Jag och Det: Tredje delrapporten

Tillfälligt avbrott!

Min man och mina barn är bortresta. Jag är ensam i huset med katten. Det blir trots allt lite mörkt på nätterna och det händer att jag hör märkliga ljud från avloppet. Say no more…

Det finns så många andra, snällare böcker att läsa just nu.

Jag och Det: Andra delrapporten

s. 201- ca 500

Det är så himla bra just nu, obeskrivligt, längtframkallande och fantastiskt bra!

Egentligen borde jag nöja mig med att skriva det men jag måste också få säga att den där extralediga helgen som skulle ägnas åt läsning av Sookie Stackhouse helt och hållet (med avbrott för mat, jordgubbstårta och dans kring midsommarstång förstås) gick i Det-läsandets tecken. Jag satt i vår stuga i den ljusa (tack och lov) sommarnatten med Bill, Beverly, Ben och de andra som sällskap och så de lugnt sovande barnen och min man förstås. Annars hade jag aldrig vågat… Vår stuga ligger i skogen, vid älven och saknar många bekvämligheter vilket ibland är lite jobbigt. Under den period i livet när man läser Det är den dock idealisk (om man borttar det där lite ensliga) i och med att där inte finns några avlopp. Detta rekommenderas å det varmaste. Hör av er om ni vill läsa Det utan civilisationens bekvämligheter så får ni låna stugan 🙂

I övrigt kan jag meddela att jag med jämna mellanrum blir skrämd från vettet men att den kvardröjande känslan ändå är sorg och värme inför de här barnens vuxenblivande. Sorgen hänger ihop med vad som händer dem förstås men allra mest har jag svårt att sluta tänka på lille Georgie som är lika gammal som min dotter är nu. Och Bill, hans sorg, förtvivlan och oförstånd inför föräldrarna. Det griper tag allra mest än så länge.

”See you later alligator”

Nu kör jag

Äntligen känner jag i hela kroppen att det är dags för den där Det-läsningen som jag tjatat om hela våren. Nu ska det bli avlopp och clowner för hela slanten. Lite yttepytte har jag redan tjuvstartat och första kapitlet är ju rent hjärtknipande för att inte säga hjärtsönderslitande, på riktigt. Hur ska det gå det här..? Vill ni hålla mig i handen under läsningen får ni gärna gå till Fiktiviteters facebooksida där jag ämnar rapportera kontinuerligt om läsäventyret. Självklart kommer det att bli uppdateringar här också men på facebook får jag utrymme för mer ocensurerade, kortfattade funderingar och reaktioner på det jag läser. Och jag har 1300 sidor att ta mig igenom (bär i minne att jag är en utpräglad tegelstensfobiker och här har vi alltså att göra med en dubbeltegelsten…) så jag behöver verkligen få avrapportera och bli handhållen 🙂 Håll tummarna, nu kör jag.

PS: Jag hyser inga förhoppningar om att komma ens i närheten av Kafka på jobbets Det-rapportering från förra året. Däremot hoppas jag på en läsupplevelse modell större, en viss besvikelse över slutdelen (som jag blivit varnad för och i viss mån minns från tv-serien som skrämde skiten ur mig i unga år) och fruktar att det blir många sömnlösa, hålögda nätter med ljuset tänt DS