Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Lucy Dillon har en särskild plats i mitt hjärta, troligen för att jag hade sådana fördomar om hennes böcker innan jag började läsa dem. Jag trodde att det var smetigt, själsligt feelgood som inte skulle vara något för mig. När det visade sig vara rätt mycket tvärtom flyttade Longhampton och dess innevånare in hos mig och blev kvar.

I Drömmen runt hörnet är det Lorna som återvänder hem, trasig och ledsen, i ett sista försök att få ordning på sitt liv. Och hon har precis ärvt en hund som hon tar med sig (förstås, det finns alltid hundar i de här böckerna). Hon tar över stans konstgalleri och ställs inför en utmaning i form av surmulna konstnären Joyce. Drömmen runt hörnet är inte Lucy Dillons allra bästa bok, men den kan nog vara den sorgligaste. Det finns så mycket sorg att det räcker och blir över (bokstavligt, ganska mycket av den där sorgen blir kvar hos Lorna, så som verklig sorg tenderar att bli). Jag tycker väldigt, väldigt mycket om just det.

DRÖMMEN RUNT HÖRNET
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2019)
Översättare: Ann Björkhem, originaltitel: Where the light gets in
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Kulturkollo (Linda)

Hundra omistliga ting

hundra-omistliga-tingÅ vad jag gillar Lucy Dillon! Å vilka fördomsfulla fördomar jag hade för tre böcker sen och så fel jag hade. Hon är ju underbar. Ingen jag vet skriver så bra feelgood så att man känner feelbadet under tiden men alltid bottnar i det där ulliga myset. Det trygga. Här handlar det om Gina. Om skilsmässan hon genomlever, om cancers som inte är hundraprocentigt borta från horisonten efter långa behandlingar, om en mammarelation som är sönder, om vad som hände hennes första kille och som påverkar henne fortfarande efter femton år. Det är så mycket och ändå så enkelt.

Gina hanterar också allt med ett försök att förenkla och renodla. Hon söker sina hundra viktigaste saker och hon försöker göra sig av med allt hon har bara för att. Det är ju rätt inspirerande. Över huvud taget blir jag inspirerad av Lucy Dillon. Inspirerad att ta tag i saker, och att vara lite snällare mot mig själv. Det är faktiskt inte så jäkla lätt att leva, vi gör bara så gott vi kan och det måste vara gott nog. Och varje gång den känslan försvinner är det dags att läsa en ny Dillon-bok.

HUNDRA OMISTLIGA TING
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2015)
Översättare: Ann Björkhem, originaltitel: One hundred pieces of me
Köp den t.ex. här eller här.

När livet börjar om

nar-livet-borjar-omDen här boken är som plåster för själen. Att få läsa om snällhet och genuint vänliga människor är vilsamt, men det är också en nyttig påminnelse om att sådana människor finns, att vänligheten existerar och trots allt är en rätt stor del av vår vardag, om vi bara öppnar ögonen och lyckas se den. Jag lägger undan den här boken med en känsla av att allt är möjligt och att jag kanske ändå kan våga tro på mänskligheten igen. Trots allt.

Jag har verkligen inget negativt att säga om den här boken, jag är helt förälskad i den och varenda (sånär som på en) människa som befolkar den. Libby som kämpar och biter ihop och är sådär reflexmässigt vänlig. Jason som är rätt bortklemad men godhjärtad. Margaret som är bästa (och värsta) sortens svärmor men väldigt bruten av sin förlust. Kvinnan de tar sig an efter olyckan. Luke, staden som är som en karaktär i sig (och vilken underbar karaktär, jag vill bo i den stan!) och så Lord Bob förstås (ja naturligtvis omfattas också hundarna av min kärlek).

När jag läste Och så levde de lyckliga i julas var det min första Lucy Dillon och jag blev rätt förtjust redan då. Nu är jag mer än så och jag har minsann redan spanat in en hel massa Dillon-böcker på storytel…

NÄR LIVET BÖRJAR OM
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2016)
Översättare: Ann Björkhem, originaltitel: One small act of kindness
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O.

Och så levde de lyckliga

och-sa-levde-de-lyckligaAldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle läsa en bok av Lucy Dillon! Pga fördomar naturligtvis. Jag menar, de där fluffiga omslagen med hundar och glada kvinnor på… Hu! Men det var ju ändå jul, och Linda sa att den var bra och det är nyttigt att utmana sig själv ibland. Så jag lånade väl hem den då före jul utan att riktigt tro på det.

Men hon är bra Lucy Dillon. Jag gillar Anna, jag stör mig supermycket på Michelles ex och mamma (mamman!). Jag grävde ner mig i mysfluffet samtidigt som jag var sjukt arg samtidigt (Phil, så korkad han är!). Det kan inte bli så mycket bättre. Och så handlar den lite om jul (inte så mycket att det stör om en läser den resten av året), såna där jular som är svinjobbiga och supermysiga, samtidigt. Såna där jular som de flesta av oss “firar”.

Jag har redan reserverat nästa Dillon-bok på biblioteket. När livet börjar om som kommer på svenska i februari. Linda säger att den också är bra, och henne vet vi ju att det är bäst att lyssna på.

OCH SÅ LEVDE DE LYCKLIGA
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2013)
Översättare: Ann Björkhem, originaltitel: The secret of happily ever after
Köp den t.ex. här eller här.