Magnus Västerbro

Tyrannens tid är en ypperlig bok för den som vill lära sig nytt, förstå ett skeende på djupet och känna alla känslorna på en och samma gång. Eller om vi ska vara riktigt ärliga så har jag väl mest varit heligt förbannad under de veckor jag läst den här boken. Det var med stor lättnad och (måste jag erkänna) glädje jag tillslut kunde konstatera att tyrannen äntligen var död.

Jag vet att det kommit kritik från historikerhåll mot den här boken. Man menar att Magnus Västerbro missar en del av det kontextuella och därför drar väl anakronistiska slutsatser emellanåt. Så är det säkert, jag har inte läst boken med historikerblicken påkopplad. Jag har läst den som historieintresserad och som sådan kan jag överse med sånt till förmån för berättarglädje och läsglädje.

Tyrannen i Magnus Västerbros bok är Karl XII och det förstår jag att så obeskrivligt inkompetent och rent utav korkad som han framstår i boken kan han inte ha varit. Men han kan heller inte ha varit den store krigarkung som sverigedemokrater och annat pack hyllat genom åren. Faktum är ju trots allt att han under sin korta levnad förlorade stora delar av sitt ärvda land. Och befolkningen led något alldeles oerhört. Kungen kunde naturligtvis inte styra över pesten och missväxten, men ett mer än tjugoårigt krig hjälpte inte direkt till. Jag begriper att den verklige Karl XII finns någonstans emellan ytterligheterna och att jag själv får hitta på honom, den verklige mannen är borta sedan länge, honom når vi inte fram till. Det bästa vi kan göra är att försöka förstå vad som skedde och vilka konsekvenser det fick.

Jag tycker om hur Magnus Västerbro levandegör historien och får mig att känna så mycket. Jag bryr mig om de män och kvinnor som vi får följa. Historikerblicken har jag som sagt inte använt mig av, men den gamla historikern i mig gläds ändå varje gång någon skriver en bok som tydliggör varför historia är viktigt. Jag började läsa Tyrannens tid när en annan enväldig man med storhetsvansinne precis kastat sig ut i ett anfallskrig för att ta tillbaka det som i hans huvud tillhörde honom. Det var ibland smått absurt att läsa nutiden i en historisk skildring.

Tyrannens tid berättar mer än något annat om vikten av demokrati. De senaste åren har vi förhoppningsvis alla tvingats inse att vi måste slåss för den. Den fanns inte när Karl XII var kung, det kan bli så igen om vi inte tar oss i akt. Bevisen för demokratins skörhet ser vi i USA idag (inte bara i stormningen av Kapitolium utan också i lagstiftning för att begränsa möjligheten att rösta i olika delstater och förstås upphävandet av aborträtten som fråntar kvinnor viktiga delar av sina mänskliga rättigheter), i Ungern, i Turkiet, i Ryssland, närmare än vi vill tänka oss. Om några veckor går vi till val, det är viktiga saker. Vi behöver alla rösta för att slå vakt om demokratin. Om historien har lärt oss något så är det att livet bortanför demokratin är ett mycket sämre liv än det inom. Frågan är om det ens är liv.

Om boken

Titel: Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII.
Författare: Magnus Västerbro
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021)
Andra som skrivit om boken: Hyllan