Fangland

Smaken är ju som bekant delad och det den ena gillar kan den andra ogilla å det starkaste. När sådana diametralt olika uppfattningar uppstår kring en bok blir det förstås intressant. Just därför blev jag taggad att läsa John Marks Fangland efter Snowflakes hyllning och Glorybox totalsågning. Jag måste ju genast utröna var jag står i det hela. Dessutom är vi ju alla överens om att boken är så himla snygg att man skulle kunna läsa den bara därför.

Fangland är en parafras på Dracula vilket bland annat innebär att den berättas i brevform och att den delvis utspelar sig i Transylvanien. Huvudpersonen heter Evangeline Harker och hon reser, på uppdrag av det tv-program där hon arbetar som journalist till Rumänien för att intervjua en omsusad skurk. Hon möts av den mystiska Torgu som visar sig vara allt annat än mänsklig och sen rullar det på.

Så, vad tycker jag då? Mja… Det blir inte fråga om någon sågning direkt men jag tycker inte om den här boken särskilt mycket heller. Det är helt enkelt inte min kopp vampyrblod det här. Jag känner inte att jag kopplar an till någon av karaktärerna, inte ens under de inledande kapitlena som faktiskt är ganska bra. Det är ganska spännande i Rumänien men sen när vi förs tillbaka till redaktionen blir det i min mening ganska trist.

Som en liten brasklapp måste jag anföra att jag var på synnerligen dåligt humör när jag läste sista halvan av boken. Jag satt fast två och en halv timme på ett tåg och höll på att missa en viktig föreläsning jag skulle vara med och hålla vilket nog inte gjorde min inställning till boken särskilt positiv. Möjligen hade jag gillat bättre under andra omständigheter men på det hela taget måste jag nog ändå säga att det inte var min sorts bok. Den har dock fått mig att fundera kring vad som egentligen är min sorts vampyrbok och det är inte omöjligt att det kommer någon form av lista vad det lider.

Tusen tack Snowflake för lånet av boken! Den är på väg tillbaka till dig i veckan. Jag är lite avundsjuk på dig som gillade den så mycket faktiskt 🙂