När en bok har en blurb på framsidan som säger att den är en av årets tio bästa böcker blir jag väldigt skeptisk. På gränsen till att inte vilja läsa den. För att om jag gör det kommer jag säkert inte hålla med, eller så gör jag det och då hade jag velat upptäcka det själv och kanske till och med blivit lite överraskad.
Avd. för grubblerier har en sån blurb (i alla fall min förhandsutgåva) och jag övervann den där första motviljan eftersom boken är kort (det vore en blurb jag skulle inspireras av varje gång “kom igen, den är kort, suger den så var det ändå bara några timmar av ditt liv”). Sen fastnade jag typ tio sidor in och började fundera på om den var värd det ändå när den inte grep tag och bara verkade rörig. Så jag la bort den. Sen fick Anna mig på bättre tankar och jag plockade upp och gav den en ny chans. Det är jag glad för men någon topp tio är det inte (det är nästan två månader sen jag läste den nu och idag minns jag ärligt talat inte särskilt mycket av vare sig handling eller karaktärer, det är tur att jag antecknade när det begav sig…).
Så det om mig och mina issues, boken då? Jo den är intressant om livskris, äktenskapskris och kanske någon sorts medelålderskris. Jag som är i precis samma ålder som huvudpersonerna känner igen obehagligt mycket av de där ”vad ska jag göra med mitt liv?”-frågorna. Jag gillar att jag inte får alla pusselbitar utan att bilden förblir lite diffus och öppen för mig att fylla på. Det är en fin bok med en skarp iakttagelseförmåga, detaljerna är ibland effektiva som knytnävsslag. Kanske var det tur att den där blurben (och Anna) fanns där så att jag kunde läsa med lagom nedskruvade förväntningar.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
AVD. FÖR GRUBBLERIER
Författare: Jenny Offill
Förlag: Natur & Kultur
Översättare: Alva Dahl, originaltitel: Dept. of speculation
Köp den t.ex. här eller här.
Läs också vad vi i Kulturkollo tyckte när vi konfererade om boken![/su_note]