Brännaren av M. W. Craven

Det är något med sommaren som lockar fram mina mordiska instinkter eller det där möjligen allmänmänskliga seriemördarintresset som lurar i mig. Ibland umgås jag då med Sharon Bolton, ibland Val McDermid men nu har jag fått en ny makaber bästis.

M. W. Cravens Brännaren är riktigt bra i det att här finns inga goda människor, allt är skitigt och mörkt och ont, men de man räknar med ska vara genomruttna kanske inte är det. Här lurar monster bakom titlar och pengar och här begravs hemligheter djup, djupt.

I centrum för berättelsen står avstängde kommissarien Washington Poe vars namn hittas inristat på det senaste offret för seriemördaren som jagas. Han som bränner sina offer levande i stencirklar i Lake district. Poe kopplas in i fallet och ställs snart inför alla möjliga former av hemsökelser.

Jag tycker om Poe och jag älskar (älskar!) Tilly Bradshaw. De utgör ett underbart utredningspar som jag vill följa till slutet. Jag tycker också om den komplexa berättelsen som rullas upp. Jag anar tidigt vem som är mördaren, men jag vet inte varför förrän det avslöjas i boken så det är helt ok. Jag älskar den sympati jag känner för Brännaren och den avsky hans offer fyller mig med. Jag gillar att föras över till den mörka sidan och möta mig själv där.

Jag kommer definitivt läsa fler böcker om Poe och Bradshaw, frågan är om jag orkar vänta på att de översätts.

BRÄNNAREN
Författare: M.W. Craven
Förlag: Modernista (2020)
Översättare: Gabriel Setterborg, originaltitel: The puppet show
Första delen i en serie
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.