Louise Penny

A better man av Louise Penny

av

A better man är den femtonde boken om Armand Gamache och den kanadensiska lilla byn Three Pines. Jag känner att jag upprepar mig när jag berättar om hur himla bra de här böckerna är. Efter varje bok skriver jag att ”den här är lika bra som sina föregångare” eller ”det här är den bästa hittills”. Men det är sant, också den här gången.

En av hemligheterna med den här seriens storhet är, tror jag, att varje bok är sin egen, varje bok är helt och hållet annorlunda från den föregående. A better man är en helt ny sorts bok när den borrar sig in i mörkret på ett förfärligt sätt. Jag mådde illa under hela läsningen och slutet gjorde det bara värre. Men på ett bra sätt. Ibland behöver man gå igenom det mörkaste för att orka vidare och i Armand Gamache (och alla andra jag nu känner så väl och älskar så mycket) har man en utomordentligt trösterik vän.

Den här boken handlar mycket om hur beteenden skapas, hur den som utsätts för saker i sin barndom kanske söker sig till samma saker i sitt vuxna liv eftersom de inte tror sig förtjäna bättre. Till exempel. Det handlar ganska mycket om mäns våld mot kvinnor, på ett väldigt påtagligt och hemskt sätt. Det handlar, som alltid, om hur manlighet kan se ut på väldigt olika sätt. Det handlar om att ta sig igenom svåra saker, att göra det själv och tillsammans med andra. Det handlar också om den vardagliga grymheten och komplexiteten som är det mänskliga. Hon skriver alltid så Louise Penny. Den som gjort det värsta mot en annan människa är aldrig bara ett monster och monstret finns i oss alla.

Som alltid är behållningen här att få umgås med alla i Three Pines. Att få hälsa på hos Ruth, Clara och alla igen. Att få höra till en stund och att få röras av den kärlek som finns mellan de här människorna. Jag älskar nog relationen mellan de tre poliserna Armand, Jean Guy och Isabelle mest av allt och att jag fått vara med när den växte fram.

Jag tar det lite långsamt med de här böckerna eftersom jag förstås inser att de inte kommer fortsätta ges ut i all oändlighet. Jag har några böcker till liggande i bokhyllan och det är inte en alldeles vild gissning att nästa bok kommer tvinga sig till lite lästid under sommarsemestern.

Om boken

Titel: A better man
Författare: Louise Penny
Förlag: Hodder & Stroughton (2019)
Femtonde delen i serien om Armand Gamache och Three Pines, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast, A great reckoning, Glass houses och Kingdom of the blind.

Just nu i april 2023

av

Aprilvädret (kallt, snö, regn, sol, mulet, kallt, snö osv) kom tidigt i år kan man säga. Vädermässigt finns det inte supermycket att njuta av just nu, men det blir nog bättre. Snart. I övrigt är det också lite segt, jag är trött. Men påskledigheten närmar sig.

Just nu…
… läser jag: bok 15 i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache, A better man, lika bra som alltid. Dessutom läser jag en romantisk bok av Joanna Bolouri som inte är en julbok (som jag är van vid). Bootcamp for broken hearts heter den.
… ser jag på: curling igen! Herrarnas VM startar idag och jag tänker följa det lika slaviskt som jag följde damernas dito för några veckor sen. Jag tittar också på Masterchef Australia, Bäst i test, Last week tonight och Husdrömmar.
… lyssnar jag på: fågelkvitter. Förra helgen såg jag dessutom att koltrasten är tillbaka så jag lyssnar också lite på fantasiminnen av hur de kommer låta snart.
… njuter jag av: att våren ligger framför mig. Jag njuter av att veta att snart kommer explosionen av färger och ljud. I nuet njuter jag också av solen som värmer när den är framme.
… längtar jag efter: påskledigheten. Hela 6 dagars ledighet får jag i år och det kommer vara alldeles ljuvligt och välbehövligt.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här.

Just nu-inlägget är en tradition från Kulturkollo-tiden och några av mina medskribenter därifrån brukar också skriva, titta också in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Sammanfattning av 2022, ett svårdefinierat år

av

På Kulturkollo* hade vi som nyårstradition att sammanfatta året som gått och det vill jag inte sluta med så idag är det dags att sammanfatta ett ytterligheternas år.

2021 var ett förfärligt år, 2022 har varit jobbigare och samtidigt på något mystiskt sätt bättre.

På jobbet (biblioteket) har vi sluppit nya restriktioner och därefter har det varit roligt men väldigt, väldigt intensivt. Jag har minskat min tjänst till 90% för att orka och det har varit en livräddare.

Samhälleligt är det förstås förfärligt med högerkantring, krig, förtryck, rasism, homofobi och kvinnohat. Det går inte att säga något mer om det egentligen. Det är bara mörker.

Privat har mycket präglats av att min 15-åring fick sin ocd-diagnos och äntligen fick hjälp från bup. Behandlingen har varit ansträngande för hela familjen, men den har gett resultat. Här hemma fick vi också tillökning av två adopterade katter, Harry och Hubbe, under sommaren. Det har förbättrat våra liv med flera hundra procent.

Jag kommer se tillbaka på 2022 som ett kämpigt, ibland nattsvart ibland småglittrande år. Jag är in i märgen trött och har svårt att hoppas att 2023 ska bli bra, men jag är öppen för att bli positivt överraskad.

Ur ett kulturellt perspektiv tar jag med mig bland annat det här:

Årets ungdomsbok: Grim av Sara Bergmark Elfgren. Det var också årets första lästa bok och den satte tonen för en riktigt bra läsvår.

Årets ute bland folk igen: Titanic på Wermlands opera nu i december. Det kändes smått absurt och lite obehagligt att sitta i en fullsatt teatersalong igen. Ett mysigt superspridarevent sådär innan jul, men vi klarade oss. Och föreställningen var bra om än inte fantastisk.

Årets käftsmäll: att läsa All the bad apples av Moïra Fowley Doyle bara några veckor efter att högsta domstolen i USA rivit upp aborträtten. Själva beslutet var naturligtvis värre och väckte många känslorna, mest vrede. Boken illustrerar på ett synnerligen effektivt sätt varför det är en så våldsamt ödesdiger och dålig idé att föra utvecklingen bakåt.

Årets sorgligaste: att Hilary Mantel gick bort. Jag hade önskat henne många fler och lyckliga år.

Årets charmigaste: Heartstopper Alice Oseman. Serierna alltså, tv-serien har jag inte hunnit till än.

Årets klassiker: Kamratfesten och den påföljande läsningen av Dorothy Sayers övriga böcker om Lord Peter och Harriet.

Årets mörkaste: Sara Stridsbergs Happy Sally. Jag gick in i någon sorts mörker med den boken och hade ärligt talat svårt att hitta ut. Så hemsk och så bra.

Årets historiska: Rizzio av Denise Mina. Ljuvligt tät och omvälvande om en händelse i den skotska historien som jag inte alls hade koll på (och då har jag ändå läst rätt mycket om den).

Årets brevväxling: Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Ett underbart samtal mellan två kloka och eftertänksamma människor.

Årets läskigaste: verkligheten. Krig, regeringsskifte, nedlagd miljöpolitik. Ur ett samhälleligt perspektiv har 2022 varit riktigt förfärligt. Mycket av det som har hänt har påverkat mig på ett djupt personligt plan och vissa saker (kriget och regeringsskiftet) har också kastat mörka skuggor in på min arbetsplats. Det är osäkrare än någonsin att arbeta med människor när man inte längre kan garantera att de ska kunna vara trygga hos oss (vilket de inte är om angiverilagen enligt Tidöavtalet genomdrivs). Om vi inte heller ska få planera vår egen verksamhet så vet jag inte vad som i framtiden kommer vara kvar av min profession. Jag accepterar att min sida inte vann valet men jag kan inte stillatigande acceptera allt som nu görs. Jag kommer att göra motstånd.

Årets serie: Gender queer av Maia Kobabe. En bok jag läste för en utställning jag gjorde om förbjudna böcker på biblioteket. En av de mest lärorika och viktiga böcker jag läst visade det sig.

Årets nya bekantskap: feelgood-författaren Katherine Center helt klart. Jag har läst hennes Ett litet steg i taget och What you wish for under året och jag älskade dem båda två. Inte många lyckas balansera svärta och romantik så himla fint som hon.

Årets intressantaste: Autisterna av Clara Törnvall. Jag har som ni kanske vet en son som är autistisk och jag har läst en del, vet en del, hänger med för att kunna vara den bästa mamman jag kan. Ändå drabbades jag av Autisterna på djupet. För att jag kände igen mig själv. Jag vet efter att ha läst boken att jag inte är autistisk men att jag delar många drag med dem som är det. Och framförallt vet jag att jag, precis som jag vet och tycker att min son gör, duger som jag är. Jag har slutat anpassa mig så mycket vilket är något av en revolution.

Årets mest lugnande: att Louise Penny fortsätter att vara så överlägset jämn och fantastisk. I år läste jag Glass houses och Kingdom of the blind som är nummer tretton och fjorton i serien av Armand Gamache och Three Pines och det är precis lika bra som det alltid varit.

Årets ljudbok: Detaljerna av och med Ia Genberg. Detaljerna förtjänade sin auguststatyett, men jag hoppas också att ljudboken prisas på lämpligt sätt för den förhöjde verkligen läsupplevelsen.

Årets tv-serie: jag ser väldigt få tv-filmer och filmer nuförtiden, men Netflix the Mole (samma program som vårt Mullvaden (men som originalet, utan kändisar)) fångade mig totalt en helg i oktober. Möjligen berodde detta också på att jag var riktigt rejält sjuk (min första covid-omgång) med hög feber, men en serie i rättan tid var det definitivt.

Årets besvikelse: att the Song of Achilles inte var bättre när Madeline Millers förra på svenska, Kirke, var så himla fin.

Årets bitskaste: Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Hjälp så stenhård han är. Vi lite mer konflikträdda gömmer oss bakom kudden och undrar om man faktiskt får skriva så och så och så. Men det är härligt också…

Årets tristaste: Lässvackan som varade stora delar av hösten/vintern. Visst läste jag en del, men hjärtat var inte där riktigt. Framåt jul insåg jag att det beror på att jag faktiskt inte haft tid (och den ork som följer med tid) att läsa. Jag hoppas på att kunna hitta ett lite större lugn och en bättre balans nu i ledighetens tid och fortsatt in i januari.

* Eftersom det här är en Kulturkollo-tradition så finns det förstås fler årslistor – titta gärna in hos Linda (Enligt O), Anna (Och dagarna går) och Ulrica (Västmanbok)och se hur de sammanfattar året som gått.

Mina tidigare kulturår sammanfattas så här:
2021,2020, 2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014.

Årets bästa läsning 2022

av

Läsåret 2022 var på det stora hela riktigt fint. Som vanligt läste jag mest och bäst under våren och sommaren medan hösten var lite seg (i november och december var det länge mer än lite segt dessutom). Här hittar du mina favoriter från året som gått och mina fem allra bästa läsupplevelser är markerade (med ♥ hjärtan ♥ ).

Klicka på länkarna för att läsa mer om varför jag tycker så mycket om just de här böckerna. Och tipsa mig gärna i kommentarerna om vilka dina favoriter från året som gått var.

Årets bästa feelgood
What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fint om ung förälskelse.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden mörker.

Årets bästa spänning
♥ Kamratträffen ♥ av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Årets bästa fakta
Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå. Orka livet som npf-förälder av Ann-Charlotte Runnvik och Anna Flodberg. Livsnödvändig och stärkande bok för alla oss som kämpar.

Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Knivskarp genomgång av palmemordsutredningen, bitvis thrillerartad.

Årets bästa feelbad
Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Årets bästa historiska
♥ Rizzio ♥ av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

Årets bästa feminism och HBTQ+
♥ All the bad apples ♥ av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

♥ When women were dragons ♥ av Kelly Barnhill. En feministisk verklighetssaga fylld av sorg och vrede, och styrka.

Årets bästa som är för svåra att kategorisera och som därför får en egen kategori
♥ Grim ♥ av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Detaljerna av Ia Genberg. Eftertänksam och språkligt fenomenal kortroman som känns. Läst som ljudbok vilket rekommenderas.

Om du är sugen på ännu fler lästips så har jag samlat årets bästa ganska länge nu. Listorna från de senaste åren hittar du här (klicka på årtalet så kommer du till listan): 2019, 2020, 2021.

Sommarens bästa läsning eller mina höstläsningstips

av

Sommaren är förvisso över sedan länge men jag har sparat på det här inlägget av en anledning, jag ville hinna skriva om alla bästaböcker så att det kan finnas länkar via vilka man kan läsa mer om varför de är så bra. Nu har jag hunnit ikapp mig själv och här är mina tips för höstläsningen, mina favoriter från läsmånaderna juni, juli och augusti (i läsordning).

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 & 2 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Den glömda dagboken av Christoffer Holst. Riktigt fin och mörk feelgood med mycket mat som sig bör i en Holst-roman.

Ett litet steg i taget av Katherine Center. En riktigt bra feelgood-roman med en rejäl dos svärta.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Malibu rising av Taylor Jenkins Reid. Bladvändarvänlig strandläsning om familjerelationer.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

Soluppgång över strandpromenaden av Jenny Colgan. En rätt ljuvlig feelgood-bok, den bästa i strandpromenadserien.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

The dark av Sharon Bolton. Oerhört obehaglig incel-deckare med allas vår Lacey Flint.

Barndomsbrunnen av Göran Greider. En personlig berättelse om barndom och sjukdom.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden svärta.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Bild av Debby Hudson på Unsplash

Kingdom of the blind av Louise Penny

av

Jag vet inte längre vad jag ska skriva om de här böckerna. De är alltid lika bra, alltid lika spännande och jag älskar verkligen de människor som står i centrum. Älskar. Allihop.

Kingdom of the blind berättar historien om jakten på knarket som gled mellan fingrarna på Gamache senast och den berättar om familjer som slagits över och längtat efter ett rättmätigt arv i mer än hundra år. Här finns det märkliga med att Armand, Myrna och en okänd snickare blir utsedda att sköta ett arvskifte. Och så den där målningen av Ruth Zardo. Allt finns där utan att det blir en röra.

I böckerna om Three Pines och Armand Gamache finns mycken smärta, ond bråd död, skador och sorg. Det som får mig att återvända och läsa med sådan kärlek är inte det, det är heller inte uppklarandet av brotten och allts tillrättaläggelse. Det som lockar mig är kärleken till själva livet, viljan att förstå allt levande, respekten, värmen. Louise Penny skriver mer än bra deckare, hon skriver oundgänglig litteratur som försöker göra ordning på livet.

Om boken

Titel: Kingdom of the blind
Författare: Louise Penny
Förlag: Sphere (2018)
Fjortonde boken om Armand Gamache och Three Pines, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast, A great reckoning och Glass houses.

Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

av

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Glass houses av Louise Penny

av

Som vanligt lägger jag ifrån mig en bok av Louise Penny med tårarna strömmande nerför kinderna. För att det är så sorgligt, för att jag är så lättad och ledsen och för att jag känner en sån kärlek till de här människorna.

Ingen annan får mig som Louise Penny att vilja direkt till slutet för att ta reda på hur det slutar, för att ha något att luta mig mot. Jag smygtittar aldrig eftersom jag vet att det inte skulle ge mig något. Slutet blir inte begripligt om man inte tar sig dit på rätt sätt. I böckerna om Armand Gamache har man inte ens gåtan klar för sig förrän framåt sista akten.

Ingen bok i den här serien är den andra lik. Glass houses är ett rättegångsdrama samtidigt som vi i återblickar får veta vad fallet som avhandlas handlar om. Och så finns det något annat också, en plan, som ligger i bakgrunden och över allt annat. Snart förstår vi att Gamache offrar väldigt mycket just nu, sin ärlighet och människors liv bland annat, för att uppnå något stort. Det är ibland förvirrande, men bara kort, Louise Penny är så oerhört bra på att ta sin läsare i handen och gå alldeles lagom fort fram. Det finns en anledning till att jag läser de här böckerna när läsningen i övrigt går trögt eller jag känner mig lite nere. When in doubt read Gamache.

Glass houses är en av alla de här bästa böckerna i serien. Jämnare författare kan knappt existera.

Om boken

Titel: Glass houses
Författare: Louise Penny
Förlag: Sphere (2017)
Trettonde boken i serien, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast och A great reckoning.

Mina bästa påskdeckartips

av

Det är förstås redigt märkligt det här att det ska läsas deckare till påsk, men förstås inte så mycket märkligare än något annat. I år kanske jag inte ägnar mig så mycket åt själva deckarläsandet under helgen, men jag tänker anstränga mig rejält för att tipsa er om riktigt bra spänningsläsning. De närmaste dagarna blir det en deckartext om dagen om allt från Dorothy Sayers till Elly Griffiths och Louise Penny (den heliga treenigheten i min deckarvärld). Idag tänkte jag dessutom ägna mig åt att tipsa om riktiga favoriter från förr, sånt jag tycker att du gott kan läsa i påsk och vidare.

Vi börjar med några serier.

Elly Griffiths serie om Ruth Galloway
Det här är böcker som man kan läsa för arkeologin, gåtorna och mordpusslandet, men allra mest har de att ge i beskrivningen av människor och relationer. Efter fjorton lästa böcker så är Ruth, Nelson, Cathbad och de andra kära vänner, på riktigt. Det här är en serie som måste läsas i ordning eller inte alls.

Alla delar finns kommenterade här: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker, Den mörka ängeln, En cirkel av sten , Irrbloss och The night hawks. En text om senaste boken The locked room kommer här på söndag.

Tana French Dublin-deckare
Det här är inte den jämnaste av serier, men också när det inte glittrar så är det riktigt bra. Broken harbour är en av de bästa böcker som skrivits, men man gör klokt i att läsa de som leder en fram dit först.

Alla delar i serien finns kommenterade här: Till skogs, Okänt offer, Faithful place, Broken harbour, The secret place och Inkräktare.

Louise Pennys serie om Gamache och Three Pines
Det här måste vara den jämnaste bokserie som någonsin skrivits. Alla böcker är helt unika i sitt upplägg och sina teman, men de är genomgående alldeles oerhört bra (med möjligt undantag för seriens inledning). Ju längre in man kommer desto mörkare blir det vilket jag förstås älskar.

Alla delar i serien finns kommenterade här: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast och A great reckoning. Jag skriver om nästa del i serien, Glass houses imorgon.

Åsa Larssons Kiruna-deckare
Förra årets besatthet var när jag tryckte i mig hela Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson och de andra på bara någon månad. Det var tungt, jobbigt och alldeles, alldeles underbart.

Alla delar i serien finns kommenterade här:Solstorm, Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör, Till offer åt Molok och Fädernas missgärningar.

Dessutom
Här följer några ytterligare tips, några av de bästa deckarna jag läst under de här åren med Fiktiviteter. Klicka på titeln för att komma till boktexten:
Järtecken och Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson.
Söta röda sommardrömmar av Christoffer Holst.
Flickor som skimrar av Lauren Beukes.
Dark places Gillian Flynn.
Och så var de bara en av Agatha Christie.
Brännaren av M.W. Craven.
Svart som natten av Ann Cleeves.
Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman.
Medan mörkret faller av Anna Lihammer.
Stenarna skola ropa av Ruth Rendell.
Mordbyn av Andrea Maria Schenkel.
Någonting av Maria Lang, kanske Mördaren ljuger inte ensam eller Kung liljekonvalje av dungen, eller… Här hittar du den ultimata guiden.

Bild från Pixabay

A great reckoning av Louise Penny

av

Om jag skulle försöka mig på att förklara vad Louise Penny är så bra på så skulle jag säga att det är sorg. Det är inte spänning eller igenkänning som sipprar genom de här böckerna även om de är både spännande och bekanta. Det skulle kunna handla om kärlek också för om den är de briljanta, särskilt vänskapsrelationerna mellan män. Men det är den mörka delen av kärleken som glittrar, sorgen.

Det är också med en känsla av stillsam sorg jag lägger ifrån mig A great reckoning, den tolfte boken om Armand Gamache. De sista orden rör Gamache egen djupaste sorg och det är så vackert och smärtsamt att få vara med. Under bokens gång händer också djupt upprörande saker som väcker min sympatisorg så att säga. Och i bakgrunden av allt finns det stora kriget, det som skulle ända alla krig och som slaktade stora delar av en generation. Historia har alltid en viktig roll i Three Pines och det förflutna är ofta sorgligt, om inte annat så för att det är förflutet.

Här finns förstås en mordgåta och för en gångs skull ett mordoffer som jag unnat en grymmare död. Här finns människor med de bästa intentioner som gör fel, och rätt och människor med de sämsta intentioner som gör fel och nästan lite rätt. Det är komplext, jag får bråka lite med mig själv. Precis som jag vill i de här böckerna. Och så vet hon alltid hur långt hon ska dra det Louise Penny, hon tummar aldrig, aldrig på känslan av att komma hem när man får komma till Three Pines (det är förstås ingen slump att den sämsta boken i serien inte utspelar sig där utan i ett kloster).

A GREAT RECKONING
Författare: Louise Penny
Förlag: St Martin´s press (2017)
Tolfte boken om Gamache och Three Pines, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast.
Boken kommer också på svenska i dagarna, med titeln Summan av alla synder. Mer info om det hittar du här.