Ibland är det bara meningslöst. Ibland är det så briljant om den allmänna meningslösheten att jag måste stanna upp, läsa, titta, läsa om… Ibland skrattar jag högt och kraxande (jag är förkyld till allt elände) i min ensamhet. Ibland hittar jag bilder och meningar som faktiskt är så tunga att jag inte orkar, som väcker svårdefinierade saker, jag känner dem röra på sig i maggropen och då vänder jag sida för jag vill inte väcka och se dem, och som tvingar mig att ta en paus från allt.
Det blir inte mer ångest än såhär utanför en kropp. Jag känner det rakt in.
INGEN PANIK ÅNGEST
Författare: Per Englund och Villfarelser (Mathias Lecler)
Förlag: Placenta (2018)
Köp den t.ex. här eller här.