En inspirerad tisdagsutmaning

Temat för veckans Kulturkollo-inlägg är inspiration. Filmer inspirerade av böcker och böcker inspirerade av verkligheten och sånt. Jag har redan skrivit om fiktion om avrättningar, bödlar och Smokey Nelson och på söndag bjuder jag på en högintressant och högaktuell intervju om att skriva om en verklig ort och vilka konsekvenser det får när den blir fiktion. Däremellan kommer mina Kollo-kompisar bjuda på diverse spännande inlägg i ämnet. Nu till veckans tisdagsutmaning:

Finns det en berättelse ur ditt liv som du skulle vilja göra bok/film/teater/konst av? Hur skulle du vilja att den framställdes eller framfördes?

Jag tror att alla människor bär på berättelser som förtjänar att berättas. Vardagliga små sagor för alla att känna igen sig i. Jag har en del saker som jag själv skulle vilja skriva om, upplevelser av situationer och känslor snarare än dramatiska händelser. Så är det med konst också, under de perioder jag målat har jag målat abstrakt och försökt fånga en känsla snarare än en bild av verkligheten. Och därför skulle alla berättelser ur mitt liv tvunget skrivas eller göras av mig, de är inte direkt kioskvältarmaterial…

Vilken bok vill du se på teaterscen eller vita duken (eller i någon annan form)?

Det är ju svårt att tro att jag skrivit de här frågorna själv med tanke på hur stora problem jag har med att besvara dem 😉 Jag skulle gärna se Fangirl som film/tv, det skrev jag redan häromdagen. Källan som jag läste ut i helgen och inte hunnit recensera tror jag också skulle kunna bli en bra film.

En tidsresa?

Veckans tema på Kulturkollo är Då och sen, historia och framtid. Igår publicerade jag en intervju med Anna Jakobsson Lund om hennes science fiction-dystopi Tredje principen. Längre fram i veckan kan jag avslöja att det blir en mix av biblisk tid, häxprocesser och tidsresor. Och just tidsresor handlar det också om i veckans Tisdagsutmaning

Om du fick tidsresa fritt – vart och när skulle du resa?

Jag bör kanske erkänna att det är jag som skrivit frågan men jag har verkligen inget roligt svar. Jag är ju för feg för att resa till framtiden och det förgångna vet jag alldeles för mycket om för att längta till. Det är ju så kallt och hemskt i det förslutna… Det finns såklart platser jag skulle vilja se och människor jag skulle kunna tänka mig att möta, men det hela faller på att jag är så feg. Tänk om något gick fel med tidsmaskinen (som det ju alltid gör!) så att jag inte skulle kunna komma tillbaka… Möjligen skulle jag kunna tänka mig att tidsresa till den där påsken då jag fick en hel bautaskål med godis och ägnade helgen åt att se Mitt Afrika för första, andra och tredje gången. I min fordom. Men i övrigt är jag nog alldeles för mycket Ferdinand, jag trivs helt enkelt mycket bättre här (och nu). 

Jag hoppas verkligen att ni andra som svarar på tisdagsutmaningen är roligare än vad jag är…

Om hittepåspråk

Idag skriver jag ett inlägg på Kulturkollo om att läsa på andra språk än sitt modersmål. Det blir lite Shakespeare och lite Mantel och lite Hungerspelen. Och så en hel massa The Wake av Paul Kingsnorth, en bok som fortfarande är den märkligaste jag läst. Och en av de bästa. Tror jag… Inlägget hittar du här.

Och på tal om Kulturkollo, igår tilldelades vi Massolit Book Blog Award som bästa bokblogg, och Lotta vann priset för bästa blogginlägg (läs inlägget här). Jag är naturligtvis fortfarande galet glad över detta. Galet!

Och på tal om galet och bra – läs för guds skull Annas intervju med oerhört sympatiske Jesper Högström på Kulturkollo, han pratar bland annat om Wolf Hall och om hur det kom sig att han översatte den. Älsk! Läs!

Språkkärlek!

Den här veckan har vi tema: Språk! på Kulturkollo. Vi har förstås en hel massa spännande på lager och först ut är som brukligt tisdagsutmaningen.

1. Vilket är världens vackraste (eller bästa, konstigaste, mest användbara…) ord?

När jag gick skrivarlinje på folkhögskola (mitt bästa år någonsin?) minns jag en uppgift där vi alla fick skriva vårt favoritord på tavlan och sen utgå från hela klassens ord när vi skrev en dikt. En tjej skrev Hummelhonung och det älskar jag, det fick bli min dikts viktigaste ord. Kanske inte så användbart i verkliga livet dock. Mitt ord var vemod och jag tror att jag står fast vid det. Jag älskar vemod som känsla och som ord, jag känner det. Det är jag. Ett annat fantastiskt ord är ohemul, jag och maken hade ett vad om att få in det i våra avhandlingar bara för att. Han lyckades men inte jag, jag tycker fortfarande att han är en lite bättre människa för den sakens skull 🙂

2. Saknar du något ord i svenska språket? Uppfinn ett!

När det kommer till sammansättningar så gör jag sådana hela tiden, för att jag behöver dem och för att jag vill leka med språket. I övrigt är jag nog rätt fantasilös och hittar inte på särskilt mycket. Däremot älskar jag numera att slänga in dialektala ord när jag pratar, skulle vilja göra det mer i det skrivna också.

Och de nominerad äro

Massolit Book Blog Awards har offentliggjort de nominerade, och vilken fin samling det är!

Dark places är ju alla boktipsares moder, alla (eller i alla fall min) plånböckers största fiende. Jag älskar Helena och Dark places!

Tystnad är en av mina absoluta favoritbloggar, där skrivs det alltid, alltid bra och intressant. Så kul att den blev nominerad!

Och så Kulturkollo då, där jag är en sjundedel. Som jag skrev i ett inlägg där tidigare idag – vi startade för ett halvår sen (även om tanken på ett kollo föddes för ganska exakt ett år sedan nu) med ambitionen att göra något roligt och förstås något bra. Jag kan bara tala för mig själv men jag tycker förväntningarna överträffats på alla plan. Framförallt har vi väldigt kul och jag inspireras varje dag av de där sex kompisarna som jag inte kände så väl (inte många av dem i alla fall) innan. Jag är lite rörd över den här nomineringen. Och glad över att vi får räknas in tillsammans med två så fina bloggar!

Nominerade i kategorin Årets nischade bokblogg är Feministbiblioteket, Breakfast book club och Den döda zonen – så väldigt bra allihop!

Som årets bokbloggsinlägg är Bokpandan nominerad för sitt inlägg om bokbloggande och skyldigheter, Den döda zonen för sin söndagsintervju med David Peace och så Kulturkollos Lotta då med det fina inlägget om Chick-lit. Så väldigt mycket bra att läsa och rösta på (här gör du det)!

Och förresten, på tal om bokbloggar och förträffligheter – ni har väl sett att Bokhora fått nya skribenter? Och att en av dem är Marcus (ja, den Marcus!)? Det ska bli väldigt kul att se vad Marcus kan göra på Bokhora, jag tror att det kan bli hur bra som helst!

Sport…

Helt okaraktäristiskt skriver jag idag om sportfilm på Kulturkollo. Orsaken är en temavecka om sport, vilket kanske inte låter akut intressant men jag lovar det finns mycket spännande att säga om sport och kultur. In och läs!

När ordet kärlek inte räcker till

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar alltså om lyrik och går ut på att dela med sig av strofer, texter, ord som betytt något särskilt. 

Först tänker jag något av Olle Ljungström, eller Lars Winnerbäck som har en låt som är väldigt stark för mig. Eller En grå liten fågel av Nils Ferlin, vad som helst av Edith Södergran och Gustaf Fröding. Men sen går jag förbi min bokhylla och ser den där sönderlästa boken från den till synes oändliga tonårstiden. Min mest betydelsefulla text är ett prosalyriskt stycke av Jonas Gardell förstås. Jag läste det, memorerade (jag kan det fortfarande utantill) ur Mormor gråter och andra texter men texten hörde jag läsas första gången när jag såg Ömheten på tv i tidernas (eller i alla fall min) barndom. Sen fick jag också sluta ögonen och läsa den ur minnen när den dök upp i Torka aldrig tårar utan handskars tredje del, den om döden. Blodet orkar inte längre runt i kroppen heter den och jag återger den inte i sin helhet här men jag har läst den igen, om och om igen. Den är så fasansfullt vacker, och hemsk. Den är förklaringen till att jag älskat Jonas Gardells ord så väldigt länge nu. 

Blodet orkar inte längre runt i kroppen.
Han andas med bara övre delen av lungorna.
Blodet får för lite syre.
Kroppen kopplar därför bort armar och ben
och koncentrerar sig på lungor och hjärta.

“Var inte rädd, det finns inget att vara rädd för!”
Och sedan finns bara jag kvar.
Och allt vi aldrig hann med.

Och jag tvingas ut ur det här rummet och rummet har blivit heligt och jag har blivit ensam och jag måste gå ut ur rummet. Allt i det här rummet ska bli heligt. Utom jag.

Du är så vacker nu, så lugn. Du har inte ont längre, jag har inte heller ont. Du är så vacker nu, så lugn. Du har inte ont längre, jag har inte heller ont. Du är så vacker nu, så lugn. Du har inte ont längre, jag har inte heller ont.

Poesi!

Den här veckan kör vi tema Lyrik och längtan på Kulturkollo! Jag skriver idag om att lyssna till poesi och ger lite tips på skådespelarinläsningar att njuta av.

Vi har naturligtvis en utmaning också, men den kräver lite eftertanke så jag återkommer senare i veckan.

Och missa inte chansen att skapa egen bokryggspoesi på lördag! Sista anmälningsdagen är idag så skynda anmäla dig (själva skapandet får du lite längre tid till).

Foto: Magnetic Fridge Poetry av Steve Johnson