Som uppvuxen i Värmland så bör man läsa en ungdomsbok som utspelar sig i landskapet tycker jag, och särskilt om den handlar om samma tid som en själv använde till att angsta loss på skolgården. Sen blev Hanna Jedvik prisad som årets värmlandsförfattare på årets bokmässa (salig i åminnelse) också. Kurt Cobain finns inte mer är således ett sk läsmåste.
Berättelsen är den om Alex och Lovis. Lovis och Alex. Ur Lovis perspektiv, Alex är genomgående ”du” i Kurt Cobain finns inte mer. Det är berättelsen från första skoldagen på gymnasiet 1992, via pojkvänner, bandrep, cafébesök (på numera nedlagda Café Royal) och ångest. Och de är så nära, så oslagbara, så sammansvetsade. Men så kommer livet och tränger sig på och emellan.
Jag gillar sättet Kurt Cobain finns inte mer är skriven på, de korta kapitlen, språken. Ibland önskar jag lite mer djup, och särskilt slutet känns lite fragmentariskt. Sen har vi det där med identifikationen också, Lovis tycker att hon bor i värsta hålan och jag växte upp i en så liten ort att Karlstad var stora världen. Vi var inte riktigt på samma planet kan vi säga, men det gör inte så mycket. Boken lämpar sig också för dem som aldrig någonsin växt upp i Karlstad, uppväxt stinker ju som bekant rätt rejält oavsett var den görs…
Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik. Rabén och Sjögren
Finns också som Ebok hos Bokii.