Shades of Milk and Honey

”Like wandering onto a picnic attended by Pride and Prejudice and Jonathan Strange & Mr Norell…”

Så beskrivs boken Shades of Milk and Honey, i och för sig i sin egen baksidestext men ändå… Jag har förvisso inte läst Jonathan Stange.. (än) men jag fattar grejen (England, romantik, magi…).

Jane är den äldsta systern och också den alldagliga medan Melody är den vackra som omsvärmas och manipulerar/manipuleras av en hel massa män. Jane har dock förmågan att genom magi skapa trivsel och skönhet åt sin familj och bekanta, något som är mycket uppskattat i det samhälle där hon lever. Mycket handlar om relationer mellan grannar och hur man förväntas bete sig som ung ogift kvinna, hur man får förälska sig och vad som är acceptabelt. Som Jane Austen alltså, men med magi.

Till en början tyckte jag faktiskt att boken var en aning långsam, lite seg till och med och det kan ha hänt att jag faktiskt funderade över vad Sara pratade om när hon beskrev den som fängslande… Men så plötsligt hände det. Jag kan inte riktigt säga vad som löste mina eller bokens knutar men helt plötsligt var vi bästa vänner. Det där lässuget och hungern efter att få komma framåt, veta mer och lära känna bättre blev nästan ohejdbart. Jag satt till och med uppe till midnatt en kväll för att läsa ut, ensam. Det är inte sådant som jag gör egentligen men Shades of Milk and Honey lockade fram den där tonåringen i mig, hon som läste Emma till långt in på kvällarna och förälskade sig i Mr Knightley. Nu förälskade jag mig kanske inte i någon annan än Jane och miljön, men ändå.

Jag vet att det låter konstigt det där med magin men jag tycker verkligen att författaren väver in de delarna så fint i berättelsen att de aldrig verkar udda under läsningen. Magi existerar och används i den här tiden i det här samhället och jag köper det rakt av. Dessutom beskrivs det där bindandet av magiska trådar så exakt och vackert att jag önskar att det vore sant…

Så sammanfattningsvis får jag nog beskriva Shades of Milk and Honey som en engagerande och varm sträckläsningsbok som lämpar sig ypperligt som höstläsning. Tack för tipset Sara, och förlåt att jag någonsin tvivlade! Det kommer en fortsättning också nu i vinter, Glamour in Glass*, som jag ännu inte bestämt mig för om jag vill läsa (Shades of Milk and Honey har ett ganska avslutande och tryggt slut ändå). Kanske låter jag Sara än en gång agera förläsare för att vara på den säkra sidan 😉

~Tor, 2010~
* Känner mig tveksam till det här resonemanget om omslag dock, jag föredrar ett konstverk framför ett foto och då i alla fall framför det foto som det tydligen är tal om.