Vei 2 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Vei som helhet är en förunderlig skapelse. Det är en storslagen, vacker, grym och förfärlig saga om makthunger, girighet och förräderi. Men ändå, vid hjärteroten är den en berättelse om kärlek och att finna vägar genom det svåraste.

Många är de som genom olika sorters historier gör sin egen tolkning av de nordiska myterna och gudasagorna, jag tycker nog att Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnson gör det allra bäst när de låter myterna bli till en del av något jag kan tro på, bortom magi och gudaintriger.

Denna sista bok om Vei är hjärtskärande sorglig och outsägligt grym, men den bär också annat, ljusglimtar och någon form av hopp. Jag tycker så mycket om det här som det är, men också för det tolkningsmod och den kreativa frihet det utmanar och inspirerar till. Det är aldrig bra att säga om en bok att den är viktig, men Vei är det utan att någonsin vara bara det. Först och främst är det en jäkligt bra berättad historia.

VEI BOK 2
Författare: Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson
Förlag: Kartago (2019)
Andra och sista boken om Vei, min text om första delen hittar du här
Köp den t.ex. här eller här.
Jag utvecklar lite mer om Vei, Gaimans Nordiska myter, Rick Riordan Magnus Chase och Marvels version av de nordiska gudarna idag på Kulturkollo

Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Det blev visst ett litet tema här, Gaiman häromdagen, Vei idag och till helgen planerar jag att se den tredje Thor-filmen när den går upp på biografen.

Jag är fascinerad av de nordiska mytologiska berättelserna. Jag är fascinerad varje gång någon lyckas få liv i dem. Här har Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson verkligen lyckats med det, att blåsa liv i sagorna och att dessutom göra något nytt och eget med dem.

Vei är på ytan en klassisk hjältesaga, gudarna intrigerar sinsemellan, människorna används som spelpjäser och Vei är en av dem. Hon är dessutom en skicklig krigare, en smart spelare. Under ytan finns det så oerhört mycket mer. Där är skit, blod, sex och sorg, uppgivenhet, överlevnadskamp och livslust.

Jag tycker mycket om Vei som karaktär, hennes dubbelhet, hennes sätt att vara människa. Jag tycker om de tvetydiga gudarna i Jotunheimen, jag gillar det androgyna som liksom bara finns där och som egentligen borde få förbli okommenterat, men eftersom jag blir så lycklig av det så måste jag ta upp det.

Jag läser en hel del serier, ganska mycket socialrealistiskt och hur mycket jag än älskar det (och det gör jag, mycket) så är det nästan en befriande känsla att läsa något annat i Vei, något som får mig att minnas hur det var att krypa upp i den där slitna fåtöljen i den undangömda hörnan på mitt bibliotek och läsa loss bland de där gamla serierna. Som Tintin och väldigt mycket annat som jag glömt. Vei är mycket bättre än de någonsin var, men leken och tonen väcker minnet av en tid som inte alls var särskilt bra, men där serierna vissa dagar var enda flyktvägen. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på de ungdomar som idag kan krypa upp i sin trygghetsfåtölj med Vei. Jag tror att de kommer resa sig därifrån stärkta.

VEI (bok 1)
Författare: Sara Bergmar Elfgren och Karl Johnsson
Förlag: Kartago (2017)
Första boken av två
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Fantastiska berättelser, Dagens bok