Läst om att skriva

Jag har alltid tyckt mycket om att läsa om att skriva, ända sen jag hittade till den formen av litteratur när jag gick någon av mina kurser i kreativt skrivande. På senare tid har det eskalerat i och med att jag tagit upp mitt skönlitterära skrivande igen och numera inte kan få nog av sådana berättelser.

I början av sommaren läste jag en del i Den odödliga sagan om hur och varför vi berättar historier av John Yorke (utgiven av Volante). Det är en intressant bok som grottar ner sig i strukturer och hur allt hänger ihop. Den är lite för djupgående och detaljerad för mig just nu, men jag planerar absolut att återvända till den framöver.

Jag har läst och skrivit om en hel del annat under våren och sommaren, nämligen:

Det är natten av Karolina Ramqvist – essä om författaren vs den som skriver.
Alla orden i mig av Karin Erlandsson – ärlig beskrivning av kreativt kaos och vardagsskirvande.
Skrivliv av Gun-Britt Sundström – knivstark dagboksskildring av delar av ett skrivliv.
The writing life av Annie Dillard – trollbindande reflektion över hur det kan vara.
Att skriva av Marguerite Duras – en tänkvärd tankebok om skrivande.

Mer om skrivande och äldre boktexter hittar du här.

Det kommer minsann några nya skrivböcker som jag ser fram emot i höst också. Kristina Ohlsson, Annelie Jordahl och PC Jersild ger till exempel ut böcker om hur de ser på och tänker om skrivande.

Att skriva av Marguerite Duras

Marguerite Duras är speciell. Det är ofta svårt att hänga med i hennes resonemang, svårt att förstå vad hon menar samtidigt som hon när hon griper tag aldrig riktigt släpper taget. Att skriva är också en helkonstig bok och jag tycker mycket om den för det.

Bokens första del, där hon berättar om huset där hon skriver och känslan som driver henne att skriva är den del som talar mest (och tydligast) till mig. Hon säger mycket som jag kan relatera till om ensamheten, dess inneboende kraft och frigörande natur. Dess omöjlighet i en värld där vi sällan är fysiskt ensamma, krocken mellan att längta och frukta den, vad den betyder för oss som bär den inuti och vad den betyder för skrivandet.

Ibland virvlar hennes resonemang iväg och jag har svårt att följa, men sen landar hon precis framför mig och ger mig en nyckel till ett inre rum jag inte ens förstod fanns där. Hon är speciell Marguerite Duras…

Halv elva en sommarkväll

halv-elva-en-sommarkvallJag har en rutin som går ut på att så snart jag läst ut en bok skriver jag ett utkast till en recension. Sen låter jag det ligga till sig några dagar (ibland veckor) innan jag skriver om det till en färdig bloggtext med lite perspektiv till läsningen. Jag gillar att ta det där råa och sen låta det möta eftertankens kranka blekhet. Det är sällan jag gör några stora förändringar i utkastet dock. Varför berätta detta? Jo men när jag läst ut Margurite Duras Halv elva en sommarkväll glömde jag bort (det var skolavslutningstider ok!?!) att skriva ner mina tankar direkt. Inte förrän en vecka senare kom jag på att det borde göras. Och just den här boken var en sån där där jag tänkte under läsningen att jag måste anteckna direkt, annars skulle jag glömma allt. Så jag skapade mig således en liten utmaning.

Halv elva en sommarkväll är en dröm, en alkoholindränkt, högsommarhet, feberdröm. Och jag upptäcker att jag minns mer än jag trodde att jag skulle göra. Den lilla familjen, alkoholiserad mamma, distanserad osammanhängande pappa, ambivalent och kåt väninna plus negligerad liten dotter är på semester i Frankrike. Det sommarregnar och är hett, det sovs i hotellkorridorer för att det är fullt överallt, det hånglas och det knyts kontakt med en man som gömmer sig undan rättvisan efter att ha mördat sin fru och hennes älskare. Eller om allt egentligen händer i Marias alkoholdimma… Jag har svårt för så mycket i den här boken. Alla är väldigt osympatiska, ingen tänker efter före, det dricks så mycket och jag har väldigt svårt för det, i verklighet såväl som i fiktion. Och den lilla flickan glöms bort hela tiden. Det är så hemskt alltihop. Och alldeles underbart!

Jag älskar Marguerite Duras sätt att betrakta världen – hon klär av med sin knivskarpa blick, den som inte missar något,  och samtidigt är hon så poetisk i sina formuleringar. Hon är till synes osammanhängande för att sen visa upp en hel väv som inte kunde ha skapats på annat sätt än med små små trådar. Jag har ett litet lager av hennes böcker hemma just nu och jag tror att 2016 kan bli Duras-sommaren.

Och det var verkligen bra att jag fick skriva det här en vecka senare eftersom jag då blev varse att jag visst minns och att jag tyckte väldigt mycket om det här. Annars kanske jag glömt.

HALV ELVA EN SOMMARKVÄLL
Författare: Marguerite Duras
Förlag: Lind & co (2005)
Översättare: Ingemar Forsström, originaltitel: Dix heures et demie du soir en été
Köp den t.ex. här eller här.

Älskaren

älskarenJag har länge velat läsa någonting av Marguerite Duras för att jag gärna vill utröna om hon möjligen inte kan vara något för mig. Så jag lät mig förföras av Älskaren för att den var tidig, för att den fått pris och förstås, för att den är sådär perfekt lång med sina dryga hundra sidor. Jag förväntade mig en kärlekshistoria av det förtvivlade slaget.

Själva älskaren är rätt underordnad här, inte ens det faktum att han, en vuxen man, har en relation med en väldigt ung flicka (hon är 15) upprör mig särskilt. Lite för att hon verkar vara den som kontrollerar, inte bara på ytan utan också känslorna, hela tiden. Mer för att kärleken och besattheten dem emellan har en så undanskymd roll. Jag läser det här som en familjeskildring. En mor och dotter som gått sönder, en syster och en bror som älskar varandra desperat utan att egentligen förstå förrän det är försent. En pappa som fattas. Och allt berättas på ett sätt som får mig att tänka på meditation. Att läsa Älskaren är att försänkas i ett särskilt tillstånd. Jag tycker mycket om det tillståndet. Jag hoppas att Margurite Duras alltid gör så med sina läsare. Jag ser fram emot att ta reda på det.

ÄLSKAREN
Författare: Marguerite Duras
Förlag: Bonniers (1985)
Översättare: Madeleine Gustafsson, originaltitel: L’amant
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket