Den unga Fs bekännelser

Vad sjutton är det här egentligen – tänkte jag i början när jag läste Den unga Fs bekännelser. Den är ju väldigt rosa (vilket är en färg jag har lite svårt för), den är väldigt svävande eller böljande och det finns inga punkter. Mitt enda problem under läsningen är just att stänga av den där rösten i huvudet, den som försöker kategorisera och skapa ordning, reda och klarhet. Boken i sig utgör dock inget problem för den är helt klart briljant.

Handlingen… Den unga F (Flickan?) faller eller kastas i vattnet men tar sig upp, med en död men återuppstånden hamster i handväskan. Jag tolkar hela boken som en feministisk revolt, eller i alla fall ett kritiskt inlägg i genusdebatten. Därav det rosa, därav nästandrunkningen i förväntningarnas vatten och därav återuppståndelsen, kampen att få vara sin egen.

Jag gillar det böljande, det oväntade, det ibland repetitiva, det drömska, det svårbegripliga, vis- och poesikopplingarna och utrymmet som lämnas för varje läsare att skapa sin egen historia. Det är helt fantastiskt att sådana här böcker skrivs och publiceras. Egentligen skulle jag vilja utropa mer sånt! men det är ju förstås en omöjlighet då det riktigt fina med Den unga F är att det är något väldigt, väldigt eget…

~x-publishing 2011 / Recensionsexemplar ~