Polcirkeln av Liza Marklund

Polcirkeln är den första av Liza Marklunds böcker som jag läser och ska jag vara ärlig så lånade jag hem den från biblioteket främst för att den utspelar sig i en bokcirkel och har just ett bibliotek på (den fantastiska) framsidan. Jag har aldrig tidigare tänkt att Liza Marklunds böcker skulle vara något för mig (jag har aldrig aktivt tänkt att de inte skulle vara det heller, men det finns så många böcker att läsa, lite måste man gå på känsla och sålla). Nu när jag sträckläst Polcirkeln under en dag får jag nog lov att omvärdera detta.

Polcirkeln handlar som sagt om en bokcirkel där saker och ting rasar samman. Eller relationer rasar samman och det är kanske inte så konstigt eftersom deltagarna är tjejer som parades ihop i ett skolprojekt när de började sjuan och nu, 1980, går de på gymnasiet. Sådana relationer är lite förutbestämda att skifta och gå sönder. På grund av personsammansättningen och sånt som händer runt cirkeldeltagarna får dock sönderfallet långt mer katastrofala konsekvenser än någon kunnat ana. En flicka försvinner spårlöst. Inte förrän julen 2019 hittas hon, halshuggen och naken gömd i ett brofundament.

Vi befinner oss lika mycket i då som i nu och vi får lära känna dem (nästan) alla. Ingen är särskilt trevlig, men vem är det, de känns trovärdiga allihop. Kanske stör jag mig på hur en av dem hobbydiagnosticeras och framställs utifrån det, men bara lite, det är ju en berättelse det här.

Slutet brukar nästan alltid vara en besvikelse i deckare, men är det verkligen inte här. Det är rätt genialt, jag får fatta samtidigt som poliserna gör det och sen dras det inte ut på mer än nödvändigt.

Jag tycker om hur Liza Marklund skriver miljöerna och människorna som formas i och av dem. Det märks att hon är hemma i de här trakterna, både de påhittade och de verkliga.

POLCIRKELN
Författare: Liza Marklund
Förlag: Piratförlaget (2021)
Första delen i en trilogi.
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla