Ibland vet jag precis vad jag kan förvänta mig av en bok men blir ändå lite besviken eftersom jag hoppats på något mer också. Nowhere but here är en rätt fin historia om att ifrågasätta invanda sanningar och att lära sig se saker för vad de är. Det handlar om familj och kärlek och känns rätt amerikanskt. Det vill vara djupt (typ Jandy Nelson-djupt) men håller sig hela tiden på den trygga ytliga nivån. Det är en helt ok bok som ger vad den lovar men ingenting mer.
Två saker stör mig. Den första är Oz, eller kapitlen som ska berättas av honom. Hans röst blir aldrig trovärdig och med tanke på hur korta hans kapitel ofta är känns det inte som att författaren heller tror riktigt på sin förmåga att låta oss komma honom nära. Den andra saken hänger ihop med det här och handlar om kvinnosyn och mansroller. Kvinnorna är hangarounds medan männen gör fysiska och livsfarliga saker, kvinnorna sitter hemma och oroar sig medan männen gör. Alla förhållanden är naturligtvis heterosexuella och de är ojämställda så det sjunger om det. Utan att någon egentligen tar tag i det eller diskuterar det. Och nästa bok i serien verkar också handla om en snäll flicka som faller för en tuff och otillgänglig motorcykelkille. Fräscht! Eller så har jag helt fel, kanske är det den boken som ska komma med frågorna och ändra på allt. Vem vet?
Jag kommer inte ta reda på det eftersom jag avslutar min McGarry-läsning här. Inte för att jag tycker särdeles illa om Nowhere but here, den är som sagt ok. Men livet är för kort för att fördjupa sig i ok när det finns så mycket fantastiskt som väntar på att bli läst. Och så finns det ingen att längta tillbaka till eller undra över i den här världen. De kan gott leva på i sina patriarkalt strukturerade liv, de känns ändå aldrig riktigt på riktigt…
[su_note note_color=”#dafdf5″]
NOWHERE BUT HERE
Författare: Katie McGarry
Förlag: Mira Ink (2015)
Första delen i en serie
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]