Serieenkäten

Kulturkollos temautmaning den här veckan är en serieenkät, här kommer mina svar!

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Skurkar är ju egentligen alltid roligare, men jag är nog för snäll för det. Jag är naturligtvis Superbibliotekarien med extrem organisationsförmåga som superkraft. Låter trist men är som vi alla vet ovärderligt i varje superhjältegrupp, någon måste ju planera hjälteinsatserna också.

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Här skulle jag vilja ha en dubbelvolym med tolkningar av Liv Strömquist (för det argfeministiska och akademiska) och Åsa Grennvall (för mörkret). Som en blandning av Elfriede – en dystopi och Ja till Liv, låter perfekt i mina öron.

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Läsa tror jag, men som vi alla kommer bli varse på söndag så är jag inte helt ovillig att titta på dem i filmformat heller.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Jag tycker mycket om nämnda Liv Strömquist, Åsa Grennvall och Nanna Johansson. Och Marjane Satrapi, hennes Persepolis är fantastisk! Men min verkliga inkörsport i serievärlden, och den grafiska roman som talat allra starkast till mig är nog ändå Mats Jonssons Mats kamp, läs den!

Marjane Satrapi for president! Eller nobelpristagare…

För ganska många år sen nu läste jag Marjane Satrapis Persepolis, och som jag älskade den! Det var för mig vid den tidpunkten en helt ny läsupplevelse, ett helt nytt sätt att berätta en historia, en ny sorts serie. Idag har jag mer vana när det gäller grafiska romaner men när jag häromdagen satte mig och återigen läste Persepolis så tycker jag fortfarande att den är fantastisk. Det är så vardagligt berättat om en vardag som inte är min, som är svår att förstå men som på ett så effektivt sätt görs till min genom Satrapis text och bilder.

kyckling_med_plommon-highKyckling med plommon är en familjeberättelse om en man som inte levt sitt liv fullt ut. När han slutligen ger upp och lägger sig ner för att dö får vi följa med honom på en minnesresa och något som liknar en inre uppgörelse med hans familj. Skildringen av kärlekslösa relationer, äktenskap och familjer är hjärtekrossande och igenkännbar. Och när den djupa kärleken skildras, den mellan barn och föräldrar är den sorgligt ofta obesvarad. Också denna historia utspelar sig i Iran och visar hur lika vi alla är, grundproblemen och glädjeämnen är desamma. Jag tycker mycket om denna lågmälda kärlekshistoria om en man som aldrig stod upp för sig själv.

I Broderier ger oss Marjane Satrapi tillgång till kvinnopratet, och det är en sorts Sex and the city Iran. Olika generationers kvinnor, släktingar och väninnor, samlas i ett vardagsrum, dricker te och samtalar om misslyckade äktenskap, oskuldens betydelse och resonemangsäktenskapens baksida. Det är väldigt frispråkigt och också här blir det tydligt att vi inte är så värst olika, men vi har väldigt olika förutsättningar.

Marjane Satrapi är en oerhört skarp skildrare av mänskliga relationer och samhälleliga strukturer. Jag älskar hennes observationsförmåga och tänker börja propagera för att hon ska få nobelpriset i litteratur om några år. Hur coolt vore inte det!

KYCKLING MED PLOMMON, Marjane Satrapi
Galago, 2008
Översättare: Fabian Göransson

BRODERIER, Marjane Satrapi
Galago , 2006
Översättare: Gabriella Theiler