Ljus från ingenstans

Jag vill börja med att be min bokcirkel om ursäkt. Jag mindes hur jag läste Pestkungens legend för många år sedan och tyckte om den, trots eller på grund av att den var mycket märklig. Jag tänkte att en bok om vår bygd skulle öka läsglädjen. Jag tänkte att en historisk roman är ju aldrig fel. Förlåt mig!

20130214-201027.jpg
Lars Andersson har ett säreget sätt att skriva på som jag både tycker om och ogillar. Det är hoppigt och märkligt och förvirrande. Han skriver in sig själv och kyrkböckerna, samtalar med läsaren och bryter illusionen om och om igen.

Boken beskriver det lilla samhället Skived och dess människor under flera hundra år, nästan fram till nutid. För den som är lite bekant med ortens förflutna kan det här säkert vara en guldgruva, för mig som bott i närheten i ynka fyra år blir det mest förvirrande med alla släktled och ungar.

Min största invändning är att boken börjar så bra med Idas födelsedag i nästannutiden. Där är jag helt fast och vill helst stanna och när jag tvingas tillbaka till 1700-tal och djäknar och sånt blir jag så himla besviken eftersom jag aldrig riktigt förstår mig på eller knyter an till karaktärerna.

Det här är verkligen inte min bok, kanske mer komplex än dålig men verkligen inte min…

Ljus från ingenstans av Lars Andersson. Albert Bonnier förlag