Lisa Bjurwald

En av mina absolut obehagligaste läsupplevelser var när jag förra hösten, inför att jag skulle hålla i ett seminarium på universitetet, läste ett utdrag ur Anders Behring Breiviks manifest. Den totala galenskapen kombinerad med den okritiska klipp och klista-metoden skrämde mig mer än alla tv-inslag med honom jag sett. Det här med att man kan tråckla ihop precis det man vill och i alla fall få det att delvis framstå som sammanhängande. Det här att det är så svårt att argumentera emot argument som bygger på vinklade analyser och där den som dragit slutsatserna gjort det utifrån just precis de bitar av materialet som passar in. Sen jag läste den texten har jag upplevt att väldigt stora delar av debatten idag förs just så. Oavsett om vi pratar islamisering, feminism, Tintin eller Lilla hjärtat så skriks det mer än det pratas och många håller för öronen under tiden. Vad blir det av det? Höga skrik och inga resultat kanske… Bristen på verkliga diskussioner skrämmer mig liksom det faktum att texter som ABBs manifest inte bara skrivs utan också sprids och hyllas på internetplatser där tvärsäkerheten segrat över kritisk analys.

Lisa Bjurwalls bok är viktig då den berättar om saker som pågår nu utan att många av oss ser dem hända. Hon berättar om Avpixlat, rasism, kvinnohat och hur allt detta hänger ihop med det Sverige som jag tyvärr minns från 1990-talet, det som Gellert Tamas skildrat i Lasermannen till exempel. Jag gillar kopplingen, eller nej det gör jag förstås inte men jag gillar att få den beskriven för mig. Bjurwald har gjort en journalistisk översyn av sidor och aktiviteter på nätet, jag utgår från att de som beskrivs inte tycker så fasansfullt mycket om det men eftersom det i huvudsak är en beskrivande bok med främsta uppgift att sätta strålkastarljuset på sådant som redan finns bör den heller inte upplevas som särskilt hotande för de som beskrivs. Men jag kan ha fel och jag utgår sorgligt nog ändå från att just den här boken renderar författaren några ytterligare mail av mer eller mindre hotfull karaktär.

Det här är en bok om (ur mitt perspektiv alltså) eländes elände och därför fullkomligt älskar jag slutet av boken som är en liten handbok i vad jag som privatperson kan göra för att ta mig an skiten. Det är stort och smått där var och en av oss som tycker att det vore trevligt med aningens mindre rasism, kvinnofientlighet och allt vad det nu är som kastas mot oss kan dra sitt strå till stacken. Det är fantastiskt trevligt med handfasta tips och en känsla som inte är hopplöshet utan lite äkta jävlaranamma.

Skrivbordskrigarna. Hur extrema krafter utnyttjar internet Lisa Bjurwald. Natur och kultur