Konsten att vara kvinna

Förra hösten skrev jag min Kroppspaniktext, delvis en bokrecension, delvis en sorts komma ut-berättelse, delvis ett feministiskt statement. Den handlade om mitt sjuka förhållande till och med min kropp genom åren. Jag slutade väga mig i samband med att texten publicerades, det är en del av min process. Jag springer tre gånger i veckan men tänker väldigt aktivt, hela tiden, att det inte är för viktens skull. Det är liksom en ständigt pågående kamp med mig själv, och med normen för kvinnokroppar och för kvinnlighet och med alla andra föreställningar som jag och andra har om allt möjligt. Det är en konst i sig att vara människa…

Det här med kroppar och kvinnlighet är också politik och något i alla fall jag kommer ta med mig in i valbåset på söndag. För mig som feminist är det förstås viktigt sen länge, men jag påverkas också ständigt av det jag läser (det är ju tjusningen med att läsa). Varsågoda, några viktiga lästips:

80 grader från varmvattnet – deckare av Karin Alfredsson, om utsatthet och styrka på ett lite annorlunda sätt.

Flickan och skulden – förfärligt avslöjande och förfärligt av Katarina Wennstam, om våldtäkt och våldtäktskultur.

Ett eget rum – klassiker av fenomenalt coola Virginia Woolf, om kvinnors rätt till plats och röst.

Hatet – naturligtvis kontroversiellt av Maria Sveland, om feminism, anti-feminism och priset vissa tvingas betala för en självklarhet (alla människors lika värde, i praktiken).

Hur man botar en feminist – seriepolitik när det är som allra bäst, av bästa Nanna Johansson!

Konsten att vara kvinna – nej, jag håller inte med Caitlin Moran om allt men jösses vad hon får mig att skratta och det händer inte nog ofta i den feministiska debatten…

Och om några timmar kommer här en recension av en riktig klassiker i ämnet…

80 grader från varmvattnet

Karin Alfredssons första roman om läkaren Ellen Elg var en av de böcker som gömde sig i det andra pocketkedjepaketet från Hanna.

Det är länge sedan jag hade min deckarperiod nu – ganska exakt fem år sedan. Lusten att läsa om brott och andra hemskheter dog i nästan exakt samma stund som jag blev gravid med T. Jag blev helt hudlös av att vänta barn – för att inte tala om sen när hon kommit ut… Men nu känner jag mig redo för lite kriminalitet och elände igen…

Jag blir inte särskilt skrämd av 80 grader från varmvattnet men däremot blir jag riktigt hederligt och heligt förbannad! Ämnet för boken är aborter och det är ju ett ämne som engagerar väldigt många och väldigt mycket vilket också Alfredsson visar på ett fint sätt. Jag blir oerhört arg på vissa karaktärer och deras agerande men mest av allt blir jag förbannad på de tankegångar som finns i den verkliga världen också långt från romanen och som jag har svårt att förlika mig med.

Boken största förtjänst är att den på allvar sätter fingret på ett avgörande problem och drar i alla trådar som leder dit. Alfredsson kopplar ihop hyreshusmisshandel i Sverige med läkemedelsbolagens cyniska spel med människoliv med militanta amerikanska abortmotståndare med blödande flickor i Zambia. Det är skickligt gjort och viktigt för att läsaren ska få förståelse för att det vi gör här idag har konsekvenser där imorgon.

Mer än så vill jag inte säga om handlingen eftersom Marie nu ska läsa boken utan att veta för mycket.

Avslutningsvis kan sägas att jag tycker om det feministiska anslaget och idéen att skriva en deckare om kvinnor och med kvinnor i så gott som alla bärande roller. Att jag sedan har problem att förstå mig på vissa karaktärer och inte är överdrivet förtjust huvudpersonen är bara ett gott tecken – det här är en bok att engagera sig i.