Rubinröd

rubinrodRubinröd av Kerstin Geir är ganska uppskriven va? I alla fall har jag fått för mig att den ska vara något alldeles utöver det vanliga. Det kan definitivt vara förklaringen till min lilla läsningsbesvikelse.

I Rubinröd möter vi Gwendolyn – en tjej, boende i London, med minst sagt intressanta gåvor. Hon ser sånt som inte andra ser och ganska snart visar det att hon kan förflytta sig i tiden också. Hon uttrycker sig på ett sådant där ledigt, slängigt sätt som ungdomar i ungdomsböcker ofta ska göra och jag tycker absolut att det funkar. Det händer till och med att jag skrattar åt hennes sarkastiska anmärkningar och det är mer än jag räknat med faktiskt. Jag trodde nog att det skulle vara mer romantik i boken men blir faktiskt positivt överraskad över att det handlar så mycket om Gwendolyn och hennes väninna (som jag precis just nu pinsamt nog tappat namnet på…). Gideon som också reser i tiden och spelar en stor roll i boken är dock sjukt iriterande och han behandlar Gwendolyn långt ifrån ok. Det är inte utan att jag hoppas på en rejäl näsbränna för honom framöver (hoppas författaren lyssnar på tant…).

Rubinröd är en helt ok bok men så oerhört mycket en inledning till något som ska komma att det är svårt att bedöma den på egen hand. Lite problem har jag med att jag inte inser förrän jag läser att den är skriven för en yngre läsekrets (12-15?) än jag trott. Det är väldigt snällt och ofarligt… Jag kommer nog någon gång att läsa fortsättningen, jag kommer irritera mig över att en viss tråd i berättelsen kommer att vecklas ut precis så som jag tror nu, jag kommer fnysa av irritation när Gwendolyn och Gideon får varandra i sista boken och sen kommer jag undra varför jag la tid på böckerna. Å andra sidan tog Rubinröd en tretimmars tågresa att läsa så investeringen är inte så bedövande stor. Rubinröd-trilogin kan säkert bli en bra helhet, om Geir styr upp lite i kärleksrelationen i alla fall.

Rubinröd av Kerstin Geir. Bonnier Carlsen

Andra om Rubinröd: Tonårsboken, Helenas bokhylla, ihyllan