Sommarens bästa läsning eller mina höstläsningstips

Sommaren är förvisso över sedan länge men jag har sparat på det här inlägget av en anledning, jag ville hinna skriva om alla bästaböcker så att det kan finnas länkar via vilka man kan läsa mer om varför de är så bra. Nu har jag hunnit ikapp mig själv och här är mina tips för höstläsningen, mina favoriter från läsmånaderna juni, juli och augusti (i läsordning).

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 & 2 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Den glömda dagboken av Christoffer Holst. Riktigt fin och mörk feelgood med mycket mat som sig bör i en Holst-roman.

Ett litet steg i taget av Katherine Center. En riktigt bra feelgood-roman med en rejäl dos svärta.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Malibu rising av Taylor Jenkins Reid. Bladvändarvänlig strandläsning om familjerelationer.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

Soluppgång över strandpromenaden av Jenny Colgan. En rätt ljuvlig feelgood-bok, den bästa i strandpromenadserien.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

The dark av Sharon Bolton. Oerhört obehaglig incel-deckare med allas vår Lacey Flint.

Barndomsbrunnen av Göran Greider. En personlig berättelse om barndom och sjukdom.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden svärta.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Bild av Debby HudsonUnsplash

Hex av Jenni Fagan

Hex är den andra boken jag läser i serien Darkland tales, den första var Denise Minas Rizzio, och herregud vilken serie! Det som håller böckerna samman är att de berättar om verkliga händelser i Skottlands historia. I Hex möter vi Geillis Duncan (ja, namnet lånade Diana Gabaldon redan till Främlingen och det är ingen slump). Hon är 16 år gammal och sitter nu instängd i en mörk och kall cell. Hennes arbetsgivare David Seaton har med mycket grumliga motiv torterat och tvingat henne att ”erkänna” att hon är en häxa och att flera andra kvinnor också är det.

Berättare är Geillis och Iris, en kvinna från nutiden som rest genom tid och rum för att stötta Geillis genom de sista timmarna. Det låter märkligt, men det är också väldigt starkt. Hemsökande. Jag tänkte i början av läsningen att Rizzio var bättre, men det är nog mer omedelbar den är. Hex förföljer mig.

Det här är en argsint och feministisk bok som handlar om allt som gjorts mot kvinnor genom hela historien och hur väldigt kort väg vi kommit. Vi hänger eller bränner förvisso inte flickor för häxeri längre, men vi gör annat mot dem. Och rätten till kvinnokroppen tillhör alla utom kvinnorna. Se bara på hur vi igen och alltid måste slåss för aborträtten. Se på alla ”vad hade hon på sig”, ”varför gick hon där”, ”varför lämnade hon honom inte” och säg att vi har kommit någonstans egentligen.

Hex hemsöker mig som sagt och den göder min vrede, den är arg med mig. Det är fint med lite sällskap här inne i mörkret.


Om boken

Titel: Hex
Författare: Jenni Fagan
Förlag: Birlinn (2022)
En bok i serien Darkland tales där olika författare tolkar skotska historiska händelser. Jag har tidigare läst Rizzio av Denise Mina