När jag var väldigt stressad och labil, på gränsen till deprimerad och allmänt tilltufsad i höstas fick jag rådet att läsa Mannen som planterade träd. Inte bara för att den är en bra bok utan för att den är en lugnande läkande bok att läsa när en knappt orkar sitta still för att allting snurrar. Och precis det är den. Medicin.
Mannen som planterade träd är en kort, snabbläst romannovell om en man som bestämmer sig för att plantera träd och gör det. Lugnt, metodiskt och enligt en plan. Bara sådär. Bara det. Och det är det största i världen. Jag har aldrig blivit så rofylld av en läsning som jag blev när jag läste den här boken. Jag kommer att återkomma ofta. Varje gång jag känner tillstymmelse till stress eller annat jobbigt mående ska jag söka mig till Jean Giono och lita på att han tar hand om mig.
En annan sak jag lärt mig av mannen med träden är att vi alla kan göra skillnad. Samhällsläget känns ibland helt jäkla tröstlöst. Men om en man kan plantera träd så att ett samhälle blommar kan en bloggare fortsätta skriva texter varje dag i akt och mening att väcka en medmänniska. Kanske kan vi göra skillnad tillsammans, när jag läser sådana här böcker tror jag på det, och på att allt kan bli bättre.
[su_note note_color=”#fcfcf0″]
MANNEN SOM PLANTERADE TRÄD
Författare: Jean Giono
Förlag: Elisabeth Grate förlag (2006)
Översättare: Pontus Grate, originaltitel: L’homme qui plantait des arbres
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser[/su_note]