Vi konfererar om nobelpriset i litteratur

I eftermiddag klockan 13 kommer ständig sekreterare Mats Malm att öppna de berömda dörrarna på Svenska Akademin och tillkännage vinnaren av Nobels litteraturpris 2020. Vem vinner? Vi har såklart ingen aning, men kan inte motstå tillfället att gissa lite.

Vi har sedan 2014 konfererat på Kulturkollo om vem vi tror vinner Nobels litteraturpris. 2014 vann Patrick Modiano men det var ingen av oss som gissade på det. 2015 lyckades jag pricka in rätt gissning på Svetlana Aleksijevitj. 2016 kammade vi hem noll poäng för vem kunde ana att Bob Dylan skulle motta nobels litteraturpris? Lika illa gissade vi dock 2019 då Peter Handke vann och Olga Tokarczuk tilldelades priset för 2018. Med andra ord så är vi inte så lysande på att gissa rätt, men det avskräcker inte oss att göra ett nytt försök 2020.

Vad ska vi tänka på innan spekulationerna skenar? Jo, Linda gjorde en egen undersökning på vad som krävs för att vinna litterära priser. Störst chans har du om du är är en europeisk vit man och som är över femtio år. Utomeuropeiska författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är författare som lever i exil i land i Europa. Är du kvinna så finns det en liten chans att vinna förutsatt att du skriver om andra världskriget. Läs hela Lindas inlägg här.

Anna: Ja, vad ska man egentligen tro om det här med nobelpriset i litteratur. Jag hoppas, hoppas att priset i år går till en författare som lockar till läsning, mycket läsning och varför inte Margaret Atwood? Hon har en stor och bred produktion som innehåller både poesi, essäer, skönlitteratur, drama och manus för tv. Jag framhåller och hoppas ständigt på Jamaica Kincaid eftersom hon skriver helt briljant med ett språk som är så noggrant och klart att det är självlysande. Min tredje gissning/förhoppning är att Ngugi wa Thiong’o, som under ett halvt sekel skrivit fantastiska romaner och engagerat sig för rätten att skriva på modersmål och översätta texter till minoritetsspråk, skall uppmärksammas.

Fanny: Mitt förtroende för Svenska akademien har tyvärr mycket att önska. Alla intriger, fulspel och inte minst förra årets pristagare gör mig mest matt. Men det händer kanske något fint i år? Kanske.

Jag brukar undanbe mig att gissa i de här sammanhangen. Jag är i ärlighetens namn varken superintresserad eller superengagerad och just nu är jag dessutom superskeptisk. Men jag vill tro gott om människan och att Svenska akademien snart kommer bli något nytt. Något bra.

Jag har alltid hoppats på Joyce Carol Oates, men hon är månne för ojämn och har för hög produktionstakt. Den som jag verkligen skulle vilja se som pristagare är Margaret Atwood för hennes mångsidighet, språk och blick på världen. Eller kan det bli Nawal El Saadawi, Jamaica Kincaid eller Colm Tóibíns år?

Vad vet jag?! Sannolikt blir det någon för mig okänd. Och skandalös

Helena: Det finns mycket att säga om Akademien, senaste pristagaren och allt det där, men jag gör inte det idag, jag biter ihop, försöker välja glädjen och önskar mig att vi kan få återgå till det litterära igen. Egentligen tror och tycker jag att det är dags för en poet i år, men jag har så sorgligt dålig koll där så jag tippar romanförfattare istället. Jag hoppas att någon av följande prisas:

Margaret Atwood borde prisas för att hon är så mångsidig, hon skriver såväl poesi och science fiction som historiskt och fantastiskt. Om inte annat kan hon få priset som tröst för att hon måste uppleva en värld som rör sig närmare och närmare det Gilead hon beskrev i Tjänarinnans berättelse för varje dag.

Colm Toibin borde prisas för att han skildrar människor så uppenbart ömsint, kärlek till mänskligheten behöver vi mer av, eller hur? Han är också kombinerat ömsint och kraftfull oavsett om han beskriver HBTQI-liv, kvinnovardag, barns världar, samhällskonflikter eller historiska myter. 

Jamaica Kincaid borde prisas eftersom hon är så himla cool, i såväl sitt sätt att vara och kasta åsikter omkring sig som i sitt skrivande. Hon har ett helt eget sätt att se på och beskriva världen och det borde lyftas fram och hyllas.

Men mest av allt hoppas jag som vanligt på en för mig okänd författare som jag ska vilja lära känna och som kan öppna en ny värld för mig, gärna någon av de där poeterna som jag har så dålig koll på.

Linda: Sanningen är att jag börjar tröttna på Svenska Akademien och alla intriger. Droppen blev förra årets Nobelpris till Peter Handke som mest kändes som en barnslig protest mot dem som försökt styra genom en utökad Nobelkommitté. Det märks också att intresset för priset är mindre än det brukar. Inte lika tidig vadslagning. Inte lika många spekulerande texter. Jag ger de aderton (eller sexton) en chans till och hoppas att de gör ett bra val.

Om Ngũgĩ wa Thiong’o ska vinna priset någon gång så måste det nog bli i år, eller i alla fall snart. Inte just för att han är gammal, utan för att Per Wästberg är det och jag kan tänka mig att just Wästberg är hans största förespråkare. Lite känns det dock som att det är dags för en poet i år, för nej, Bob Dylan räknas inte. Även om jag egentligen inte önskar mig en pristagare från Nordamerika eller Europa håller jag en tumme för fantastiska Anne Carson och drar också till med den kinesiske poeten Bei Dao. Två väldigt olika poeter från olika delar av världen, som båda har en personlig och speciell röst.

Nu har jag tippat tre gamlingar men lite kul hade det varit med någon yngre (i alla fall med nobelprismått mätt) författare med en samtida röst. Kanske japanska Yoko Ogawa kan vara något? Jag har visserligen bara läst en bok av henne, men senaste boken The Memory Police verkar mycket intressant och har dessutom nominerats till Man Booker International Prize. Eller varför inte Hiromi Itō, en spännande poet, också hon från Japan, som är en av de mest karismatiska författare jag någonsin lyssnat till. Att gubbarna i Svenska Akademien skulle ge priset till en kvinna som skriver dikter om kvinnlig identitet och sexualitet känns dock lite väl långsökt.

Bra saker: Nobelpristagare jag faktiskt vill läsa

Nobelpriset i litteratur är inte vad det varit, men en sak som faktiskt är sig alldeles lik är det här med att ge priset till en gubbförfattare med unkna åsikter som inte lockar till läsning för fem öre.

Eftersom det här är en tid där jag samlar på bra saker så tänker jag inte ägna fler ord åt det jag inte lockas av, här följer istället en förteckning över nobelpristagare i litteratur som lockar alldeles särskilt:

Olga Tokarczuk. Det är så himla synd att förra årets pris delades ut samtidigt som årets så att Olga Tokarczuks författarskap hamnat i skymundan, och så att hon mot sin vilja behövde sitta på samma scen som Handke på den där presskonferensen förra veckan. Jag har inte riktigt bestämt vad jag ska läsa första av 2018 års pristagare, men jag tror att Styr din plog över de dödas ben ligger bra till.

Selma Lagerlöf. Förstås vill jag läsa mer av Selma Lagerlöf, särskilt efter att ha läst om henne i Anna-Karin Palms formidabla Jag vill sätta världen i rörelse. Mitt problem är bara att jag inte riktigt vet var jag ska vända mig härnäst i författarskapet. Möjligen lutar det ändå åt Jerusalem slutligen.

Elfriede Jelinek. Hennes Älskarinnorna står sen några månader i min bokhylla och viskar om uppmärksamhet. Jag är väldigt spänd och förväntansfull på vad jag ska tycka om den.

Pär Lagerkvist. Jomen visst, förstås mer Lagerkvist också. Jag står närmast inför hans Sibyllan och förväntar mig något utöver det vanliga. Som alltid.

Sigrid Undset. Jag läste ju första delen om Kristin Lavransdotter i somras och har börjat på del två, möjligen kan jag kanske vilja umgås med henne redan under julhelgen.

Doris Lessing. Hon är svår Doris Lessing, jag är lite rädd för henne och kanske är det just därför jag så gärna vill ta mig vidare in i hennes författarskap. Jag tror möjligen att Det femte barnet står näst på tur.

William Faulkner. Jag ska någon gång i mitt liv läsa ut As I lay dying som jag tycker mycket, mycket om men som jag med jämna mellanrum inte orkar läsa vidare i för att den är så mörk och tung.

Albert Camus. Som särdeles fascinerad av pestskildringar är det ju tjänstefel att inte vilja läsa Albert Camus Pesten. Så jag vill läsa Albert Camus Pesten.

Alexander Solsjenitsyn. Av honom har jag bara läst En dag i Ivan Denisovitj liv, men den var fantastiskt bra så jag vill läsa mer. Jag vet bara inte vad än.

Toni Morrison. Det här är något jag skäms över, men jag har inte läst något av Toni Morrison och så kan jag inte ha det. Jag tror att jag ska börja med hennes Älskade och jag tror att jag ska göra det snart.

Svetlana Aleksijevitj. Jag tyckte mycket om hennes Kriget har inget kvinnligt ansikte när jag läste den och jag har länge vetat att Bön för Tjernobyl ska bli min nästa bok av henne.

Det var inte meningen att listan skulle bli såhär lång, det liksom bara hände. När det nu blev som det blev så ser jag naturligtvis att detta är en ypperlig läsutmaning inför 2020, att läsa nobelpristagaren nya som mer eller mindre välbekanta. Särskilt som jag tror att listan kan bli längre. Jag återkommer om detta framöver.

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

Inför nobelpriset

Idag är den dagen då bibliotekarier över hela Sverige ska lära sig stava till ett nytt namn, gärna krångligt (det är därför jag tror att det kan vara dags för Ngũgĩ wa Thiong’o i år, nej skämt å sido han vore en värdig pristagare eftersom han är intressant, skarp och fler borde få chansen att upptäcka honom).

På Kulturkollo spekulerar vi kring vilka (det är ju två) som ska föräras nobelpriset i litteratur i år. Och jag nämner inte ens Colm Toibin… Eller Carol Ann Duffy (men det gör Linda). Någon av de två vore ett väldigt, väldigt bra val. Men det finns så många bra val. Får jag önska fritt så vill jag nog ha en pristagare som jag läst och gillat så att jag kan få glädjen av att sprida vidare ett gott författarskap på biblioteket och så en pristagare som är ny för mig men som väcker min nyfikenhet. Två kvinnliga pristagare skulle göra mig lycklig, två män skulle däremot reta mig något oerhört. Vi får väl se vilken sinnesstämning ni finner mig i fem över ett idag.

Nobeldags!

Den stora dagen! I år kommer jag sitta hemma ensam (eller i alla fall ensam intresserad, katten sover troligen) när jag får besked om vem som får nobelpriset i litteratur, det betyder minsann inte att jag är mindre pirrig för det. Det är så galet spännande, en liten stund till är det galet spännande och sen hoppas jag att det är roligt, intressant eller i alla fall ok… Såhär har jag tippat på Kulturkollo, läs hela inlägget här och se vad mina kollo-kollegor tycker och tror:

Jag gissade ju faktiskt rätt förra året så jag borde egentligen dra mig tillbaka nu och njuta av det istället för att göra bort mig och gissa fel. Men så kan vi förstås inte ha det. Jag följer Annas exempel och säger Ngugi Wa Thiong’o kanske? Honom gillar jag utifrån det lilla jag läst. Margaret Atwood vore ju en dröm, men det tror jag inte är möjligt efter Alice Munro, men som sagt en riktigt drömmig dröm vore det. Annars kommer jag för evigt hålla tummarna för Colm Toibin också, så gudabenådat fantastisk som han är! Men jag utgår ändå från att det blir någon jag inte känner till så väl i år, hoppas gör jag mest på att det ska bli någon jag kan tänkas vilja bekanta mig med vad det lider.

Lite besviken är jag allt…

Det var en säregen upplevelse att sådär vanligt nervös invänta att dörren skulle öppnas, i tron att jag i alla fall skulle känna igen namnet i år, att det kanske till och med skulle bli någon jag verkligen gillar, som Svetlana Aleksijevitj eller Assia Djebar. Och så öppnar Peter Englund munnen och säger att priset tilldelats ”den franske författaren” och då liksom dog spänningen litegrann redan där (missförstå mig rätt, jag älskar fransk litteratur men jag önskade mig verkligen ett öga lyft mot en annan horisont i år). Sen sa han ett namn jag aldrig hört förut och när jag gick för att kolla om vi hade någon bok på biblioteket av honom så insåg jag att jag nog inte ens lyckats höra hans namn korrekt. Sen skrev jag in Modiano och insåg att jag läst en bok av honom. Ytterst säreget. För den boken tyckte jag om men den lämnade ungefär noll i bestående intryck. Jag har länge planerat att läsa hans senaste bok, Dora Bruder, och nu kommer jag också vara med och bokcirkla den med Kulturkollo.

Jag har inget emot Patrick Modiano, han är säkert en bra författare men jag är ändå väldigt besviken på valet. Det hade ju kunnat vara så mycket mer spännande. Det hade kunnat betyda någonting. På riktigt. Nästa år kanske…

 

Vem tar priset?

Det är den absolut viktigaste frågan i den litterära världen just nu. Vems namn ska uttalas av Peter Englund på torsdag klockan 13? Jag har redan spekulerat, imorgon diskuterar vi lite på Kulturkollo och det är också på Kulturkollo du just nu kan rösta på din favorit – vem hoppas du tilldelas Nobelpriset i litteratur 2014. Rösta här!

Mina nobelspekulationer

Nu är det väl ändå dags att säga något om Nobelpriset i litteratur. Vad jag tror och så. Jag antar att det inte kommer bli en författare jag läst (två år på rad med favoritförfattare måste vara nog), men det är bara om dem jag kan tycka något så såhär säger jag om mina favoriter:

Svetlana Aleksijevitj
Jag läser just nu hennes Kriget har inget kvinnligt ansikte och den är smått fantastisk. Språket, innehållet, sättet den sätter igång mina tankar…

Colm Toibín
Det här är också en för mig ny författare i år. Jag har läst Marias testamente och läser just nu Mästaren och han är verkligen en sådan, mästare.

Assia Djebar
För att hon är feminist, förklarar en värld jag inte känner så att jag förstår och dessutom skriver fantastisk prosa. (Jag har läst hennes Ingenstans i min fars hus)

Margaret Atwood
Jag vet att hon likt Alice Munro är från Kanada och därför nu inte kommer hinna få nobelpriset, men jag skulle på riktigt gråta av lycka om hennes namn ropades ut på torsdag. Hon är fantastisk. På alla sätt.

På ett sätt skulle jag vilja lyfta Cormac McCarthy också, för Vägen, men jag tyckte verkligen att Blodets meridian var så sjukt seg att jag inte riktigt kan med det. En annan som alltid finns högt upp på oddslistorna är Murakami och av honom gillade jag förvisso Fågeln som vrider upp världenmen gubbsjukan har väl ändå fått nog många nobelpris nu va?

Om jag måste välja en enda favorit så säger jag Svetlana Aleksijevitj. Vem hoppas du på?

Vem det än blir som tilldelas priset så hoppas jag mest av allt på att det är en författare jag kan tänka mig att läsa, en författare som kan vidga mina vyer och som berättar verklighet och fiktion på ett intressant sätt.

Älskade Alice

Jag misstänker att allt redan har skrivits om det fenomenala i att Alice Munro tilldelas årets nobelpris i litteratur. Jag nöjer mig att länka till min recension av Kärlek, vänskap, hat och meddela att jag tyckte ännu bättre om För mycket lycka och att båda har växt efter läsningen. Alice Munro och Margaret Atwood har länge varit mina drömpristagare men jag har aldrig vågat tro att de verkligen skulle kunna få det. Nu rustar jag för en ny kanadensisk vinnare om säg tio år 🙂

På tal om snille och smak…

…vem får priset tror ni? Ja, nobelpriset alltså, som tillkännages på torsdag (den enda dagen bibliotekarier står i lånedisken blickstilla med surfplattor och datorer kopplade till svenska akademiens direktsändning för att kort efter klockan ett springa ut i magasinet och hämta fram de två solkiga, av ålder inte användning, böcker som finns av pristagaren). Behöver jag säga att jag hoppas på en kvinna från utomeuropa, någon bra som jag faktiskt lockas att läsa. Assia Djebar är cool, Nawal el-Saadawi också och henne vill jag gärna inspireras att läsa. Och orkar de inte röra sig så långt ut i det okända litteraturvärlden vill jag ha en gigant från Kanada – Atwood eller Munro spelar ingen roll… Tack!

Nobelspekulationer hittar du överallt i bloggosfären just nu, jag vill särskilt tipsa om Nobelprisprojektet som ställt frågor till en hel bunt bokälskare (inklusive undertecknad) om deras tips och önskningar. 

Lite rörd

Inte bara tilldelades nobelpriset i litteratur en författare som jag hört talas om, kan uttala namnet på och har läst. Tomas Tranströmer är dessutom en författare som jag länge tyckt mycket, mycket om och som betytt någonting för mig under lång tid…

Jag och min kollega stod klockan ett vid lånedisken och motade undan låntagare som ville låna och lämna tillbaka och sånt (vi måste ju för guds skull ha tillgång till dator och svenska akademiens hemsida!). När pressmeddelandet dök upp stod vi andäktigt tysta och läsande en sekund innan vi ropade föga djuplodande saker som ”oj” och ”nämen vad roligt” och sen var det nästan, nästan så att vi fällde några tårar också. Därefter var det bara att spurta upp för trapporna till lyrikavdelningen och hämta de åtta böcker vi har om och av Tranströmer. När jag gick hem vid fyra hade en blivit utlånad av en liten tant…

Tranströmers enda fel är att han, precis som så många av sina föregångare är en man, men det må väl vara hänt en dag som denna. De närmsta tio, femton åren kommer väl priset gå till idel kvinnor kan jag tänka…