The mercies av Kiran Millwood Hargrave

Stormen som reser sig ur havet på ett ögonblick ödelägger Vardö på mer än ett sätt. Alla män dör, alla kvinnor blir kvar ensamma. Förtvivlan tar sig olika vägar.

Maren står i centrum för berättelsen, hon förlorar sin far och bror och fästman den dagen. Bokens andra huvudperson är Ursa som lika hastigt som stormen kommer och går gifts bort med en skotte på väg mot Vardö för att skipa rättvisa och ordning. Kvinnorna möts och de hamnar snart i centrum för en fasansfull händelseutveckling där det står klart att så stora saker som stormar inte kan uppstå av sig själva. Någon måste beskyllas.

Romanen bygger på minnen av vad som hände på Vardö när den stora stormen kom och några år senare, 1621, då trolldomsrättegångarna hölls.

Jag tycker mycket om den här boken, men den gör mig också mycket arg. Jag avskyr mansväldet förstås, men också de rättrogna som anser sig ha rätten att fördriva och driva i döden. Och förföljelsen av samerna förstås, den allomfattande och utrotande. Jag önskar att jag kunde säga att det var andra tider då, det var det förvisso, men inte så annorlunda som vi gärna vill och vill tro.

THE MERCIES
Författare: Kiran Millwood Hargrave
Förlag: Picard (2020)