Först av allt förutsättningen. Jag har inte infört köpstopp. Jag är å andra sidan inte heller vegetarian trots att jag inte ätit kött sen jag vet inte när, inte heller är jag en människa som tränar trots att jag springer regelbundet sen flera år tillbaka. Jag har svårt för etiketter (vissa i alla fall – förälder, läsare och bibliotekarie är jag med nöje) och när jag börjar sätta upp ramar och regler för saker så blir jag obstinat och måste bryta mot dem. Så jag har inget köpstopp, men jag använder inte mina pengar så mycket nu kan vi säga. Jag har gått ner i tid på jobbet (tillfälligt) för att få tillbaka balansen jag saknat sen 2017 då jag gick tillbaka till heltid efter utmattningen. Jag ser det som att jag investerar i mig själv och vill spara så mycket jag bara kan av de pengar jag får ut för att täcka upp för inkomstbortfallet (om utifall att något skulle hända vilket jag förstås alltid förutsätter att det ska göra). Det är detta som är min utgångspunkt för att läsa två böcker om shopping och att inte köpa.
Jag har läst två böcker om egentligen samma sak, men med totalt olika utgångspunkter. Gunilla Brodrej skriver Shopstop om ett år där hon inte shoppar för att testa och lära sig mer och kanske göra uppror mot köphysterin. Marcus Stenberg skriver i Jag har inte råd om en annan sorts köpstopp som baseras i tvång, pengarna är slut och livet är inte så jävla roligt.
Jag läste Gunilla Brodrejs bok mest för att den pratas om (inte minst nämns den och spelar en viktig roll i Marcus Stenbergs bok som vi kommer till snart). Den är intressant eftersom man får en dagbok från ett köpfritt år varvat med intervjuer med personer som tänker om det här med konsumtion ur olika aspekter – miljöpåverkan, politisk övertygelse osv. Intervjuerna är nog det som ger mest tillsammans med funderingarna kring hur samhället är uppbyggt kring konsumtion.
Marcus Stenbergs Jag har inte råd är mer av en dagbok över livet när konsumtionen blivit en (allt för) viktig del av det, parad med funderingar kring köpkultur, reklam och självkänsla. Det är mörkt och ofta väldigt sorgligt. Jag vet inte om det påverkar att jag känner Marcus litegrann från bokbloggsvärlden, kanske gör det att det går rakt in på ett särskilt sätt, men jag tror ändå att det här är tankar som vi alla kan känna igen och behöver kontemplera mer än vi gör.
Själv drabbas jag av en bedövande känsla av hur priviligierad jag är. Jag är inte född till rikedom, långt därifrån, men jag hade ändå nog för att kunna spara tidigt. Och jag är jäkligt snål, det hjälper. Där Marcus vill ge sina vänner överdådiga gåvor har jag aldrig ens tänkt tanken.
Det allra bästa med Jag har inte råd är ändå det nakna, att Marcus inte väjer för att skriva om det som är jobbigt på riktigt (skulder är förstås också jobbigt på riktigt, men på en annan nivå, det är ju sånt som finns runt och bakom skulden som gör ont) – ångest, självhat, att härda ut. Där känner jag att jag läser boken vid helt fel tidpunkt, en helg då jag övermannas av det vidriga i att härda ut, att ha det på ett sätt som inte är hållbart i längden, men att tvinga sig själv att kämpa på. Marcus ger uttryck för en misstro mot att det blir bättre, jag förstår det men lever ändå på hoppet, det kommer bli bättre.
Jag har alltså inget köpstopp, men det är inte riktigt lika viktigt att poängtera det efter att jag läst ut de här böckerna. Shopstop var som jag förväntade mig, men Jag har inte råds mörker var jag inte riktigt beredd på (minns att jag inte läste bloggen när det begav sig, jag var allt för upptagen med att jobba mig in i och överleva en utmattning just precis då, 2016 var trots allt ett Annus Horribilis (och inte bara för mig) om ni glömt det, nästan i närheten av 2020 faktiskt).
Jag vill hålla fast i den där känslan av att vara priviligierad, den är viktig. Och att det kommer att ordna sig, på något sätt.
JAG HAR INTE RÅD. SORROW NO 5
Författare: Marcus Stenberg
Förlag: Constant reader (2017)
SHOPSTOP. RAPPORT FRÅN ETT CELIBAT
Författare: Gunilla Brodrej
Förlag: Atlas (2014)