Ljudböcker

Jag och ljudboken, del 978

av

En vecka i somras trodde jag att jag hittat den ultimata användningen för ljudböckerna som jag har så evinnerligt svårt för. En kan ju tycka att jag borde ha gett upp för länge sen. När inte ens Stephen Frys superba läsning av Harry Potter hjälpte liksom. Jag måste ju inte inta böcker hela jäkla tiden. Men jag gnetar vidare och i somras trodde jag som sagt att jag såg ljusningen.

Jag laddade in Fyren mellan haven av Stedman i telefonen och begav mig ut i löpspåret, fast besluten om att inte tänka (jag orkar inte, gud vad tråkigt det är, jag dör, vatten, jag måste ha vatten…) så sjukt mycket utan springa och lyssna helt enkelt. Och det funkade! Jag sprang, lyssnade och sprang möjligen till och med lite längre för att lyssna lite mer. Hurra!

Men säg den lycka som varar. Sen kom nämligen hettan och tvingade upp mig i ottan istället. Springa i eftermiddagssolen var liksom inte görbart så jag klev upp svintidigt och sprang istället. Fördelen är att jag numera robotspringer utan minsta tanke pga mördande trötthet. Det har varit jättebra för min löpa hela varvet-disciplin men förödande för ljudbokslyssnandet. Orka samla tankarna till att ta in intrigtrådar eller ens ord klockan 6 på morgonen den som kan. Jag kan inte så det lilla projektet dog lite där. Kanske en annan gång, kanske på löpbandet i vinter för där behövs all distraktion jag kan få. Det är tråkigt på riktigt det.

Saker som kan konstateras

av

1) Det är skillnad på ljudböcker och ljudböcker. 2) Det kan inte finnas ett bättre sätt att uppleva Harry Potter än att få den berättad av Stephen Fry (men jag är mer förtjust i uppläsningen än i boken än så länge). 3) Det krävs något alldeles särskilt för att jag ska fastna för en ljudbok (men fastnat har jag). 4) Och då går det tydligen att göra sig tid för lyssnande också 😉

När ska man lyssna?

av

Jag har aldrig lyckats få till det där med ljudböcker. Förvisso pendlingslyssnade jag på Håkan Nessers Maskarna på Carmine Street för några år sen och gillade såväl boken som uppläsningen, det enda negativa var att jag ibland blev tvungen att köra in till vägkanten och gråta lite över allt elände… Sen lyssnade jag på några kapitel av Låt den rätte komma in också och tyckte väl att det var ok men stördes också över att det gick så långsamt, jag blev stressad över att det gått så himla mycket fortare om jag läst själv.

För några veckor sen skaffade jag, pga totalhaveri på min förra, en ny mp3-spelare och kände samtidigt att det var dags att ge lyssningsboken en ny chans. Jag laddade ner När skruven dras åt av Henry James på bibliotekets mediejukebox och lyckades helt utan krångel få in den på spelaren. Problemet är istället när tusan jag ska hinna lyssna. Tid som jag har att sitta ner i soffan med en bok ägnar jag ju åt pappers- eller e-böcker. När jag nattar barnen brukar jag läsa e-bok i mobilen men nu har jag testat att lyssna på skruven istället, vilket går sådär eftersom barnen har en småknölig nattningsperiod nu. Återstår då mina (nästan) dagliga promenader. Tyvärr måste jag säga att jag föredrar musik framför den ganska träiga När skruven dras åt som promenadsällskap, det är också ungefär det enda tillfället på min dag som jag återfinns utan en bok i min absoluta närhet och det där att rensa huvudet med musik eller fågelsång är rätt oslagbart. Det blir nog inte den här boken som ”frälser” mig heller. Så jag tänkte nog lägga ner det här med lyssningsböcker (man måste ju inte sluka böcker i alla former och färger för att leva ett fullgott liv- eller?), men först en sista chans. Jag blev ju häromdagen tipsad om Stephen Frys inläsning av Harry Potterböckerna. Första boken i serien fångade mig inte nämnvärt men kanske om Stephen Fry håller mig i handen att jag kan förstå den lille magikerns storhet. Kanske kan jag då också ta till mig ljudboken och tycka att den är en trevlig promenadkompis. En sak är säker – lyckas det inte den här gången heller så är nog inte ljudböcker något för mig.

Lyssnar ni på ljudböcker? När, hur och var i så fall?