Lyran ber oss i veckans Tematrio berätta om tre favoriter bland ”gamla svenskar”. Jag tolkar det som att vi pratar om klassiker och har satt ihop en trio över älskade sådana. Observera att jag denna gång inte nämner vare sig Stad-serien eller Kejsaren av Portugallien som jag annars brukar tjata mig blå om 🙂 Det beror helt och hållet på att även jag måste variera mig ibland och betyder naturligtvis inte att de inte platsar i trion…
Min första gamling är Aniara av Harry Martinsson. Aniara är ett epos bestående av 103 sånger om mänsklighetens kamp för överlevnad efter jorden (Doris) undergång. Sorgen och den kompakta ensamheten på rymdskeppet Aniara är starkt skildrat. Jag minns att jag blev otroligt gripen när jag läste boken och jag får fortfarande ett hugg i bröstet såhär tio år senare.
Hjalmar Söderberg finns troligen med hos de flesta trio-skrivare (jag läser dem först efter att ha skrivit mina egna för att inte påverkas) och så också här. Jag hade dock svårt att välja mellan Doktor Glas och Den allvarsamma leken men landar på den sista. Den sorgliga berättelsen om Lydia och Arvid som älskar varandra så djupt och ändå i slutändan sårar och skadar varandra med sådan sorglig styrka. Så sorglig men vacker om kärlek och sekelskiftets Stockholm.
Slutligen kan jag ju förstås inte låta Selma vara helt och hållet. En av mina favoriter bland Selma Lagerlöfs produktion är romantrilogin Löwensköldska ringen där förutom titelboken också Charlotte Löwensköld och Anna Swärd ingår. Den första romanen är en kort spökhistoria som lägger grunden för fortsättningen där kvinnoödena står i centrum. Charlotte och Anna är två starka kvinnor som väljer helt olika vägar i livet. Rekommenderas till alla som vill läsa levande klassiker.
Mörkret. Det ogenomträngliga mörkret är egentligen det enda jag minns.