Kärlekstrio

Veckans tematrio handlar denna vecka (förstås) om kärlek och närmare bestämt om olycklig kärlek…

Den första bok i detta ämne som kommer upp i huvudet är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken om Arvid och Lydia. Det är sannerligen kärlek mellan de två och den är i alla delar olycklig och det är så otrolig sorgligt och vacker alltihop.

Jag har säkert nämnt Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf i någon tidigare tematrio men jag kan inte låta bli att återkomma. Det finns väldigt mycket olycklig och oförlöst kärlek där. Mellan Jan och dottern Klara Fina förstås men också mellan mor och dotter och mellan Jan och hans hustru. Vackert och sorgligt!

Mitt sista bidrag kan nog diskuteras eftersom det hela får ett lyckligt slut. Men stora delar av Jane Austens Övertalning kretsar ändå kring bortslösad och till synes förlorad kärlek. Det är dessutom en av de av hennes romaner som jag tycker allra bäst om varför den får hänga med på ett hörn här.

Bokfrågornas ABC 10

Lilla O:s alfabetiska bokfrågor har nått fram till bokstaven J denna vecka:

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar. Jag har inget principiellt emot böcker i jag-form men det kräver definitivt något extra av författaren. Jag tycker att Håkan Nesser lyckades bra i Maskarna på Carmine Street.

Berätta om en bok om eller av en journalist. En oerhört produktiv journalist/författare är ju Jan Guillou som jag har läst en hel del av. Jag har inte läst Arn-böckerna dock vilket jag förstått att resten av mänskligheten gjort. Filmerna har också gått mig förbi. Däremot hade jag rätt intensiva och positiva läsupplevelser när jag plöjde igenom serien om Carl Hamilton (dem har jag också sett i filmvarianterna och framhåller Stellan Skarsgård som ”den riktiga” Hamilton). Det är möjligt att jag inte skulle uppleva dem på samma sätt idag…

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller. I Kejsaren av Portugallien tycker jag att Selma Lagerlöf ger en fin bild av ett vanligt samhälle där jantelagen härskar i sitt ”du ska inte tro att du är något”-tänk. Jag tycker också att det är otroligt vackert hur kejsaren i all sin galenskap bryter upp jantetänket och visar att alla är något i sin litenhet och galenskap.

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder. Jag har nog inte läst ut så mycket som känts rent jiddrigt och tyvärr har jag nog förträngt en del av det jag påbörjat men lagt bort.