Det här med bokbloggare och recensionsexemplar är en något infekterad fråga som ibland seglar upp på ena eller andra sättet i debatten. Jag vill inte fördjupa mig särskilt i det här och nu, men kan konstatera att det där hur man kommer till sina böcker är väldigt intressant. Ibland är det så att om inte små förträffliga förlag som Flo förlag kontaktade mig och sa att nu har vi en isländsk debut här som vi tror att du skulle gilla, då hade jag missat den. Och det hade varit väldigt, väldigt synd.
Elin, diverse är en slingrig berättelse där två kvinnor (Elin och Ellen) vävs samman med varandra och med mödrar, mormödrar, andra. Under berättelsens gång händer inte så mycket och ändå allt. Skulle jag välja ett enda ord att beskriva boken så skulle det bli Liv. Här finns så mycket liv och här finns livet så som det blir och är. Här är mörkret, sorgen, uppgivenheten, sveken och allt det där som i sin ordform kan tyckas reserverade för stor dramatik och stor scen, men det är ju trots allt det som är livet för oss alla.
Elin, diverse är en resa genom liv, åldrande, medberoende och allt det där som inte blev som man tänkt sig. Det är en lättläst, svårsmält bok som dröjer sig kvar. Jag är så väldigt glad att jag fick veta om den, och nu vet du också att den finns.
ELIN, DIVERSE
Författare: Kristin Eiriksdottir
Förlag: Flo förlag (2020)
Översättare: Arvid Nordh
Andra som skrivit om boken: Bernur