Jag har lagt min sjukdom på dig

När jag säger att jag inte är så förtjust i noveller så menar jag aldrig Alice Munros noveller, eller Joyce Carol Oates, eller Stephen Kings, eller Nam Les, eller Karin Tidbecks. Det är de som får mig att tänka om, som förvriden synen på mig.

20130616-211034.jpg
Karin Tidbeck är en fantastisk författare, jag proklamerar härmed min kärlek till hennes förmåga och fantasivärld (igen)! Hennes påhitt är totalt absurda och alltid helt begripliga. Och det är främst hennes noveller jag älskar (även om Amatka också är sjukt bra). Det senaste tillskottet i Tidbecks produktion är novellen Jag har lagt min sjukdom på dig. Sexton sidor briljans som inleds med följande rad:

”Sen kom den torsdag i februari då jag steg in på min psykiatrikers kontor och mötte en get.”

Och efter några rader till är det fullkomligt självklart att den där geten finns där och varför. Mer säger jag inte för då tar jag ifrån er upplevelsen av berättelsen. Läs, njut och missa sen för allt i världen inte Jagannath om ni inte läst den redan!

Jag har lagt min sjukdom på dig av Karin Tidbeck. Mix förlag

Amatka

Genusmedveten dystopi. Smaka på orden. Förstå briljansen!

20130404-203446.jpg
När jag läste Jagannath i julas förstod jag att Karin Tidbeck är en av våra nya stora. Efter att ha läst den här Tjänarinnans berättelse-doftande dystopin är jag än mer övertygad.

Jag var lite rädd för att läsa Amatka faktiskt, var orolig för att jag skulle få en Kallocain-reaktion (dvs jag ser briljansen men får ingen känslomässig kontakt). En inte helt orealistisk oro faktiskt eftersom Amatka utspelar sig i ett totalitärt samhälle inte alls utan likhet med det i Kallocain. Försiktighet, nedtonad tystnad och försiktigt utspel av känslor är en dygd. Men går det att känna med människorna som är instängda i staden Amatka? Ja men faktiskt. Jag ska inte säga att jag direkt gillar dem och tar dem till mitt hjärta men det finns flera där som faktiskt berör mig på djupet.

Karin Tidbeck tar med sig en del från sitt novellskrivandet, exempelvis det långsamma avslöjandet av Amatkas verklighet. Uppbyggandet av stämning, och så förkärleken till det absurda (vad sjutton är det som händer på slutet egentligen?).

Och så finns där en rättskaffens (?) bibliotekarie. Bara en sån sak…

Amatka av Karin Tidbeck. Mix förlag

Jagannath

Fantastisk fantastik, kan det vara något? Jag har ännu inte lästa höstens sf-snackis Amatka (främst eftersom jag tror att det är den sorts sf som Kallocain och för sånt måste jag ha ett särskilt läshumör) men jag förstod förstås redan tidigt i höstas att Karin Tidbeck ska bli stor. Nu när hennes novellsamling Jagannath letat sig hela vägen från det amerikanska förlaget och hem till mig så vet jag också varför.

Jagannath är en helt galen samling berättelser och visst det är noveller, som jag ju har så svårt för men oj vad bra det är. Den där totala friheten i tanken och den otämjda fantasin, jag älskar det! Det finns några noveller som jag gillar lite mindre än de andra men det finns desto fler som jag älskar oreserverat. Riktigt, riktigt fint och oväntat. Amatka here I come…

Cheeky Frawg, 2012