Inte vem som helst av Nina Lacour

Det här med att tro att något ska bli på ett visst sätt och att planera in andra i sina drömmar är alltid vanskligt. Underbart, men vanskligt.

I den här boken av Nina Lacour är det Colby som direkt efter high school-avslutningen blir varse att bästa vännen Bev kanske inte alls drömt med honom som han trott.

Nina Lacour är, precis som i Jag går dit du går (som dock drabbade mig mycket mer), väldigt bra på nyanser, på att sätta ord på de där små sakerna som visar sig beskriva eller vara grundbulten till en helhet. Jag gillar Colby och är arg på Bev, jag förstår Bev och är superirriterad på Colby. Jag tycker så mycket om dem, också tjejerna i Bevs band, Colbys pappa och morbror, folk de träffar längs vägen.

Sensmoralen är nog att det gör ont att leva och drömma, men att man aldrig någonsin får ge upp och sluta. Det är alltid värt resan. Något sådant.

INTE VEM SOM HELST
Författare: Nina Lacour
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Översättare: Helena Stedman, originaltitel: The Disenchantments
Boken finns inte längre att köpa i nyskick, låna den på biblioteket eller kolla på antikvariat!

Jag går dit du går av Nina Lacour

Jag visste redan efter några sidor att Nina Lacour skulle bli en ny favorit, en författare att läsa allt och vänta på nytt av. Jag går dit du går är en läsupplevelse som inte kan förminskas till några små ord på en högst ordinär blogg. Den är ett helt liv.

Delvis beror nog min upplevelse på att jag tvingade mig själv att läsa väldigt långsamt och över längre tid än jag vanligtvis skulle gjort, för att jag kände att boken och jag var värd det. Sen gör det nog sitt till att vintern och livet kändes oändligt tungt just då, vissa av de där dagarna när jag läste Jag går dit du går var det nattsvart och boken hjälpte mig att uthärda.

Det här är berättelsen om så mycket men kärnan består av Ingrid, Caitlins bästa vän, som tagit sitt liv. Ingen förklaring har hon lämnat och man kan inte förvänta sig att någon ska komma, det står tidigt väldigt klart att självmord aldrig kan förklaras av någon annan än den som inte längre kan förklara, om ens hen hade kunnat. Caitlin hittar Ingrids dagbok och den ger kanske några svar, men den gör ingenting lättare.

Som alltid är fallet med sådana här berättelser så handlar den om hur sjutton man lever ett liv, hur man orkar. Hur man klarar av att bli älskad och älska, hur man förhåller sig till de som står en närmast, hur man undviker att hopplösheten slukar en och hur man lyckas få syn på de där kornen av lycka som alltid dyker upp om man bara orkar vänta och håller utkik efter dem.

Jag går dit du går är en lugn bok, den är långsam och rör sig i sorgeprocessens takt. Caitlin är väldigt olik mig som person vilket visar sig i saker hon gör, hon är nog betydligt mer extrovert än jag (det är inte särskilt svårt att vara det). Jag tycker att det är väldigt befriande att jag kan få bli förvånad av vem hon visar sig vara och förstås ändå tycka så mycket om henne.

Jag är inte (bara) ledsen efter att ha läst Jag går dit du går. Jag är framförallt glad över att ha fått läsa en så väldigt bra bok om ett så oändligt svårt ämne. Och så är jag glad att jag hittat Nina Lacour, jag kommer framöver gå dit hon går, eller i alla fall dit där jag kan hitta sånt hon skriver.

JAG GÅR DIT DU GÅR
Författare: Nina Lacour
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Översättare: Helena Stedman, originaltitel: Holding still
Den svenska utgåvan finns inte längre att köpa, men den finns att låna på biblioteket förstås. Vill du köpa så hittar du den engelska utgåvan t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Bokpandan