Det stora huset

Nicole Krauss är en författare jag länge varit nyfiken på och som jag av den anledningen förde upp på min boktolva i november. Vilken av hennes böcker jag skulle ge mig på var länge en öppen fråga (Kärlekens historia låg bra till) men när sedan Det stora huset utgav sig för att handla om ett skrivbord var saken på något märkligt sätt avgjord.

Det stora huset handlar naturligtvis inte huvudsakligen om ett skrivbord men möbeln är en centralpunkt kring vilken de olika berättelserna kretsar. Där finns poeten som lämnar det ifrån sig och kvinnan som “vaktar det”, mannen som lever i dess skugga och mannen som söker det. Allt hänger ihop men på ett sätt man inte förstår förrän mot slutet, om ens då…

I bokens första del berättas fyra berättelser som oberoende av varandra handlar om hemligheter, sorger och djupaste kärlek, dock ingen okomplicerad sådan. Och i bakgrunden ruvar skrivbordet. I del två kopplas historierna samman, vissa trådar leder till sitt slut och andra nystas till ytterligare. I slutänden är det svårt att hålla isär alla olika människoöden men det känns inte heller relevant eftersom boken på ett så generöst sätt låtit mig få en inblick i dessa  människors (innersta) liv och låtit mig skymta hur de (och vi) alla hänger ihop.

Det stora huset är en av de mest välskrivna, kärleksfulla och mest läsvärda romaner jag läst. Som en varm bit bomull om hjärtat, trots att det inte är så lätt eller vackert alla gånger. I skrivbordets skugga finns hopp och värme också i svärtan.

~Brombergs, 2011~