Hex av Jenni Fagan

Hex är den andra boken jag läser i serien Darkland tales, den första var Denise Minas Rizzio, och herregud vilken serie! Det som håller böckerna samman är att de berättar om verkliga händelser i Skottlands historia. I Hex möter vi Geillis Duncan (ja, namnet lånade Diana Gabaldon redan till Främlingen och det är ingen slump). Hon är 16 år gammal och sitter nu instängd i en mörk och kall cell. Hennes arbetsgivare David Seaton har med mycket grumliga motiv torterat och tvingat henne att ”erkänna” att hon är en häxa och att flera andra kvinnor också är det.

Berättare är Geillis och Iris, en kvinna från nutiden som rest genom tid och rum för att stötta Geillis genom de sista timmarna. Det låter märkligt, men det är också väldigt starkt. Hemsökande. Jag tänkte i början av läsningen att Rizzio var bättre, men det är nog mer omedelbar den är. Hex förföljer mig.

Det här är en argsint och feministisk bok som handlar om allt som gjorts mot kvinnor genom hela historien och hur väldigt kort väg vi kommit. Vi hänger eller bränner förvisso inte flickor för häxeri längre, men vi gör annat mot dem. Och rätten till kvinnokroppen tillhör alla utom kvinnorna. Se bara på hur vi igen och alltid måste slåss för aborträtten. Se på alla ”vad hade hon på sig”, ”varför gick hon där”, ”varför lämnade hon honom inte” och säg att vi har kommit någonstans egentligen.

Hex hemsöker mig som sagt och den göder min vrede, den är arg med mig. Det är fint med lite sällskap här inne i mörkret.


Om boken

Titel: Hex
Författare: Jenni Fagan
Förlag: Birlinn (2022)
En bok i serien Darkland tales där olika författare tolkar skotska historiska händelser. Jag har tidigare läst Rizzio av Denise Mina