Kristin Cashore

Hemligheternas rike

av

Äntligen! Hur många veckor, månader, år (nåja) har inte tredje delen av Kristin Cashores serie De utvalda stått i bokhyllan och stirrat uppfordrande på mig? Den har ropat saker som ”läs mig, du vet ju att du kommer älska mig” och sånt. Och äntligen kom sommaren och tiden och energin.

Så älskade jag då? Inte till en början tvingas jag erkänna. Ganska länge var jag skeptisk och undrade varthän och varför. Sen, efter ca halva boken började det få mer styrsel och efter det är jag helt hänförd. Jag älskade Tankeläsaren, tyckte om Monstrets dotter men Hemligheternas rike är en ren genialitet. Den är alldeles för lång men jag förstår samtidigt att den måste börja som den gör, vi måste följa med Bitterblue i hennes sökande efter sanningen för att förstå hur fasansfulla konsekvenserna blir. Hemligheternas rike kan vara den skickligaste och vackraste/hemskaste skildringen av makt och maktlöshet jag läst. Hur de två storheterna fungerar, interagerar och hänger ihop. Just det där hur makt och maktlöshet hör samman tycker jag är extra viktigt och det är så fantastiskt väl berättat.

Kristin Cashore har verkligen skapat en powertrilogi. Där finns hbtq-problematiker som tas på allvar och görs precis så enkla som de borde vara och så svåra som de är. Där finns inte ens talet eller tanken om att kvinnor inte skulle kunna göra det männen gör och lite till, det är en självklarhet. Där finns alla sorters människor och alla sorters människor är sympatiska eller osympatiska oberoende av sexuell läggning, kön och annat ovidkommande. Jag kan inte annat än älska från djupet av mitt hjärta. Jag hoppas att Kristin Cashore kommer skapa mycket, mycket mer framöver.

HEMLIGHETERNAS RIKE, Kristin Cashore
Månpocket, 2014
Översättare: Carina Jansson, originaltitel: Bitterblue
Del 3 i serien De utvalda. Del 1 Tankeläsaren, Del 2 Monstrets dotter.

Andra som skrivit om boken: Bokstävlarna

Makt och maktlöshet

av

När jag var historiker och skrev avhandling om kvinnor som dödade sina barn förr i tiden (vilken förfärlig tid det var!) tänkte jag mycket över makt och maktlöshet. Kopplingen dem emellan och drivkrafterna bakom och genom. Makt innehas av oss alla, den ter sig olika i olika situationer och kostar ibland att använda sig av, ibland är den till synes gratis. Det är enkelt och komplext. Maktlöshet är också enkel och komplex. Människor gör saker för att de känner sig maktlösa, de resignerar eller slåss. Och maktlöshet kan också drabba den på höga positioner, också en statsminister kan låsas fast i sin position och helt sakna makt i en situation. Det är intressant, viktigt att fundera kring tycker jag. Dikotomin makt/maktlöshet kommer kanske alltid vara min viktigaste koppling till det politiska. 

Mycket jag läser kopplar till makt och maktlöshet, somt tydligt, annat mer diffust. Imorgon ska jag recensera en av de bästa böckerna med makt/maktlöshet i centrum jag läst, Kristin Cashores Hemligheternas rike. Men innan vi kommer så långt vill jag gärna tala om Stolthet och fördom, möjligen märkligt nog… Jane Austen skriver alltid samhällskritiskt och bitskt om könsroller och klassdiskurser. Hon visar löjligheten i gamla sedvänjor men har egentligen inte mycket till utveckling eller lösning att komma med. Och det behöver hon inte. Men Jo Baker gör det så snyggt i sin Parallellberättelse Huset Longbourn där överklassens tristess ställs i gräll kontrast till tjänstefolkets utsatthet. Särskilt mycket tycker jag om boken för att den snabbt också gör klart att det minsann inte bara är de fattiga som fastnat, också medlemmarna i familjen Bennet, också patriarken, saknar handlingsutrymme om etiketten ska hållas. Och etiketten måste hållas! För den som liksom jag är särskilt intresserad av makt och maktlöshet som fenomen rekommenderar jag varmt en läsning av Austen och Baker. 

Andra lästips:

Mörkt vatten av Joyce Carol Oates, den här maktlösheten är kroppsligt kännbar! Det handlar om maktlöshet i alla dess former på en och samma gång.

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz, handlar om hur vi kan arbeta med känslan av maktlöshet, bland annat.

Wolf Hall och Bring up the Bodies av Hilary Mantel förstås! Om maktlösa kungar och smedssonen som tar sig högst upp i hierarkin.

Tankeläsaren

av

Läsningen har gått väldigt segt på sista tiden och naturligtvis var det en ungdomsbok som behövdes för att lösa upp den knuten. En riktigt bra ungdomsbok dessutom, som tipsats mig av flera av mina mest betrodda suppliers.
 
Katsa är den tuffaste och hårdaste av hjältinnor. hon är dessutom impulsiv men eftertänksam, varm men skuldtyngd. Hon är allt som vanliga människor är men gånger tio tusen och jag gillar henne. Redan från början gillar jag henne för att hon är en människa. Ingen Lisbeth Salandertyp som man inte begriper sig på, Katsa slåss förvisso som värsta superhjälten men hennes reaktioner är aldrig svåra att följa. Sen kommer Po och honom måste man också älska direkt liksom deras samspel och hur de jobbar med sina problem och det där med jämställdhet och bundenhet och frihet. Och jag älskar att just det inte görs till något större problem. Po låter Katsa vara den hon är och hon låter honom vara den han är. Så väldigt ovanligt, så väldigt skönt. Det här är faktiskt en bok som jag utan betäckligheter kan sätta i händerna på såväl min son som min dotter när de når rätt ålder.
 
Det första jag gjorde när jag läst ut den här boken var att googla fortsättningen vilket alltid är ett gott tecken. Jag har inte tid att läsa den riktigt än men snart så. Har ni läst Monstrets dotter, är den lika bra som den här? Kan man leva med att huvudkaraktärerna byts ut?

~Månpocket, 2012 /Recensionsexemplar~