18 april 2024

Etikett: Jeanette Winterson

31 bra saker Best of 2017

6

Jag älskar årsbästalistor*, men egentligen mer andras än min egen. Det är alltid en viss beslutsångest förknippad med att sätta ihop en uppräkning av det bästa. Vad är bra? Är det en bra bok som ska lyftas fram eller en stor läsupplevelse? Det går faktiskt inte alltid hand i hand. I år har jag struntat i det där med att rangordna, visst har jag favoriter bland favoriterna men då handlar det ofta om en varm känsla förknippat med ett läsminne. De här 14 böckerna är mina bästa från läsåret 2017: Tell me three things av Julie Buxbaum Stoner av John …

31 bra saker Best of 2017 Läs mer

Juldagar av Jeanette Winterson

7

Ibland blir man lätt chockad av en bok. Jag blev mer än lätt chockad över Juldagar faktiskt. För att den är så underbart fantastiskt fin. Inte så att jag förväntade mig en dålig bok, men hur bra kan det egentligen bli med julnoveller och recept? Hur bra som helst visade det sig.  En annan sak jag inte förväntat mig var värmen, inte har jag någonsin tänkt Jeanette Winterson som en varm författare. Snarare lite bitsk och nästan skrämmande. Och så visar hon sig ha de här orden och berättelserna inom sig, också. Jag älskar att bli överraskad på såna sätt. I …

Juldagar av Jeanette Winterson Läs mer

Tidsklyftan

0

När jag först avslutar Jeanette Wintersons Tidsklyftan är min starkaste känsla sorg. Visst löser det sig på något sätt men inte för alla. Det finns så mycket som inte kan förlåtas. Och så finns där Milo som egentligen bara är perifer i berättelsen men just därför blöder mitt hjärta för honom. Första delen av detta drama (första halva av boken) är oerhört intensivt, på gränsen till illamåendeframkallande. Leos anklagelser och tilltagande galenskap är så knivskarpt skildrad att det blir thriller av det hela. Och lille Milo mitt i som lyssnar till pappas ilska, till mammas förtvivlan, till sin nyfödda systers …

Tidsklyftan Läs mer

Skymningsporten

5

”I norr finns mörkret” inleds denna bok. Och denna bok är mörkret. Skymningsporten berättar om människans allra mörkaste vrår, det skitiga, det vi gör för rädslan, av hat. Beskrivningen av tillvaron i den där brunnshålan i Lancaster castle, barnen som utnyttjas och säljs för bröd, men också i de finare salongerna finns den bottenlösa maktlösheten och maktmissbruket sida vid sida. Jag älskade The daylight gate när jag läste den för tre år sedan och jag tycker mycket, mycket om Skymningsporten. Jag känner att något gått förlorat i översättningen (och det är inte fråga om en dålig översättning utan är bara min …

Skymningsporten Läs mer

14. Till den förhäxade

2

Det här är en obeskrivligt bra bok om människors maktmissbruk och maktlöshet, om ont och gott inom samma människosjäl. Jeanette Winterson är som alltid briljant men här än mer än vanligt. Jag är barnsligt lycklig över att den här boken kommer på svenska i vår, läs den! Så här skrev jag om den engelska utgåvan när jag läste den för två år sen: [su_quote]Häxprocess, 1600-tal, kvinnors situation, mörkt och obehagligt. Kan inte bli mer jag faktiskt. Och precis så var det. Att läsa The daylight gate är att svepas med, förfäras, äcklas, må illa och hela tiden tänka ”hur skulle …

14. Till den förhäxade Läs mer

Lighthousekeeping

6

Jeanette Winterson – jag är kär i dig! Jag älskar ditt sätt att leka med orden och få mig att tro att jag hänger med för att sen kasta ut mig från en klippa utan att först kolla om jag är simkunnig. Jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur det hänger ihop i Lighthousekeeping men det spelar liksom ingen roll. Silver finns där och Pew och den där Babel Dark som är så underbart komplex, det är de alla… Det räcker så. Inte behöver jag förstå och se tvärsäkra kopplingar. Bara jag får gömma mig i ditt språk och i dina …

Lighthousekeeping Läs mer

Boktolvans första

0

2014 års boktolva är en hel hög med längtansböcker och först ut var Lighthousekeeping av Jeanette Winterson. Recensionen kommer snart men jag vill göra en liten utvärdering av själva läsningen också. För att motverka den stress jag märkt att jag ibland bygger upp i läsningen vill jag lugna ner, ta det långsamt och suga på orden – som Susan Hill gör. Alltså bestämde jag mig för att läsa väldigt långsamt och lite i taget. Tio sidor om dagen närmare bestämt. Tio ganska luftiga sidor. Med tid för reflektion, för att gå tillbaka, läsa om och försjunka lite extra. Och det har fungerat …

Boktolvans första Läs mer

The Passion

4

Det här, The Passion, är en märklig bok. Ibland när jag läser den är jag helt försvunnen i den, sen när jag lägger den åt sidan kan jag inte minnas vari lockelsen ligger. Och nu efteråt känner jag mig precis så ljummen som huvudpersonen Henri aldrig vill vara. The Passion är berättelsen om Henri och hans upplevelser i arme’n, som fågeltillagare åt Napoleon, som beundrare med sönderfallande hjärta. The Passion är berättelsen om Villanelle som förlägger sitt hjärta hos en venetiansk hustru, reser över hela världen och berättar sina vilda historier. Och så möts de… Det här är på intet …

The Passion Läs mer

Hjälp mig snälla Winterson-älskare!

12

Gårdagens inlägg om Jeanette Wintersons The daylight gate är en av de recensionsinlägg som jag fått mest kommentarer på (recensioner brukar annars inte få så många kommentarer alls) och det står också klart att ni är några stycken som kan och älskar er Jeanette Winterson. Vad kan då passa bättre än att be er om hjälp med vad jag ska läsa härnäst. Vilken är din Wintersonfavorit? Vilken av hennes böcker rekommenderar du för omedelbar läsning? Finns det några böcker att undvika i hennes produktion? Nämnas bör kanske att jag läst och avskytt Tyngd och fullkomligt avgudat The daylight gate. Tack …

Hjälp mig snälla Winterson-älskare! Läs mer

The daylight gate

27

Nu fattar jag! När jag läste Tyngd och inte alls gillade så förstod jag verkligen inte vad alla Wintersonkramare pratade om. Vadå genial liksom? Men nu, oj vad jag fattar! The daylight gate är en av de absolut bästa böcker jag läst i år, kanske någonsin. Helt i klass med Hilary Mantel (följ länken för att liksom jag chockas av hur absurt ofta jag tjatat om henne). Och ni som känner mig vet att jag inte ofta tar till Manteljämförelsen, den är bara till för nödfall. När alla andra ord och prisanden är för små.* Det var Helena som fick …

The daylight gate Läs mer