Nattsagor för sömnlösa

20130910-215202.jpgFörst irriterar jag mig. Jag menar, kan hon inte bara sluta dumma sig och bete sig som folk!?! Den där killen är ju uppenbarligen inte något att hänga i julgranen direkt och hur tänker hon när hon behandlar sina kompisar på det där sättet? Det är inte förrän sent jag förstår. Att det är så en är som nittonåring. Efterhand minns jag hur jäkla mycket jag gjorde mig själv illa när jag var nitton. Jag var så söndertrasad och var själv den enda söndertrasaren. Den där självdestruktiviteten… Att veta vilken väg som är fel och ändå ta den. Trots att de andra är upplysta. Att medvetet välja fel i alla situationer och skylla på att en inte förstod. Nu när boken är slut kan jag bara sitta här och hoppas att Olivia överlever hon också. Som jag gjorde. Det blir bättre när vi vågar stanna upp och se oss själva som vi är, och stövla på. Det blir bättre också för de sömnlösa…

Nattsagor för sömnlösa är en remarkabelt välskriven debut. Jag älskar den näst intill reservationslöst (det enda som egentligen stör mig är den stora delen kursivtext), språket, drivet, karaktärerna, respekten! Kanske framförallt respekten med vilken de framskrivs, den som får mig att vara Olivia fast det hon gör aldrig har levts av mig. Det är så väldigt, väldigt gripande. Augustnominering? Augustnominering!

Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Natur & Kultur