Doktor Bagges anagram av Ida Jessen

Han är inte helt lätt den där doktor Bagge, inte ens när han själv får berätta. Visst förstår jag kanske lite mer om honom, som att föräldrarnas tillkortakommanden (och sonens vägran att se dessa, i alla fall hos en av föräldrarna) påverkat honom. Att det där som hände på sjukhuset den där dagen för länge sen förändrade honom. Men det är bara glimtar, aldrig går han på djupet, aldrig kan jag vara riktigt, riktigt säker på att han inte förtiger de viktigaste delarna för mig. Snarare tvärtom, jag vet att han gör det.

När Vigand Bagge motvilligt sätter sig ner och skriver blir det inte som det är tänkt, inte som han tänkt. Han som är så förtvivlat rädd för att verka sentimental och svag slås till marken av den där sjukdomen som allt för långsamt tar hans liv. Jag tycker synd om honom för det, och för att han har det så särdeles svårt med människor, med relationer och med sig själv. Jag kan känna igen mig litegrann i vissa delar och det får mig att tycka ännu mer synd om honom som liksom sjunkit ner i det utan att någonsin tvingats förstå att man kan bli lyckligare om man bekämpar de där egenheterna som håller en isolerad i världen. Om han ändå förmått sitta ner med sin hustru mer.

En sak förstår jag i alla fall när jag läser Doktor Bagges anagram. Han ville inte Lilly illa med det där brevet, med hur det var och blev. Han förmådde helt enkelt inte mer.

DOKTOR BAGGES ANAGRAM
Författare: Ida Jessen
Förlag: Historiska media (2018)
Översättare: Ninni Holmqvist
Andra boken om makarna Bagge, första boken kom i våras och heter En ny tid
Köp den t.ex. här eller här.

En ny tid av Ida Jessen

Ibland skördar man frukterna av det här bokbloggandet. Som när förlag mailar och undrar om man inte vill recensera deras nya böcker och det visar sig vara böcker som skrivna för en själv. Som nu med En ny tid. Jag är osäker på om jag hade hittat den här boken på egen hand, i alla fall hade det tagit väldigt lång tid innan andras recensioner fick mig att begripa att den var läsvärd.

Och hjälp vad läsvärd den är! Den må vara lite knölig med kronologin, men det är ju bara ett uttryck för Lillys sätt att vara, tänka och dokumentera. Hennes dagbok täcker in så mycket, så många fragment av så mycket stort som hon ser som smått och vardagligt. Där finns oälskad kärlek. Äktenskap som är tomma, men följer tidens mönster (vi befinner oss i början av 1900-talet fram till 1920-talet). Landsbygdens ensamhet och sociala kontroll skildras fint, men allra vackrast är ändå Lillys funderingar, hennes lugn inställning till livet, hennes sätt att omfamna livet, så som det blev.

En ny tid är en väldigt fridfull bok, långsam, böljande. Vi får följa Lilly när hennes make ligger för döden, när han vägrar vara svag och släppa in henne. Vi får följa henne hem efteråt när allt ska ordnas och vissa inte tror att hon är kapabel att fixa. Hon är väldigt kapabel. Jag älskar hur Lilly hela tiden har varit fri och stark under ytan, hur hon inte låtit sig förtryckas av patriarkatet som ligger så tungt på hennes axlar. Hon lever i en tid då kvinnor fått rösträtt, men det är ändå få som tilltror hennes sort någon form av duglighet.

Jag längtar till nästa bok som ska komma i höst. Där ska Ida Jessen fortsätta berätta om makarna Bagge och jag hoppas bland annat på en fördjupad bild av den undanglidande och långt ifrån sympatiske doktorn. 

EN NY TID
Författare: Ida Jessen
Förlag: Historiska media (2018)
Översättare: Ninni Holmqvist
Första boken av två om makarna Bagge, nästa bok kommer på svenska i höst.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna, Och dagarna går…