Stormvarning av Maria Adolfsson

Andra delen av Maria Adolfssons Doggerland-serie heter Stormvarning och det är ju dömt att misslyckas att försöka skilja de här böckerna åt via titel. I Stormvarning går vi i alla fall vidare från Felsteg och lär känna såväl Karen som hennes kollegor och vänner närmare.

Brottet som berättelsen kretsar kring begås under julhelgen och väldigt många ligger i sjuksängen med influensa. Karen kallas in för att jobba trots att hon fortfarande är sjukskriven efter förra bokens upplösning.

Jag gillade Felsteg trots att jag tyckte att den till en början var rätt seg. Stormvarning upplever jag tyvärr som seg rakt igenom. Det är inte dåligt, det finns bitar som verkligen griper tag i mig. Främst Karens väninna som kämpar för att slå sig fri från sin misshandlande man, den delen av berättelsen är så klaustrofobiskt jobbig att läsa att det ibland är svårt att andas. Brottet som utreds är däremot ganska ospännande, jag är ljum i mitt intresse kan jag säga. Och upplösningen får det att kännas lite orealistiskt i deckarhjärtat. Det är inte trovärdigt när poliser dras in i sådana situationer gång på gång. Det var det enda som störde mig med Åsa Larssons deckare, men där kändes det ändå trovärdigt mitt det otrovärdiga. Och det här är inte Åsa Larsson-bra. Det är inte mycket som är det.

Jag smågillar fortfarande den här serien och det universum Maria Adolfsson bygger. Jag kommer säkert läsa mer någon gång, men nu tar jag en paus.


Om boken

Titel: Stormvarning
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Andra delen i Doggerland-serien, tidigare delar: Felsteg

Felsteg av Maria Adolfsson

Jag läste Felsteg, första delen i Maria Adolfssons Doggerland-serie, med stora förväntningar. Många lovord har haglat genom åren. Till en början tyckte jag nog att den var en aning seg, slö nästan, men sista halvan av boken har jag precis kastat i mig på några timmar. Det går undan till slut, på ett bra sätt.

Det finns mycket att gilla med Felsteg och förutom att mordfallet allt kretsar kring känns välkomponerat och inte lättlöst så är det Karen Eiken Hornby jag gillar mest. Hon är huvudperson och kriminalinspektör. Hon har tunga saker i bagaget, men är härligt befriad från det gamla vanliga deckartjafset (alkoholism, otrevlighet och sånt). Hon är kantig, men rolig och vänlig. Jag älskar hennes vänner och gillar till och med de rätt grisiga manspoliser hon har omkring sig. Alltså jag gillar dem i boken eftersom de leder berättelsen i intressant riktning, jag vill inte umgås med dem i onödan. Jag tycker också om att alla är så mänskliga. De har fel, gör misstag, tänker rätt och står upp för varandra om vartannat. Som folk gör.

Jag ska inte säga att jag tokälskar Felsteg, den var som sagt rätt seg i inledningen, men jag tycker absolut nog mycket om den för att vilja läsa vidare i serien. Kanske redan i sommar.


Om boken

Titel: Felsteg
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2018)
Första delen i Doggerlandserien.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan