Hustrun av Meg Wolitzer

Den vrede som, redan i allra första scenen i boken, nästan regnar ner på nyligen prisade författarmaken Joe är monumental, magnifik. Jag älskar hur rå Joan tillåter sig vara i sin dom över den där pösmunkige viktigpettern. Hennes ilska blir rätt snabbt till min ilska och till slut avskyr jag karlskrället. Men sen händer något med boken och den tappar mig. Jag lämnas lite med känslan av att allt mest bara mal på, deras liv, Joan, allt. Och jag famlar efter en förklaring till att Joan som är så tuff låtit allt pågå så länge, ett helt liv.

Hustrun är en bitvis väldigt rolig bok i allt dråpligt hat som pyr ur Joan, men det är samtidigt en mycket sorglig skildring av olevda liv och saker som är väldigt mycket för sent. Där finns misslyckade föräldraskap och barn som hamnat fel. Där finns ambitioner som knäckts och dåliga samveten som hindrat allt. Förvisso tycker jag att berättelsen börjar sacka någonstans halvvägs och då tappar den som sagt lite av min uppmärksamhet, men Meg Wolitzer fortsätter (efter Belzhar och denna) ändå att imponera, Hustrun var ju hennes debut också, och jag vill gärna läsa mer av henne.

HUSTRUN
Författare: Meg Wolitzer
Förlag: Wahlström och Widstrand (2016)
Översättare: Peter Samuelsson, originaltitel: The wife
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna

Belzhar av Meg Wolitzer

Belzhar av Meg Wolitzer är en sån där bok som jag haft i många bokhögar och sagt att jag ska läsa, varje gång jag har visat upp den har en hel hög engagerade läsare gastat att ”du måste läsa Belzhar”. Jag har inte gjort det, förrän i november, under allhelgonahelgen. Och visst kan man tycka att det är dumt att jag inte tagit mig an den tidigare, men samtidigt är jag glad att jag sparat på den. Jag kan inte tänka mig en bok bättre att läsa en sorgtyngd och grå allhelgonahelg, det var just då den skulle läsas, just då jag behövde den.

Jag tycker väldigt mycket om Belzhar, förstås. Den handlar om en grupp ungdomar på en internatskola för trasiga själar. Alla som är där genomgår någon sorts svårighet, de har förlorat någon eller gjort något som inte kan förlåtas. De är i olika stadier av känslomässigt sönderfall. De samlas i en klass för särskilda studier i engelska språket där de samtalar om livet och Sylvia Plath (bara en sån sak!). Och så skriver de dagbok, och när de skriver i dagboken förflyttas de plötsligt till en annan värld, där det som hänt dem inte hänt, men de vet att det ska hända.

Det är så förunderligt vackert och läkande att läsa om de här ungdomarna och deras väldigt olika trauman. Jag tycker så mycket om dem, känner så mycket med dem och känner igen. Ni vet när känslorna var himlastormande och större än allt. När kärleken var allt uppslukande och det inte fanns gråskalor utan allt var svart och vitt. Gud så jag inte längtar tillbaka. Jag önskar mig inte heller ett Belzhar (som de kallar platsen där de kan besöka det förgångna), men jag känner att jag lärt mig något och läkt av att ha fått följa med Jam och de andra dit.

BELZHAR
Författare: Meg Wolitzer
Förlag: Simon and Schuster (2014)
Köp den t.ex. här eller här.

Belzhar är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.