Det här är en ganska söt men lite seg bagatell. En sorts modern Övertalning som skiljer sig rätt mycket från originalet, vilket den nog måste göra för att funka som modern berättelse. Men jag tror att författaren tror sig ha skrivit en mer uppdaterad version än hon gjort. Kvinnosynen, hos framförallt huvudpersonen Ruby, är sorglig. Och det där själstraffande beteendet är kanske väldigt realistiskt, men kan det inte tas ett djupare tag med det? Och är det ok att ha med allt det här skuldbeläggandet kring mat bara för att man nämner på sidan 210 att det är fel och livsförminskande?
Ethan är nog lite för fantastisk och Ruby lite för någonting annat. Och visst borde väl Ethan om han nu är så fantastisk ha löst saker och ting för länge sen? Helt trovärdigt är det inte och romanen lyfter inte nog mycket för att skyla över det. Jag störs lite av det här varannankapitelberättandet också, flippandet mellan då och nu. The one that got away är en ok bok men inte mer.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
THE ONE THAT GOT AWAY
Författare: Melissa Pimentel
Förlag: Penguin (2016)
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]