Tips inför lässommaren (mina bästa böcker hittills i år)!

Sommaren är snart över oss med all lästid och läslust vi drömt om (hoppas jag)! Jag har gått igenom min läsning från första delen av 2021, plockat russinen ur kakan (egentligen hatar jag russin och önskar att jag hade en bättre metafor att komma med, jag kanske har plockat ut guldkornen istället…) och levererar dem härmed som mina bästa tips till dig i planeringen av stundande sommarläsning.

Deckare

The nature of the beast av Louise Penny
Supersorglig och bra bok i serien om kommissarie Gamache i Three pines.

The night hawks av Elly Griffiths
Senaste delen i serien om Ruth Galloway, riktigt bra.

Black summer av M. W. Craven
Oerhört obehaglig (på ett bra sätt) deckare, andra boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw.

Dagen är kommen av Ninni Schulman
Sjunde och avslutande deckaren i Hagfors-serien.

Konferensen av Mats Strandberg
Undvik bara om du planerar semester i stugby i sommar.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Förstklassig deckare och relationsroman.

Feelgood och feelbad

Sambo på försök av Beth O’Leary
Gullig och fin feelgood.

En allvarsam lek av Sally Sharpe
Ljuvlig komedi om hatkärlek på förlag.

I går av Agota Kristof
Långsam och grå vardagsskildring som inte släpper taget.

Last night av Mhairi McFarlane
Må bra-bok på det nattsvarta sättet.

Fantasy

Drowned country av Emily Tesh
Förunderligt vilsam ljudbok.

The wicked king och The Queen of nothing av Holly Black
Fe-fantasi av mästaren själv.

Fakta och biografi

Fem kvinnor. Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie Rubenhold
Socialhistoria när den är som allra bäst.

Nästan bra på livet av Conny Palmkvist
Vacker igenkänning om livet till ett autistiskt barn.

Säg inget av Patrick Radden Keefe
Totalt uppslukande och upplysande om Nordirland-konflikten.

Serier

Nikki av Malin Skogberg Nord
Stärkande uppväxtskildring i serieform

Bild från Pixabay

Last night av Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane skriver feelgood som gör så ont att jag måste djupandas en bra stund efter att jag läst dem. Last night är värst hittills och alltså också bäst. Jag tycker om mitt fluff med en rejäl dos svärta.

Vi möter Eve den sista kvällen i det gamla livet, hon vet inte, vi vet inte, men snart ska något hända som vänder upp och ner på allt. Jag vill inte avslöja för mycket, men någon dör och sedan handlar allt om att leva med sorgen. Jag har en gång befunnit mig i en verklighet där ett sånt där telefonsamtal slog sönder min värld eftersom det berättade att en älskad och viktig människa bara dött sådär poff. Jag tycker att Mhairi fångar den upplevelsen på pricken. Det är så smärtsamt att läsa att jag inte ens gråter, det är en annan sorts sorg (som jag redan gråtit över) på något sätt. Det är så välskrivet, så försiktigt och så förfärligt som det är. Jag älskar att hon vågat skriva den här boken på precis det här sättet.

Last night handlar också om att Eve sedan alltid varit förälskad i Ed, en av hennes bästa vänner. De har en historia och en gång blev det kanske för sent för dem även om Eve aldrig riktigt velat acceptera det. Så händer det som händer och allting ställs på sin spets. Det här är en romantisk berättelse, men som vanligt med Mhairi McFarlane så blir det inte som man förväntat sig. Det blir så mycket bättre.

Det jag får med mig från läsningen är att livet är svårt. Livet är komplicerat och svårmanövrerat för det mesta, men det är alltid värt att kämpa. Ljusglimtarna är så mycket ljusare än mörkret är svart och också i det svåra finns skönhet. Precis som den här boken får mig att skratta rakt ut i avgrunden. Jag älskar det.

LAST NIGHT
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2021)
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan.

Kulturkollo mötte Mhairi McFarlane

Idag har jag redan skrivit om vad det är som gör Mhairi McFarlane så bra, men jag vet inte om jag fick fram hur trevlig hon är… Här följer texten om när Lotta och jag fick chansen att träffa henne för Kulturkollos räkning. Inlägget publicerades första gången 1 oktober 2015.

Lördag på bokmässan kan vara stressig, folkfylld, trött och alldeles, alldeles underbar. För oss (Lotta och Helena) avslutades bokmässelördagen med att vi först fick lyssna på Mhairi McFarlane i Harper Collins Nordics monter, därefter fick vi chansen att prata med henne. Det blev ett samtal med många skratt och en hel del allvar.

Vi börjar med att reda ut hennes namn – hur uttalar man egentligen Mhairi? Inte som man kanske tror, namnet uttalas ”Vääri” och är en skotsk variant av Mary.

Mhairi är just nu aktuell med sin andra och tredje bok på svenska. Efter succén You had me at hello kom hennes andra bok Från och med du ut på svenska i somras, och senare i höst är det officiell release för tredje boken Det är inte jag, det är du. Den smygsläpptes under Bokmässan och det var ganska många som såg till att förse sig med båda titlarna.

Mhairi började skriva för att hon upplevde att det inte fanns någon romantisk komedi-bok som handlade om vanliga människor som hon kunde relatera till. Hon ville komma åt känslan att ”det här kan hända mig”. Och faktum är att mycket av det  som händer i hennes böcker också är sådant som hänt vänner eller vänners vänner – om än omändrat och tillspetsat ibland.

Genombrott med förhinder
Debutboken You had me at hello var från början en mycket mörkare bok, mycket därför att hon kände att det var seriös verksamhet att skriva en bok och därför borde boken också vara seriös. Men när hennes omgivning fick läsa manus frågade de: ”Men du är ju rolig Mhairi, varför är inte boken rolig?” Så hon ändrade och skrev om.

När Mhairi skrivit klart och skickat iväg manus till förlaget släpptes en viss liten bok av David Nicholls som gjorde dundersuccé och tog hela världen med storm: En dag. Mhairi läste den och höll på att ramla baklänges. ”It’s my book!” Och visst finns likheterna där (även om olikheterna är fler) – två vänner från universitetstiden som aldrig riktigt får till det, olika tidsperspektiv och dessutom ett snarlikt skämt som återkommer i båda böckerna. Även förlaget (samma förlag som gav ut En dag) meddelade att de tyvärr inte kan ge ut hennes bok. Men HarperCollins ville satsa, och You had me at hello har nu sålt i över en halv miljon exemplar.

Mhairi säger ödmjukt att hon hade tur och att det var bra tajming. Boken kom ut precis innan julhandeln, den paketerades i ett mörkblått omslag med nästan bara text på framsidan och bröt därmed den klassiska mallen för hur chick lit-omslag brukade se ut. Folk blev nyfikna på boken, och kanske fanns det också ett stort sug efter romantisk komedi från alla som läst En dag. Det grafiska omslaget startade också en ny trend, fler böcker med liknande omslag har dykt upp.

Verklighetsflykt och lyckliga slut
Mhairi talar om att det idag finns en helt ny generation kvinnor, i 30-40-års åldern som tar för sig på ett annat sätt än tidigare generationer. Man skiljer sig och kan skilja sig för man är inte beroende av en man, man kan försörja sig själv. Självklart måste  det också finnas böcker om och för dessa kvinnor. Böcker som inte bara går ut på att hitta den rätte och så leva lycklig. Det kan inte bara handla om killen och tjejen, det får aldrig gå ut på att kvinnan bekräftas av att ha en man i hennes liv.

Mhairi vill utforska relationer och skriver inte bara utifrån kvinnans perspektiv, utan har både manliga och kvinnliga huvudpersoner. Det ska vara roligt, romantiskt, och en verklighetsflykt som man kan relatera till. Man ska känna att det här skulle kunna hända mig eller någon av mina vänner. Människorna i hennes böcker omger sig sällan med glamour,  de reser  inte på weekendresor till New York, de lever sina liv som de flesta av oss, vanligt och ganska ospännande. Kanske är det därför det är så lätt att bry sig om  hennes karaktärer, också dem man egentligen inte tycker om.

Lyckliga slut är också något som är viktigt för Mhairi. ”I hate weepies”, säger hon.

Framtiden då? Vad är på gång?
Mhairi har precis skrivit kontrakt på tre nya romaner för Harper Collins. Nästa bok, hennes fjärde ska heta Who’s that girl och kommer i maj 2016. Den kretsar kring en skandal som exploderar på sociala medier när huvudpersonen ”råkar” kyssa en man på hans bröllopsdag (hon är inte bruden!). Hon skriver också på ett filmmanus till You Had Me At Hello, men några närmare detaljer kring inspelning eller casting finns inte i dagsläget.

Bara bra böcker! Who’s that girl

Jag tycker väldigt, väldigt mycket om Mhairi McFarlanes böcker (och Mhairi McFarlane själv faktiskt, mer om det i eftermiddag). Jag brukar aldrig vilja eller kunna rangordna hennes böcker, men jag tror ändå att jag kommit fram till att favoriten hittills är denna:

Who’s that girl
Av Mhairi McFarlane förväntar jag mig vissa saker. Humor (hon är en av väldigt få som faktiskt kan få mig att skratta genom text), svärta och vardagsromantik. Och hennes senaste bok Who´s that girl levererar precis just det, kanske bara ännu mer av allt och det är väldigt bra.

Edie är en helt fantastisk karaktär som man kan känna igen sig i men också tycka oändligt mycket om, alla måste vilja ha en kompis som Edie, det är bara att hon inte fattar det själv. Det finns en hel del sorgligt hemska människor här (Jack!), det finns sorgligt fina människor (Margot, pappan, Meg) och så finns det folk att bli kär i (Edie då, och Elliot förstås). Det finns allt och extra allt utan att bli ens i närheten av överlastat.

Det som gör den här boken så väldigt bra är svärtan. Den har alltid varit viktig i Mhairi McFarlanes böcker och vi ser den i mobbingen av Anastasia i Here’s looking at you, otroheten i It´s not me, it´s you och i de förlorade chanserna i You had me at hello. Här är det mörkare ändå, på djupet sorgligt och oåterkalleligt. Det som hänt Edie och hennes familj kommer inte bli bra, de kan hantera det men det försvinner aldrig. Jag har känt med Mhairis karaktärer tidigare men jag har aldrig gråtit med dem. Nu gör jag det.


Inlägget publicerades första gången 13 juni 2016 här på bloggen. Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.

If I never met you av Mhairi McFarlane

Det tog mig galet lång tid att läsa If I never met you och jag blev aldrig så förtjust i den som jag brukar bli i Mhairis böcker. Det här kan bero på att den inte är lika bra som de tidigare, men jag är mer benägen att tro att det har att göra med tiden. If I never met you var boken jag försökte läsa under de första Corona-veckorna. Då när jag inte kunde koncentrera mig och hade alla tecken på stressreaktion, var sjuk, hade så mycket ångest att jag inte visste om jag skulle orka igenom dagen. Det är inte den bästa förutsättningen för en trevlig lässtund. Men sista halvan av boken läste jag en fantastisk lördag då allt föll på plats för en stund och det gör att jag ändå kan lägga undan upplevelsen med ett glatt hjärta.

Jag gillar Laurie och att hon återfinner sig själv, jag tycker om hur relationen med föräldrarna är och får vara komplex och att Laurie till slut gör slut med en av dem. Jag är förtjust i Jamie men ännu mer i hans kompis Hattie. Och så gillar jag förstås Colin Fur, trots att han får mycket litet tid och plats i romanen.

IF I NEVER MET YOU
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2020)
Boken finns kanske att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: i Hyllan

Don’t you forget about me av Mhairi McFarlane

Det kan vara svårt att tro, men måttet på hur bra en feelgood-bok är är för mig hur dåligt den får mig att må. Och ingen får mig att må sämre, eller bättre, än Mhairi McFarlane. Jag älskar henne!

Don’t you forget about me är Mhairi McFarlanes femte bok, jag har älskat dem alla och kan inte tänka mig att ens försöka att rangordna dem på något sätt. Här handlar det om Georgina och även om det tar mig en liten stund att ta till mig handlingen så faller jag omedelbart för Georgina. Det hjälper säkert att hon tar hela den där första fasansfulla kvällen när hon får sparken och sen kommer på sin pojkvän med att vara otrogen med den sortens fattning som bara Mhairi kan ge sina ”hjältinnor”.

Jag avskyr verkligen det där svinet till pojkvän och jag älskar som sagt Georgina och hennes vänner förstås, och familjen som vill mer än de förmår, och Dev som bara dyker upp och är en ängel, och Lucas förstås… Åh Lucas!

Och så det där om att må dåligt då. Jag grät mig mer eller mindre stillsamt genom de hundra sista sidorna. Det Georgina berättar och hur hon berättar det är så fasansfullt sorgligt och relaterbart (vilket gör det ännu mer sorgligt) att det transformerar den här boken till något mer än en feelgood-roman. Det blir plötsligt en viktig bok som säger något nytt om något alldeles gammalt, unket och ingrott i metoo-tider. Och jag älskar hur människorna omkring Georgina får tjäna som goda exempel på hur man ska reagera i sådana situationer, det är trösterikt i en värld som är rik på allt annat än tröst och hopp.

Sen gillar jag slutet förstås, då mår jag bara bra, men jag hade inte gjort det om jag inte fått lida så mycket först.

DON’T YOU FORGET ABOUT ME
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2019)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Carolina läser, Enligt O

Vad hände med Rachel och Ben?

Ni har väl inte missat att Mhairi McFarlane skrivit en fortsättning på You had me at hello? Den heter After hello och hälsar på hos mångas favoritpar Rachel och Ben två år efter det som hände i den där första boken. 

Rachel och Ben är som sagt mångas favoritpar ur Mhairi McFarlanes produktion. Inte mitt dock. Av hennes fyra böcker är nog You had me at hello den jag fastnade minst för. Med det naturligtvis inte sagt att jag inte slängde mig över den här långnovellen när den kom, men däremot sagt att jag gärna ser att vi hälsar på de andra karaktärerna från de andra böckerna också vad det lider.

After hello är som sagt en långnovell, den finns bara i e-boksform och är gratis att ladda ner. Den är väl värd en lässtund, inte minst för att få återse alla i kretsen kring Rachel, och så är det förstås Mhairi språk och humor som alltid gör allt hon skriver läsvärt. Också när det inte är fantastiskt. Det här är bra som det är, men det är naturligtvis inte som att läsa en av hennes romaner. Det är lite mysigt, lite roligt och trevligt i väntan på en ”fullängdare”.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
AFTER HELLO
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins (2017)
Fortsättning på You had me at hello[/su_note]

Who’s that girl?

wp-1460303301218.jpgAv Mhairi McFarlane förväntar jag mig vissa saker. Humor (hon är en av väldigt få som faktiskt kan få mig att skratta genom text), svärta och vardagsromantik. Och hennes senaste bok Who´s that girl levererar precis just det, kanske bara ännu mer av allt och det är väldigt bra.

Edie är en helt fantastisk karaktär som man kan känna igen sig i men också tycka oändligt mycket om, alla måste vilja ha en kompis som Edie, det är bara att hon inte fattar det själv. Det finns en hel del sorgligt hemska människor här (Jack!), det finns sorgligt fina människor (Margot, pappan, Meg) och så finns det folk att bli kär i (Edie då, och Elliot förstås). Det finns allt och extra allt utan att bli ens i närheten av överlastat.

Det som gör den här boken så väldigt bra är svärtan. Den har alltid varit viktig i Mhairi McFarlanes böcker och vi ser den i mobbingen av Anastasia i Here’s looking at you, otroheten i It´s not me, it´s you och i de förlorade chanserna i You had me at hello. Här är det mörkare ändå, på djupet sorgligt och oåterkalleligt. Det som hänt Edie och hennes familj kommer inte bli bra, de kan hantera det men det försvinner aldrig. Jag har känt med Mhairis karaktärer tidigare men jag har aldrig gråtit med dem. Nu gör jag det.

Min enda önskan nu är att Mhairi McFarlane ska öka på sin skrivarspeed och ge mig minst två romaner om året precis lika bra som allt hon hittills skrivit. Eller så vill jag ha massor av andra författare som skriver likadant. Jag saknar redan att ha en McFarlane-bok oläst. I sommar ägnar jag mig nog åt en liten omläsning av hennes tidigare böcker. Och i höst kommer Who´s that girl i svensk översättning som Finns det en, finns det flera. Då blir ju det lite som att läsa en ny bok. Typ.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
WHO´S THAT GIRL
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper collins (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, missa inte heller vår intervju med Mhairi på Kulturkollo[/su_note]

30 bra saker: Mhairi!

När jag läste You had me at hello förra hösten tyckte jag absolut om den. Den var fin, rolig (jag skrattar sällan när jag läser, men hjälp vad jag skrattade när jag läste den). Men det var inte mer med det. Sen kom en ledighelg i Stockholm med mig, ett hotellrum och Luther the persian och sen var det en kärleksaffär.

It´s not me, it´s you läste jag i somras (på stugsemester med barnen och en rejäl sommarförkylning) och som jag älskade den och Delia och hela resa till London för att bli hel i sig själv-storyn. Och där borde det ju ha slutat eftersom nästa bok dröjer ändå till våren 2016. Men det gjorde det inte för på bokmässan fick jag och Lotta chansen att träffa Mhairi och herregud, hon är precis lika trevlig som en tror när en läser henne. Så himla trevlig.

Mhairi McFarlane har förgyllt många stunder för mig i år. Hon har gett mig den fiktiva världens bästa katt, hon har pratat med mig om nämnda katt på bokmässan och hon gav mig en av sommarens bästa läsupplevelser. Hon är bäst helt enkelt. Och 2016 räknar jag med en ny höjdare, lagom till sommarsemestern kanske. Till dess ska jag jobba med de där överdrivna förväntningarna…