Årets bästa läsning 2023

Tiden är konstig och jag tycker verkligen att det är oändligt länge sedan och samtidigt igår som jag satte ihop ett sådant här inlägg om de bästa böckerna jag läst under året som gått. Här är vi igen. Jag har läst lite färre böcker än jag brukar, mestadels beroende på att hösten varit oerhört jobbintensiv. Det jag läst har ofta varit bra, jag har lärt mig vad jag gillar och slipper gå på så många minor i läsningen.

Allra, allra bäst i år var Arvejord av Maria Turtschaninoff. Själva läsupplevelsen, att läsa och sedan lyssna oerhört långsamt under flera månader medan jag satt och betraktade min skog är det bästa jag gjort på många år. Arvejord är det bästa jag läst på många år.

Under min sista semestervecka i somras läste jag inte mindre än tre romaner som tar sig in på den här listan. Sea of tranquility av Emily St James Mandel, Lucrezias porträtt av Maggie O’Farrell och Livläkarens besök av Per Olov Enquist. Tre mycket olika romaner, men också tre mycket stora läsupplevelser.

Under hösten har jag och min man högläst Andrev Waldens Jävla karlar och den måste verkligen nämnas här trots att vi inte är klara än. Tills dess att jag kröner den till en av de bästa nästa år istället kan jag lyfta det egensinniga och precisa språket och den där förmågan att skriva roligt så att det blir sorgligt (och tvärtom) som känns väldigt Waldenskt.

I mitten av december läste jag det som kom att bli årets sista, riktigt stora, läsupplevelse. Emily Wilde’s encyclopedia of faeries av Heather Fawcett. Den ska jag skriva mer om om några dagar, nu nöjer jag mig med att säga att den var ljuvlig och att det var länge sen jag läste en bok jag var så ovillig att lämna som den.

Annat som jag tyckt mycket om är detta:
Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger. Oerhört drabbande berättelse om en släkt genom förintelsen och efter.

Maus av Art Spiegelman. Klassisk förintelseskildring som är mer aktuell än någonsin. Förfärlig och makalös.

Happiness for beginners av Katherine Center. Ljuvlig feelgood med hjärta, svärta, själ och substans.

A better man av Louise Penny. Femtonde boken om Armand Gamache, lika bra (väldigt) som alltid.

Vinterrecept från kollektivet av Louise Glück. En samling dikter som griper tag och talar till mig.

När en ängel går genom scenen av Jon Fosse. Tankeväckande essäsamling om skrivandet och livet, skrivet av en författare med en förunderlig formuleringsförmåga.

Herrgården av Anna-Karin Palm. Utomordentlig lågmäld berättelse med skräckkänsla. Mästerlig!


Om du är sugen på ännu fler lästips så har jag samlat årets bästa ganska länge nu. Listorna från de senaste åren hittar du här (klicka på årtalet så kommer du till listan): 2019, 2020, 2021, 2022.

2023 sammanfattat

På Kulturkollo* hade vi som nyårstradition att sammanfatta året som gått och det vill jag inte sluta med så idag är det dags att sammanfatta 2023.

Vad säger man då om ett år? 2023 har som alla andra år varit lite av varje, upp och ner, mörker och ljus och så vidare. Eftersom det i världen runt om min lilla bubbla mest av allt varit fruktansvärt så väljer jag att inte minnas det alls just här och nu.

Min förstfödda är inte ett barn längre för hon fyllde 18, det är väldigt fint och mycket märkligt. Min yngste är numera 16 år och hamnade till slut efter mycket slit på en gymnasieskola med anpassningar där han trivs. Det är några av de ljusa sakerna.

Sen har det varit annat också, en hel del stress och ångest och sånt där som jag jonglerar och balanserar. Sonens högstadietid har slitit och traumatiserat och arbetsbelastningen har bitvis varit allt för hög under hösten. Det är förstås bara dåligt, men jag har också fått se att mina verktyg för att hantera ångesten och stressen fungerat. Jag har testat min förmåga och orkat ta mig igenom med de kunskaper jag tillskansat mig genom åren.

Därutöver har det varit kattmys, artros, sommarkvällar, döden, en skrivresa, lässtunder i uterummet, några fina kortresor med M och mycket, mycket annat. Jag tror att 2024 kommer att bli ett bra år för oss, det måste man försöka tro, och jag vill också låtsas att jag tror att det kommer bli det för världen.

Årets mest trösterika: Till dig som famlar av Pia Eriksson. En blandning av poesi och livsberättelse som inkluderar och lyfter.

Årets vemodigaste: Jävla karlar av Andrev Walden kanske. En av de bästa definitivt och en av de roligaste och sorgligaste samtidigt. Det blir kanske vemod det.

Arvejord är också med och tävlar, den är vemodig på ett helt annat sätt.

Årets charmigaste: Emily Wilde’s encyclopedia of faeries av Heather Fawcett som jag läste och blev helt charmad av för bara någon vecka sen. Del två kommer i dagarna och den kommer jag kasta mig över.

Årets klassiker: Maus av Art Spiegelman. Det beror förstås på hur man definierar klassiker, men jag tycker att Maus kvalificerar sig och himla bra är den.

Årets mest känslosamma: Happiness for beginners av Katherine Center. Visst är det i grunden mest en romantisk berättelse om två människor som är och blir kära i varandra, men det här är också en bok med djup sorg och andra känslor. Det finns en film på Netflix också och även om den verkligen inte är lika bra (de har skalat bort det mesta av djupet i manusarbete plus att jag tycker att skådespeleriet är lite sisådär) så är den ändå småmysig och sevärd.

Årets historiska: Livläkarens besök av Per Olov Enquist. Ljuvlig och storslagen som Per Olov Enquist alltid skrev sina romaner.

Årets obehagligaste: Herrgården av Anna-Karin Palm. Den är smygande och suggestiv och egentligen får man aldrig veta allt om något. Kanske är det just det som gör det så obehagligt.

Årets serie: Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger. Drabbande, vacker och sorglig.

Årets nya bekantskap 1: Jon Fosse! Jag har förstås hört om honom förr och har tänkt att jag ska läsa något av honom, men det har inte blivit av förrän han prisades av Svenska Akademien. Jag gillade Långsam musik och älskade När en ängel går genom scenen, men mest av allt älskade jag hur han stod upp för alla oss asociala när han vägrade alla former av kringaktiviteter vid prisutdelningen.

Årets nya bekantskap 2: August Strindberg och de andra på Hovenäset i Kristina Ohlssons serie.

Årets kärlekshat: Kupé nr 6. Boken av Rosa Liksom avskydde jag med en hetta jag inte alls brukar avsky böcker med. Filmen tyckte jag så mycket om att jag gick omkring i en fluffvarm känsla flera veckor efter att jag sett den.

Årets mest lugnande: Dorothy Sayers deckare om Lord Peter Wimsey. På ett sätt kan jag undra varför jag inte hittat dem tidigare, å andra sidan är jag väldigt tacksam att jag hittat dem just nu.

Årets ljudbok: Arvejord av Maria Turtschaninoff. Arvejord är den bästa bok jag läst på flera år och så fantastisk som den var i författarinläsning är det nästan omöjligt att vara.

Årets magplask: Det känns elakt men nu har jag läst två böcker av Grady Hendrix och ingen av dem var mycket att hurra för. Jag kommer inte läsa en tredje. The southern bookclub’s guide to slaying a vampire avskydde jag innerligt och The final girl support group känns mest som en missad möjlighet att skriva något nyskapande och kul.

Årets TV-serie 1: Här måste jag nog säga Historien om Sverige. Som historiker stör jag mig på visst som jag vet inte riktigt stämmer och sånt som vi inte kan veta om det stämmer. Jag tror absolut att man kan gilla den här serien ännu mer om man inte är historiker, men jag gillar den ändå rätt mycket. Jag hade önskat en berättare/guide som inte är så oförklarligt glad hela tiden och jag skulle vilja få fördjupning i vissa saker (hur sjutton kom man på hur man framställde järn av järnmalmen!?!) och ha fokus på andra saker än det som redan tröskats massor (Gustav Vasas trontillträde) men på det stora hela är jag väldigt nöjd. Det viktigaste för mig är att den väcker min lust att ta reda på mer och jag hoppas att fler med mig kommer att gå till historiehyllan i biblioteket.

Årets TV-serie 2: Flatshare som jag hittade av en slump på SvtPlay. Jag tyckte mycket om boken och tv-serien var lite annorlunda men lika bra.

Årets besvikelse: Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas. Inte för att jag förväntat mig något särskilt, men jag trodde verkligen inte att den skulle vara såpass långtråkig.

Årets bitskaste: Elizabeth Zott i Lektioner i Kemi av Bonnie Garmus. Jag läste den långt efter alla andra och jag gillade mycket.

Årets tristaste: Att Louise Glück har skrivit sin sista dikt.

Årets mörkaste: A better man av Louise Penny var riktigt jobbig. Den var finstämd som alltid men temat med kvinnomisshandel slet hjärtat ur kroppen på en. Det kom väldigt nära. Och slutet…

Årets avslutning: Den allra sista boken om Ruth Galloway! Jag läste The last remains av Ellie Griffiths i våras och jag tyckte mycket om hur hon valde att avsluta. Jag är en av dem som tycker att det var dags att lämna Ruth och de andra nu och jag blev verkligen inte besviken på hur punkt sattes i berättelsen.


* Eftersom det här är en Kulturkollo-tradition så finns det förstås fler årslistor – titta gärna in hos Linda (Enligt O), Anna (Och dagarna går) och Ulrica (Västmanbok)och se hur de sammanfattar året som gått.

Mina tidigare kulturår sammanfattas så här:
2022, 2021,2020, 2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014.

Bild från Pixabay.

All the devils are here av Louise Penny

Louise Penny har en så galet hög lägstanivå att det känns som att jag läst en bra bok också när jag nu lägger undan en av de få i serien som jag inte tokälskat. Jag har funderat lite på vilka böcker jag tyckt mindre om och varför och är ganska övertygad om att de jag gillar minst utspelar sig för långt ifrån Three Pines. All the devils are here utspelar sig uteslutande i Paris och det blir inte alls samma sak.

Armand och Reine-Marie besöker Paris för att träffa sina barn och barnbarn som bor där och dessutom välkomna ett nytt litet barnbarn in i familjen. Det hela börjar med en middag med Armands gudfar Stephen och fortsätter med ett mordförsök på Stephen mitt framför ögonen på hela familjen Gamache. Därefter hamnar vi i en katt och råtta-lek på högsta nivå med konspirationer, industrispionage och ond bråd död.

Det blir lite mycket och det är mitt andra problem. Förutom att jag saknar Three Pines så har jag lite svårt för stora konspirationer. De har funnits där förr i serien om Gamache, han har ju rensat ut hela polismyndigheten i Quebec, men det var på ett annat plan och tog mycket längre tid (han är väl inte färdig heller).

Jag älskar inte den här boken som jag gjort med de flesta tidigare böckerna, men jag tycker fortfarande att den är riktigt bra och njutbar. Inte minst tycker jag naturligtvis om att lära känna en ny del av Armands liv, det tillsammans med Stephen.


Om boken

Titel: All the devils are here
Författare: Louise Penny
Förlag: Hodder (2020)
Del sexton delen i serien om Armand Gamache och Three Pines, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast, A great reckoning, Glass houses, Kingdom of the blind och A Better man.

Lästips för hängmattan (mina bästa böcker från läsvåren)

Nu när vi gått in i juni är det hög tid för mig att sammanfatta läsvåren för mig själv och tipsa er om det allra bästa att lägga i semesterläshögen.

Allra, allra bäst var Arvejord (möjligen bäst sen Hilary Mantels böcker om Thomas Cromwell), så vi börjar med den. Därefter kommer resten av vårens favoriter i läsordning.

Arvejord av Maria Turtschaninoff.
Finstämd, långsam, vemodig och alldeles fantastisk krönika över en gård och människorna som lever där.

Ensamtal av Ann Jäderlund.
Ensamtal är en förunderlig diktsamling och mitt första möte med Ann Jäderlund. Jag är fortfarande förstummad efter det mötet men har nog snart hämtat mig nog mycket för att läsa vidare.

Åh William av Elizabeth Strout.
Lucy Barton är ingen enkel människa att umgås med, men oj som jag tycker om henne och den värld Elizabeth Strout skapat åt henne.

Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger.
En av vårens mest drabbande läsupplevelser var den här seriebok om familj, förintelse och försoning.

Lektioner i kemi av Bonnie Garmis.
Jodå, jag tyckte precis lika mycket om den här roliga, sorgliga och bitska berättelse som alla andra redan gjort.

Happiness for beginners av Katherine Center. Ljuvlig feelgood med hjärta, svärta, själ och substans av en av mina favoriter.

Konsterna av Elin Ruuth.
Intensiv och virvlande om en midsommarnatt och ett liv, en ljuvlig historisk kortroman.

A better man av Louise Penny.
Femtonde boken om Armand Gamache, lika bra (väldigt) som alltid.

Maus av Art Spiegelman.
Klassisk förintelseskildring som är mer aktuell än någonsin. Förfärlig och Levande och döda av

Levande och döda av Christoffer Carlsson.
Sorglig, spännande och vacker tredje del i en utomordentligt fin serie böcker.

Vilka är dina bästa böcker från våren som gått? Tipsa gärna vidare i kommentarerna.

Bild från Pixabay.

A better man av Louise Penny

A better man är den femtonde boken om Armand Gamache och den kanadensiska lilla byn Three Pines. Jag känner att jag upprepar mig när jag berättar om hur himla bra de här böckerna är. Efter varje bok skriver jag att ”den här är lika bra som sina föregångare” eller ”det här är den bästa hittills”. Men det är sant, också den här gången.

En av hemligheterna med den här seriens storhet är, tror jag, att varje bok är sin egen, varje bok är helt och hållet annorlunda från den föregående. A better man är en helt ny sorts bok när den borrar sig in i mörkret på ett förfärligt sätt. Jag mådde illa under hela läsningen och slutet gjorde det bara värre. Men på ett bra sätt. Ibland behöver man gå igenom det mörkaste för att orka vidare och i Armand Gamache (och alla andra jag nu känner så väl och älskar så mycket) har man en utomordentligt trösterik vän.

Den här boken handlar mycket om hur beteenden skapas, hur den som utsätts för saker i sin barndom kanske söker sig till samma saker i sitt vuxna liv eftersom de inte tror sig förtjäna bättre. Till exempel. Det handlar ganska mycket om mäns våld mot kvinnor, på ett väldigt påtagligt och hemskt sätt. Det handlar, som alltid, om hur manlighet kan se ut på väldigt olika sätt. Det handlar om att ta sig igenom svåra saker, att göra det själv och tillsammans med andra. Det handlar också om den vardagliga grymheten och komplexiteten som är det mänskliga. Hon skriver alltid så Louise Penny. Den som gjort det värsta mot en annan människa är aldrig bara ett monster och monstret finns i oss alla.

Som alltid är behållningen här att få umgås med alla i Three Pines. Att få hälsa på hos Ruth, Clara och alla igen. Att få höra till en stund och att få röras av den kärlek som finns mellan de här människorna. Jag älskar nog relationen mellan de tre poliserna Armand, Jean Guy och Isabelle mest av allt och att jag fått vara med när den växte fram.

Jag tar det lite långsamt med de här böckerna eftersom jag förstås inser att de inte kommer fortsätta ges ut i all oändlighet. Jag har några böcker till liggande i bokhyllan och det är inte en alldeles vild gissning att nästa bok kommer tvinga sig till lite lästid under sommarsemestern.


Om boken

Titel: A better man
Författare: Louise Penny
Förlag: Hodder & Stroughton (2019)
Femtonde delen i serien om Armand Gamache och Three Pines, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast, A great reckoning, Glass houses och Kingdom of the blind.

Just nu i april 2023

Aprilvädret (kallt, snö, regn, sol, mulet, kallt, snö osv) kom tidigt i år kan man säga. Vädermässigt finns det inte supermycket att njuta av just nu, men det blir nog bättre. Snart. I övrigt är det också lite segt, jag är trött. Men påskledigheten närmar sig.

Just nu…
… läser jag: bok 15 i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache, A better man, lika bra som alltid. Dessutom läser jag en romantisk bok av Joanna Bolouri som inte är en julbok (som jag är van vid). Bootcamp for broken hearts heter den.
… ser jag på: curling igen! Herrarnas VM startar idag och jag tänker följa det lika slaviskt som jag följde damernas dito för några veckor sen. Jag tittar också på Masterchef Australia, Bäst i test, Last week tonight och Husdrömmar.
… lyssnar jag på: fågelkvitter. Förra helgen såg jag dessutom att koltrasten är tillbaka så jag lyssnar också lite på fantasiminnen av hur de kommer låta snart.
… njuter jag av: att våren ligger framför mig. Jag njuter av att veta att snart kommer explosionen av färger och ljud. I nuet njuter jag också av solen som värmer när den är framme.
… längtar jag efter: påskledigheten. Hela 6 dagars ledighet får jag i år och det kommer vara alldeles ljuvligt och välbehövligt.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här.

Just nu-inlägget är en tradition från Kulturkollo-tiden och några av mina medskribenter därifrån brukar också skriva, titta också in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Sammanfattning av 2022, ett svårdefinierat år

På Kulturkollo* hade vi som nyårstradition att sammanfatta året som gått och det vill jag inte sluta med så idag är det dags att sammanfatta ett ytterligheternas år.

2021 var ett förfärligt år, 2022 har varit jobbigare och samtidigt på något mystiskt sätt bättre.

På jobbet (biblioteket) har vi sluppit nya restriktioner och därefter har det varit roligt men väldigt, väldigt intensivt. Jag har minskat min tjänst till 90% för att orka och det har varit en livräddare.

Samhälleligt är det förstås förfärligt med högerkantring, krig, förtryck, rasism, homofobi och kvinnohat. Det går inte att säga något mer om det egentligen. Det är bara mörker.

Privat har mycket präglats av att min 15-åring fick sin ocd-diagnos och äntligen fick hjälp från bup. Behandlingen har varit ansträngande för hela familjen, men den har gett resultat. Här hemma fick vi också tillökning av två adopterade katter, Harry och Hubbe, under sommaren. Det har förbättrat våra liv med flera hundra procent.

Jag kommer se tillbaka på 2022 som ett kämpigt, ibland nattsvart ibland småglittrande år. Jag är in i märgen trött och har svårt att hoppas att 2023 ska bli bra, men jag är öppen för att bli positivt överraskad.

Ur ett kulturellt perspektiv tar jag med mig bland annat det här:

Årets ungdomsbok: Grim av Sara Bergmark Elfgren. Det var också årets första lästa bok och den satte tonen för en riktigt bra läsvår.

Årets ute bland folk igen: Titanic på Wermlands opera nu i december. Det kändes smått absurt och lite obehagligt att sitta i en fullsatt teatersalong igen. Ett mysigt superspridarevent sådär innan jul, men vi klarade oss. Och föreställningen var bra om än inte fantastisk.

Årets käftsmäll: att läsa All the bad apples av Moïra Fowley Doyle bara några veckor efter att högsta domstolen i USA rivit upp aborträtten. Själva beslutet var naturligtvis värre och väckte många känslorna, mest vrede. Boken illustrerar på ett synnerligen effektivt sätt varför det är en så våldsamt ödesdiger och dålig idé att föra utvecklingen bakåt.

Årets sorgligaste: att Hilary Mantel gick bort. Jag hade önskat henne många fler och lyckliga år.

Årets charmigaste: Heartstopper Alice Oseman. Serierna alltså, tv-serien har jag inte hunnit till än.

Årets klassiker: Kamratfesten och den påföljande läsningen av Dorothy Sayers övriga böcker om Lord Peter och Harriet.

Årets mörkaste: Sara Stridsbergs Happy Sally. Jag gick in i någon sorts mörker med den boken och hade ärligt talat svårt att hitta ut. Så hemsk och så bra.

Årets historiska: Rizzio av Denise Mina. Ljuvligt tät och omvälvande om en händelse i den skotska historien som jag inte alls hade koll på (och då har jag ändå läst rätt mycket om den).

Årets brevväxling: Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Ett underbart samtal mellan två kloka och eftertänksamma människor.

Årets läskigaste: verkligheten. Krig, regeringsskifte, nedlagd miljöpolitik. Ur ett samhälleligt perspektiv har 2022 varit riktigt förfärligt. Mycket av det som har hänt har påverkat mig på ett djupt personligt plan och vissa saker (kriget och regeringsskiftet) har också kastat mörka skuggor in på min arbetsplats. Det är osäkrare än någonsin att arbeta med människor när man inte längre kan garantera att de ska kunna vara trygga hos oss (vilket de inte är om angiverilagen enligt Tidöavtalet genomdrivs). Om vi inte heller ska få planera vår egen verksamhet så vet jag inte vad som i framtiden kommer vara kvar av min profession. Jag accepterar att min sida inte vann valet men jag kan inte stillatigande acceptera allt som nu görs. Jag kommer att göra motstånd.

Årets serie: Gender queer av Maia Kobabe. En bok jag läste för en utställning jag gjorde om förbjudna böcker på biblioteket. En av de mest lärorika och viktiga böcker jag läst visade det sig.

Årets nya bekantskap: feelgood-författaren Katherine Center helt klart. Jag har läst hennes Ett litet steg i taget och What you wish for under året och jag älskade dem båda två. Inte många lyckas balansera svärta och romantik så himla fint som hon.

Årets intressantaste: Autisterna av Clara Törnvall. Jag har som ni kanske vet en son som är autistisk och jag har läst en del, vet en del, hänger med för att kunna vara den bästa mamman jag kan. Ändå drabbades jag av Autisterna på djupet. För att jag kände igen mig själv. Jag vet efter att ha läst boken att jag inte är autistisk men att jag delar många drag med dem som är det. Och framförallt vet jag att jag, precis som jag vet och tycker att min son gör, duger som jag är. Jag har slutat anpassa mig så mycket vilket är något av en revolution.

Årets mest lugnande: att Louise Penny fortsätter att vara så överlägset jämn och fantastisk. I år läste jag Glass houses och Kingdom of the blind som är nummer tretton och fjorton i serien av Armand Gamache och Three Pines och det är precis lika bra som det alltid varit.

Årets ljudbok: Detaljerna av och med Ia Genberg. Detaljerna förtjänade sin auguststatyett, men jag hoppas också att ljudboken prisas på lämpligt sätt för den förhöjde verkligen läsupplevelsen.

Årets tv-serie: jag ser väldigt få tv-filmer och filmer nuförtiden, men Netflix the Mole (samma program som vårt Mullvaden (men som originalet, utan kändisar)) fångade mig totalt en helg i oktober. Möjligen berodde detta också på att jag var riktigt rejält sjuk (min första covid-omgång) med hög feber, men en serie i rättan tid var det definitivt.

Årets besvikelse: att the Song of Achilles inte var bättre när Madeline Millers förra på svenska, Kirke, var så himla fin.

Årets bitskaste: Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Hjälp så stenhård han är. Vi lite mer konflikträdda gömmer oss bakom kudden och undrar om man faktiskt får skriva så och så och så. Men det är härligt också…

Årets tristaste: Lässvackan som varade stora delar av hösten/vintern. Visst läste jag en del, men hjärtat var inte där riktigt. Framåt jul insåg jag att det beror på att jag faktiskt inte haft tid (och den ork som följer med tid) att läsa. Jag hoppas på att kunna hitta ett lite större lugn och en bättre balans nu i ledighetens tid och fortsatt in i januari.


* Eftersom det här är en Kulturkollo-tradition så finns det förstås fler årslistor – titta gärna in hos Linda (Enligt O), Anna (Och dagarna går) och Ulrica (Västmanbok)och se hur de sammanfattar året som gått.

Mina tidigare kulturår sammanfattas så här:
2021,2020, 2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014.

Årets bästa läsning 2022

Läsåret 2022 var på det stora hela riktigt fint. Som vanligt läste jag mest och bäst under våren och sommaren medan hösten var lite seg (i november och december var det länge mer än lite segt dessutom). Här hittar du mina favoriter från året som gått och mina fem allra bästa läsupplevelser är markerade (med ♥ hjärtan ♥ ).

Klicka på länkarna för att läsa mer om varför jag tycker så mycket om just de här böckerna. Och tipsa mig gärna i kommentarerna om vilka dina favoriter från året som gått var.

Årets bästa feelgood
What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fint om ung förälskelse.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden mörker.

Årets bästa spänning
♥ Kamratträffen ♥ av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Årets bästa fakta
Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå. Orka livet som npf-förälder av Ann-Charlotte Runnvik och Anna Flodberg. Livsnödvändig och stärkande bok för alla oss som kämpar.

Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Knivskarp genomgång av palmemordsutredningen, bitvis thrillerartad.

Årets bästa feelbad
Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Årets bästa historiska
♥ Rizzio ♥ av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

Årets bästa feminism och HBTQ+
♥ All the bad apples ♥ av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

♥ When women were dragons ♥ av Kelly Barnhill. En feministisk verklighetssaga fylld av sorg och vrede, och styrka.

Årets bästa som är för svåra att kategorisera och som därför får en egen kategori
♥ Grim ♥ av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Detaljerna av Ia Genberg. Eftertänksam och språkligt fenomenal kortroman som känns. Läst som ljudbok vilket rekommenderas.

Om du är sugen på ännu fler lästips så har jag samlat årets bästa ganska länge nu. Listorna från de senaste åren hittar du här (klicka på årtalet så kommer du till listan): 2019, 2020, 2021.

Sommarens bästa läsning eller mina höstläsningstips

Sommaren är förvisso över sedan länge men jag har sparat på det här inlägget av en anledning, jag ville hinna skriva om alla bästaböcker så att det kan finnas länkar via vilka man kan läsa mer om varför de är så bra. Nu har jag hunnit ikapp mig själv och här är mina tips för höstläsningen, mina favoriter från läsmånaderna juni, juli och augusti (i läsordning).

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 & 2 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Den glömda dagboken av Christoffer Holst. Riktigt fin och mörk feelgood med mycket mat som sig bör i en Holst-roman.

Ett litet steg i taget av Katherine Center. En riktigt bra feelgood-roman med en rejäl dos svärta.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Malibu rising av Taylor Jenkins Reid. Bladvändarvänlig strandläsning om familjerelationer.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

Soluppgång över strandpromenaden av Jenny Colgan. En rätt ljuvlig feelgood-bok, den bästa i strandpromenadserien.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

The dark av Sharon Bolton. Oerhört obehaglig incel-deckare med allas vår Lacey Flint.

Barndomsbrunnen av Göran Greider. En personlig berättelse om barndom och sjukdom.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden svärta.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Bild av Debby HudsonUnsplash

Kingdom of the blind av Louise Penny

Jag vet inte längre vad jag ska skriva om de här böckerna. De är alltid lika bra, alltid lika spännande och jag älskar verkligen de människor som står i centrum. Älskar. Allihop.

Kingdom of the blind berättar historien om jakten på knarket som gled mellan fingrarna på Gamache senast och den berättar om familjer som slagits över och längtat efter ett rättmätigt arv i mer än hundra år. Här finns det märkliga med att Armand, Myrna och en okänd snickare blir utsedda att sköta ett arvskifte. Och så den där målningen av Ruth Zardo. Allt finns där utan att det blir en röra.

I böckerna om Three Pines och Armand Gamache finns mycken smärta, ond bråd död, skador och sorg. Det som får mig att återvända och läsa med sådan kärlek är inte det, det är heller inte uppklarandet av brotten och allts tillrättaläggelse. Det som lockar mig är kärleken till själva livet, viljan att förstå allt levande, respekten, värmen. Louise Penny skriver mer än bra deckare, hon skriver oundgänglig litteratur som försöker göra ordning på livet.


Om boken

Titel: Kingdom of the blind
Författare: Louise Penny
Förlag: Sphere (2018)
Fjortonde boken om Armand Gamache och Three Pines, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet, How the light gets in, The long way home, The nature of the beast, A great reckoning och Glass houses.