Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Pestens år av Magnus Västerbro

Det kan tyckas märkligt att läsa Magnus Västerbros bok om pesten i tider som dessa, men det är faktiskt bättre tajming än man kan tro.

När pesten kom till Stockholm tidighösten 1710 kom den smygande, eller snarare undangömd kanske, med fartyg och loppor och båtsfolk som inte följde reglerna. Smittan spred sig snabbt, men de som styrde ville inte skrämmas eller rapportera så de höll tyst. Det är ärligt talat inget att förundras över, även om man fördömer det förstås. Vi kan tycka att vi lever i eländiga tider (covid, klimatkollaps och rasister överallt), men herreminje så vidrigt det var 1710. Kungen Karl XII hade inte setts till eller hörts av på evinnerliga tider. Han krigade och hade lett mängder av svenska män i döden på slagfältet. Missväxten hade slagit till flera år och det fanns inget att äta. Folket led, de som styrde Stockholm i kungens frånvaro var helt enkelt rädda för vad som skulle hända om de kom med nyheter om pest också.

Det är ett intressant perspektiv att lägga över berättelsen nu när vi sitter en bit in i denna pandemitid. Så mycket mer vi vet till exempel. Vi slipper tro att gud straffar oss och det är enda förklaringen, tänk ensamheten i det om gud är det enda man har att lita till. Vi vet att det som åläggs oss att göra i alla fall hjälper. Att hålla distans hjälper, att begrava sjuka levande gör det inte. Till exempel.

Pestens år är en välskriven och oerhört intressant skildring av något som är bekant nu på ett sätt som det inte riktigt varit förut. Pestens härjningar har alltid fascinerat mig, i och med att allt har så stora dimensioner. Man blev supersjuk och nästan alla dog på några timmar. Plågorna var fasansfulla. Jag hade inte kunnat läsa den här boken våren 2020 (när böldpesten dessutom hade nypremiär där en stund), men nu går det bra. Riktigt bra.

Perspektiv är nyttigt.

PESTENS ÅR. DÖDEN I STOCKHOLM 1710
Författare: Magnus Västerbro
Förlag: Historiska media (2016)