Sommarens bästa läsning eller mina höstläsningstips

Sommaren är förvisso över sedan länge men jag har sparat på det här inlägget av en anledning, jag ville hinna skriva om alla bästaböcker så att det kan finnas länkar via vilka man kan läsa mer om varför de är så bra. Nu har jag hunnit ikapp mig själv och här är mina tips för höstläsningen, mina favoriter från läsmånaderna juni, juli och augusti (i läsordning).

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 & 2 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Den glömda dagboken av Christoffer Holst. Riktigt fin och mörk feelgood med mycket mat som sig bör i en Holst-roman.

Ett litet steg i taget av Katherine Center. En riktigt bra feelgood-roman med en rejäl dos svärta.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Malibu rising av Taylor Jenkins Reid. Bladvändarvänlig strandläsning om familjerelationer.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

Soluppgång över strandpromenaden av Jenny Colgan. En rätt ljuvlig feelgood-bok, den bästa i strandpromenadserien.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

The dark av Sharon Bolton. Oerhört obehaglig incel-deckare med allas vår Lacey Flint.

Barndomsbrunnen av Göran Greider. En personlig berättelse om barndom och sjukdom.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden svärta.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Bild av Debby HudsonUnsplash

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle

Vissa böcker kommer med en sån styrka, en vrede som är omöjlig att värja sig för. Som man inte vill fly undan, som man gör till sin egen eftersom den var ens egen till att börja med. Jag vet inte vad jag väntade mig när jag började läsa All the bad apples, kanske något helt annat än det jag fick, kanske precis det här.

Alla dåliga äpplen på familjeträdet är Deena, Mandy, kanske Rachel. De är kvinnor och de måste förstås straffas för hur de lever sina liv. Så är det ju. Berättelsen som sväller ut till att handla om släkte Rye utspelar sig på Irland och det är viktigt, det hade inte kunnat vara någon annanstans samtidigt som det är varje del av världen och varje kvinna hela tiden.

Jag skulle vilja prata så mycket om den här boken, lyfta aspekter som talar till mig och min vrede, men jag vill också vara försiktig så att du som inte läst ännu kan få följa med på resan som företas. Men jag kan säga så mycket som att abort och rätten till den egna kroppen är en aspekt av den här berättelsen och där spelar Irlands historia roll. Men Irland har rört sig bort från medeltidens tankesätt och försöker ta sig vidare, kanske till och med hitta förlåtelse för de fasansfulla övergrepp som begåtts. I USA går man åt andra hållet, där börjar man begå fasansfulla övergrepp igen. Jag läste All the bad apples i somras i samband med att högsta domstolen i USA bestämt att kvinnor i deras land inte längre är att räkna som fullvärdiga människor (det är ju bara vita rika män som är det där och lite varstans). Det var fasansfullt. Och det eldade på min vrede vilket var en bra sak för min vrede låg begravd under sorg och rädsla där ett tag. Vreden behövs för att slåss. Vi måste slåss. Här. Överallt.

Det finns ett efterord i den här boken som tillsammans med berättelsen krossade mitt hjärta och byggde ihop det igen. All the bad apples är en oundgänglig bok för varje feminist. Den är en Tjänarinnans berättelse för en ny generation.


Om boken

Titel: All the bad apples
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Förlag: Penguin books (2019)
Andra som skrivit om boken: Eli läser och skriver, Eli är den som inspirerat och påmint mig om att den här boken behöver läsas, jag kommer vara evigt tacksam för det.

Olyckornas tid

Jag har lite svårt att skriva om Olyckornas tid eftersom jag inte är helt säker på vad jag tycker. Eller så är det så att jag tycker så mycket, samtidigt…

Det jag tycker allra, allra mest om med den här boken är i alla fall tonen. Den bakomliggande sorgen som bara delvis förklaras. Det är som om ett sorgligt skillingtryck (ett sånt som är sorgligt på riktigt alltså, inget fånigt) spelar i bakgrunden hela tiden. Stämningen är fantastisk. Med sorg, spökaktighet, höstighet och den där sortens efterhängset skav som bara hemligheter gör.

Jag tycker också mycket om det drömska, men där känner jag samtidigt att det blir lite för mycket för mig ibland. Lite för många bilder av älvvingar och vargtänder och sånt. Kanske är det också lite för rörigt för mig, och lite för lite som jag känner för dem allihop. Jag känner aldrig att jag får följa med in på djupet.

Ett råd till dig som ännu inte läst boken – förvänta dig ingenting. Jag hade fått för mig att det skulle finnas en stor twist mot slutet, men såhär i efterhand skulle jag väl kanske kalla det mer av en upplösning. Det är inte direkt några superöverraskningar vi pratar om när man läst så långt. Och framförallt lovar en twist att man på något sätt ska få veta hur allt ligger till och det här är inte en sån bok. Det gillar jag. Den som väntar twist och försöker pussla ihop hur allt hänger ihop, det avhöll jag mig tack och lov ifrån, får problem med den här boken tror jag. Det viktiga är inte hur det hänger ihop utan hur det berättas och hur det är. Det är långsamt och eftertänksamt och hela tiden väldigt sorgligt. Mitt bästa råd är att bara hänga med utan att försöka så mycket. Då tror jag att det blir som allra bäst.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
OLYCKORNAS TID
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Förlag: Natur & Kultur (2016)
Översättare: Ylva Kempe, originaltitel: The accident season
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Sofie på Dagens bok, Annas bokblogg, Bokpandan[/su_note]