Radhusdisco

Jag älskar radioprogrammet Christer i P3. Det är alltid ett mysigt program, alla programledare är bra och allt är så himla trivsamt att jag bara blir lycklig i hela kroppen av att lyssna. Ämnena är vanligen inte så tunga att de är svåra att släppa efteråt heller utan programmet kräver det krävbara av sina lyssnare (sådär mitt på eftermiddagen när i alla fall inte jag orkar försjunka i tankar) men inte mer vilket dock inte förhindrar att det ändå bränner till ibland då och då. Därför var Radhusdisco, skriven av en av programledarna Morgan Larsson, en bok jag bara måste läsa. Det visade sig också möjligt att sammanfatta boken på samma sätt som programmet – mysigt, trevligt, bra och brännande då och då.

Huvudperson i boken är Morris som läsaren får följa från det att han börjar mellanstadiet tills han går ur nian. Det är kärleksproblem, klassfester, inte passa in-noja, movieboxar och tidstypisk musik för hela slanten. Och det handlar om igenkänning. Morgan Larsson är född 1970 och växte upp i Trollhättan medan jag är född 1977 och växte upp i en håla i värmländska skogarna men igenkänningen funkar på mig också. Jag skulle dock tro att det finns de som kan känna igen sig ännu mer. Jag har exempelvis aldrig upplevt någon moviebox (oklart om det beror på min ungdom eller min placering i obygden 🙂 ). Tracksband har jag dock spelat in och kärleksbekymmer har jag förstås haft och det är i det senare som det riktigt fina med Radhusdisco ligger. Inte bara kan jag förstå Morris (nästan) helt och fullt och relatera till hans problem jag minns också helt plötsligt hur jävligt och ibland underbart det var att vara i den där åldern. Och tack Morgan Larsson för att du påminner mig så att jag kan försjunka i glädjen över att ha tagit mig därifrån!

Radhusdisco är en fin bok om en älskvärd kille som går igenom det där som vi alla går igenom för att få bli vuxna. Det är särskilt kul att få läsa om en kille och inse att det faktiskt är så som jag brukar hävda – att det inte är så stor skillnad mellan killar och tjejer i den åldern heller. Ångesten, rädslan, glädjen och längtan är i princip densamma.

Morgan Larssons debut är alltså en lättsam och trevlig bok som då och då tar upp lite allvarligare ämnen. Hade jag fått önska en sak så vore det att boken varit lite kortare för mot slutet går den lite på tomgång emellanåt. Sammanfattningsvis är det dock en mysig läsupplevelse av den lättare varianten.

~Piratförlaget, 2010~