Skred av Marit Sahlström

Det här är alldeles för tungt och för nära för att jag ska orka göra en noggrann läsning. Vissa sidor flyger blicken över, för att jag måste, som en överlevnadsstrategi. Jag läser nog för att snudda, för att se att det är väldigt välskrivet och bra och för att se hur det slutar och hur det tar sig dit. Men varje sida blir inte läst, jag orkar inte.

Marit Sahlström har i Skred skrivit en roman om något av det allra värsta. Om utmattning, ångest, depression och självmordstankar. Om att falla ner i mörkret där man tycker sig vara värdelös och att alla skulle ha det bättre om man försvann, om den eviga kampen för att känna sig bra nog för sina barn. Dramats huvudperson utsätts för stress från alla håll, hon dukar nästintill under. Hennes upplevelser är inte mina, men ändå känner jag igen allt. Jag känner hjärtklappningen i kroppen när hon känner den, känner ångesten skölja in, illamåendet. Tankarna som man försöker hålla ifrån sig. Jag tror att om mina barn varit yngre när utmattningen svalde mig så hade jag inte kunnat läsa den här boken alls, nu hade jag den skillnaden att gripa tag i för att orka.

Jag tror att det är viktigt att orka den här boken, jag tror att det är viktigt att den finns. Att tankarna är nedskrivna och uttalade gör dem lite mindre skuldtyngda. Det måste någonstans finnas en syster till de egna erfarenheterna och tankarna för att man inte ska känna sig helt ensam i mörkret. Och det är nog det viktigaste jag lärt mig under min utmattningsupplevelse, jag är inte ensam. Vi är så sorgligt många som kämpar. Skred sätter fokus på det genom att berätta en historia som många av oss känner igen, förhoppningsvis och kanske inte i sin helhet, men nog mycket för att det ska ge oss styrka och tröst. Jag är glad att jag orkade och jag är också glad att jag tog mig friheten att förytliga mitt läsande lite. Man ska inte utsätta sig för mer än man klarar av, man ska vara snäll mot sig själv.

SKRED
Författare: Marit Sahlström
Förlag: Ordfront förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

Och runt mig faller världen

Det är så fasansfullt mörkt inne i den här boken, så svårt att andas och så svårt att hålla ifrån sig. Det är så mycket sorg och saknad och smärta och minnen att jag inte kan säga något om det. Och runt mig faller världen river upp massor av sår. Sånt som jag känner igen, sånt jag inte ens vill tänka.

Värst är kanske det oväntade. Att jag inte visste vad som dolde sig därinne. Jag har den här våren försökt hantera en hel massa. En vän har slukats upp av sjukdom, somnat in och lämnat sina små barn moderlösa. En gammal, men stor och betydelsefull, förlust har väckts igen och bråkat med mig hela våren. Det försöker jag hantera. Och så den här boken som plötsligt finns här och handlar om det. Om att förlora och hantera. Att möta monstret inom sig.

Om jag skulle sammanfatta så finns det tre ämnen som är mitt kryptonit, ätstörningar är ett och det handlar boken en hel del om. De andra två finns där också, men det säger jag inget mer om eftersom jag själv kände att det berikade min läsning att inte veta allt för mycket. 

Det är en oerhört tung bok det här, och fantastiskt vacker. Jag vet inte om jag borde ha läst den, men är glad att jag gjorde det.

OCH RUNT MIG FALLER VÄRLDEN
Författare: Marit Sahlström
Förlag: Ordfront (2015)
Köp den t.ex. här eller här.