Vi var ju inte riktigt klara med London… Kvällen innan vi skulle åka hem fick vi det där obehagliga sms:et om att flyget var inställt vilket ledde till att vi under hela vår tänkta hemresedag hängde på telefonen för att få tag i flygbolaget. Tämligen irriterande så var det en solig dag med några grader plus som i och för sig passade finfint för en utflykt till Notting Hill men som var aningens för full av osäkerhet och orosmoln för att passa en kontrollfreak som mig. Till slut fick vi dock veta att vi (troligen) skulle kunna ta oss till Köpenhamn på torsdag men därifrån fick vi klara oss bäst vi kunde. Tack för det British Airways skulle man kunna säga men i ögonblicket var glädjen på topp över att vi verkade kunna ta oss hem till barnen före julafton.
Sen blev det utflykter som vi inte hunnit med för hela slanten – Tower Bridge, The Globe och Tate Modern som jag verkligen inte velat vara utan. Dessutom ringde plötsligt resebyrån och erbjöd en resa mellan Köpenhamn och Göteborg så det var rätt mycket frid och fröjd mitt i all längtan och oro.
Sista Londondagen drabbades jag av mystisk utmattningssmärta i foten och kunde inte ens knöggla mig i skorna så jag fick sitta i sängen och läsa min inköpta Firefly-bok (från Forbidden Planet förstås. På bilden syns också ett synnerligen välbehövligt glas whiskey, 2010 års läsdagbok och en hotellkroppslotion som stank citron…) och ladda batterierna inför hemresan. Vilket visade sig behövas… Efter diverse förseningar och en bragdartad spurt genom Kastrup med påföljande bilresa genom snörusket landade vi slutligen hemma sent på kvällen den 23 december och tidigt på julaftons morgon anlände vi likt jultomtar till barnen som inte brydde sig särskilt mycket över det…
Slutet gott, allting gott som man säger… Sammanfattningsvis var resan såväl lyckad som misslyckad men London har knipit åt sig en stor plats i mitt hjärta och jag är helt övertygad om att jag kommer återvända många gånger. Helst under sommarhalvåret dock…