I Oxögat är en socialrealistisk berättelse om historiskt eländes, elände, något jag som vi alla vet tycker mycket om.
Det är 1740-tal. Sissel har ett gott öga till Eskil som kanske egentligen mest ser till Sissels syster Lovisa, men så går det som det gör och de blir gifta och föräldrar och skapar sig ett liv i den egna stugan som Eskil timrat. Eskil sliter på bygget, det som ska bli glasbruket Kosta, och Sissel sköter allt som ska skötas hemmavid. De har det bra samma, men de träter också vildsint, inte minst om hur man är gudaktig och vem man får ta hjälp av.
När jag nu beskriver vad boken handlar om så inser jag att jag på ytan ritat upp alla de viktiga linjerna. Det händer inte oerhört mycket i den här boken, och ändå händer livet. Så som det är, vardagligt, litet, fult och fullkomligt underbart.
Jag tycker om hur Ida Andersen skapar dessa människor, hur hon gör språket ålderdomligt men främst så väldigt mycket till deras.
I OXÖGAT
Författare: Ida Andersen
Förlag: Polaris (2019)
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…, I hyllan.