Såhär några timmar innan augustnomineringarna presenteras har jag egentligen inte så mycket att säga mer än att allt annat än en nominering (och om några veckor själva priset) för Majgull Axelssons formidabla Jag heter inte Miriam vore en skandal/katastrof/anledning att rasa. Jag hoppas också på en nominering för Ida Lindes Norrut åker man för att dö som jag tyckte väldigt mycket om. Sen fortsätter jag mitt korståg för Ester Roxberg och hoppas att hon nu äntligen ska få den nominering hon förtjänade redan med Antiloper, men nu för Min pappa Ann-Christine i faktaboksklassen.
Nya och svenska barnböcker och ungdomsböcker har jag läst pinsamt lite så där hoppas jag på nomineringar som leder mig till riktigt spännande läsningar. Och så passar jag på att hålla med om att barn- och ungdomsklassen naturligtvis borde delas upp i två kategorier. Det är ju inte som att vi lider brist på bra böcker inom båda grenarna, och fler förtjänar sannerligen att lyftas.
Uppdatering: Ja, det gick ju totalt åt skogen med såväl önskningar som gissningar, så nu sitter jag här och rasar… Men kul med Kristina Sandberg, nu måste jag ju läsa bok två och tre om Maj!