Kortlistan till Man Booker Prize

Så var kortlistan för Man Booker prize offentliggjord och som vanligt kan vi konstatera att jag inte har någon koll alls. The Wake kommer inte vinna, lite tråkigt men helt ok (och begripligt, den är ju lite smal) jag är väldigt glad att jag ägnade långlistan en tanke och hittade den därigenom. We are comletely beside ourselves är dock med i slutspel vilket är väldigt roligt. Kul också med Ali Smith som jag alltid är nyfiken på. 

The Wake

1066 är året och vi befinner oss i England. Berättaren är en man som befinner sig på gränsen till en invasion och ett gerillakrig och han förtäljer om hårda tider. Han ser omen på himlen och sen brakar helvetet lös över honom och hans land.

Jag hittade boken när den blev långlistad för Man booker-priset och tänkte att det här är något för mig det. Så jag fixade fram en e-bok och började läsa. Jag trodde att det var ett skämt först, ett misstag. Jag fick lov att googla boken för att inse att den faktiskt är skrivet på ett engelskt skuggspråk, som Kingsnorth i och för sig inte tänker att man någonsin talade men som tydliggör att språket förändras och förskjuts med tiden. Och det var ju helt obegripligt tills jag verkligen försökte. Med högläsning och ord för ord-taktik lossnade det och sen blev det inte ens konstigt. Annorlunda men ändå med flyt som sällan. För det är ju ett talspråk och det är mitt i prick. Just den här personen pratar såhär och jag älskar det. Det är som meditation.

Jag tänker på Sjon. Jag tänker på Jeanette Winterson. Jag tänker att det inte finns något liknande. Jag vet inte om jag kan rekommendera The Wake men jag vet att jag älskar den. Om du gillar språk och att utmana dig, om du är intresserad av att läsa en historisk roman som går all the way, om du vill läsa något som aldrig kan översättas så tycker jag att du ska testa. Ge inte upp direkt som jag nästan gjorde, ge det några sidors tragglande så kanske det lossnar för dig också. Då är det som ett pussel som faller på plats och du har förstaklassbiljett rakt in i en mycket speciell mans innersta liv. Det är inte vackert där inne, men det är alldeles, alldeles underbart skitigt och mörkt, och sjukt.

Och förresten, den kommer vinna Man Booker-priset, det är precis en sån bok som förståsigpåare gärna vill lyfta fram för att de lätt kan slå den i huvudet på folk. Det är lätt för läsare att känna sig dumma när det är så svårt att komma in i tankesättet i en bok. Språket skrämmer bort många och då är det enkelt att använda för de som orkar. För det är det det handlar om, att orka ge sig in i boken eller inte. Inte att kunna eller inte. Så jäkla svårt är det inte, men det är knöligt och det är utmanande, och är en inte en inbiten älskare av historiska romaner så skulle jag inte vilja säga att det är värt det. Men för sådana som mig (historiska romaner-fantaster) är the Wake renaste guld i bokform.

THE WAKE, Paul Kingsnorth
unbound, 2014

Andra som skrivit om boken: Goodreads

We are completely beside ourselves

Det här är en svår recension att skriva eftersom det finns en twist i We are completely besides ourselves som jag inte får avslöja och som spelar en avgörande roll för allt som händer efter att den avslöjats i boken (och dessförinnan också förstås). Det jag vill tala om måste jag helt enkelt hålla tyst med. Och det är ju en lite besvärlig utgångspunkt för en recension.

Rosemary berättar i alla fall. Och hon börjar i mitten någonstans. Hon berättar om sin uppväxt med systern Fern och brodern Lowell och hur de båda försvann ur hennes liv. Hon försöker berätta om sina föräldrar så att jag ska förstå men det gör jag förstås inte. Det händer saker här som jag inte kan greppa eller förlåta, oavsett om det är fiktivt eller inte. Det är det förstås, men det spelar inte riktigt någon roll eftersom fiktionen bygger så mycket på sånt som hänt och händer och sånt som är jobbigt att ta moralisk ställning till.

Utan att avslöja mer kan jag säga att We are completely besides ourselves är en intressant bok, en sorglig, ilskeframkallande och bra bok. Den slutar inte där den slutar och sånt har jag alltid gillat. Min enda invändning är att jag tycker att slutet är lite för tillrättalagt, det är som om författaren inte riktigt litar på att jag är ok med ett öppnare slut. Jag försöker tänka mig bortanför det, försöker se det som aldrig avslutas av en punkt. 

We are completely beside ourselves är en tänkebok, en bok som inte lämnar sin läsare oberörd, en bok att rekommendera helt enkelt.

WE ARE COMPLETELY BESIDE OURSELVES, Karen Joy Fowler
Serpent’s Tale, 2013

Andra som skrivit om boken: Bia bloggar

 

Dags för kortlista

Imorgon är det dags för kortlistan inför Man Booker Prize att presenteras och eftersom jag läst två böcker på långlistan så tänkte jag publicera mina recensioner av dem idag. We are completely besides ourselves av Karen Joy Fowler är en intressant roman som skulle förtjäna en plats bland de kortlistutvalda. Philip Kingsnorths säregna The Wake tror jag kommer ro hem priset (om inte så är den inte ens med på kortlistan, det är en älska eller hata-bok). Mina recensioner kommer under eftermiddagen och imorgon får vi se hur det går.

En alldeles färsk långlista

Förra veckan offentliggjordes Man Booker Prize longlisten för 2010 och där fanns ju förstås några riktigt lockande böcker. Främst blir jag nyfiken på Andrea Levys The Long Song, Lisa Moores February och Emma Donoghues, vad det verkar läskigt andlösa, Room som också ges ut på svenska av Lind & co senare i höst så den ska jag i alla fall definitivt läsa. Vilka är era favoriter? Är det någon därute som redan läst någon av de nominerade och har en favorit?