I eftermiddag klockan 13 kommer ständig sekreterare Mats Malm att öppna de berömda dörrarna på Svenska Akademin och tillkännage vinnaren av Nobels litteraturpris 2020. Vem vinner? Vi har såklart ingen aning, men kan inte motstå tillfället att gissa lite.
Vi har sedan 2014 konfererat på Kulturkollo om vem vi tror vinner Nobels litteraturpris. 2014 vann Patrick Modiano men det var ingen av oss som gissade på det. 2015 lyckades jag pricka in rätt gissning på Svetlana Aleksijevitj. 2016 kammade vi hem noll poäng för vem kunde ana att Bob Dylan skulle motta nobels litteraturpris? Lika illa gissade vi dock 2019 då Peter Handke vann och Olga Tokarczuk tilldelades priset för 2018. Med andra ord så är vi inte så lysande på att gissa rätt, men det avskräcker inte oss att göra ett nytt försök 2020.
Vad ska vi tänka på innan spekulationerna skenar? Jo, Linda gjorde en egen undersökning på vad som krävs för att vinna litterära priser. Störst chans har du om du är är en europeisk vit man och som är över femtio år. Utomeuropeiska författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är författare som lever i exil i land i Europa. Är du kvinna så finns det en liten chans att vinna förutsatt att du skriver om andra världskriget. Läs hela Lindas inlägg här.
Anna: Ja, vad ska man egentligen tro om det här med nobelpriset i litteratur. Jag hoppas, hoppas att priset i år går till en författare som lockar till läsning, mycket läsning och varför inte Margaret Atwood? Hon har en stor och bred produktion som innehåller både poesi, essäer, skönlitteratur, drama och manus för tv. Jag framhåller och hoppas ständigt på Jamaica Kincaid eftersom hon skriver helt briljant med ett språk som är så noggrant och klart att det är självlysande. Min tredje gissning/förhoppning är att Ngugi wa Thiong’o, som under ett halvt sekel skrivit fantastiska romaner och engagerat sig för rätten att skriva på modersmål och översätta texter till minoritetsspråk, skall uppmärksammas.
Fanny: Mitt förtroende för Svenska akademien har tyvärr mycket att önska. Alla intriger, fulspel och inte minst förra årets pristagare gör mig mest matt. Men det händer kanske något fint i år? Kanske.
Jag brukar undanbe mig att gissa i de här sammanhangen. Jag är i ärlighetens namn varken superintresserad eller superengagerad och just nu är jag dessutom superskeptisk. Men jag vill tro gott om människan och att Svenska akademien snart kommer bli något nytt. Något bra.
Jag har alltid hoppats på Joyce Carol Oates, men hon är månne för ojämn och har för hög produktionstakt. Den som jag verkligen skulle vilja se som pristagare är Margaret Atwood för hennes mångsidighet, språk och blick på världen. Eller kan det bli Nawal El Saadawi, Jamaica Kincaid eller Colm Tóibíns år?
Vad vet jag?! Sannolikt blir det någon för mig okänd. Och skandalös
Helena: Det finns mycket att säga om Akademien, senaste pristagaren och allt det där, men jag gör inte det idag, jag biter ihop, försöker välja glädjen och önskar mig att vi kan få återgå till det litterära igen. Egentligen tror och tycker jag att det är dags för en poet i år, men jag har så sorgligt dålig koll där så jag tippar romanförfattare istället. Jag hoppas att någon av följande prisas:
Margaret Atwood borde prisas för att hon är så mångsidig, hon skriver såväl poesi och science fiction som historiskt och fantastiskt. Om inte annat kan hon få priset som tröst för att hon måste uppleva en värld som rör sig närmare och närmare det Gilead hon beskrev i Tjänarinnans berättelse för varje dag.
Colm Toibin borde prisas för att han skildrar människor så uppenbart ömsint, kärlek till mänskligheten behöver vi mer av, eller hur? Han är också kombinerat ömsint och kraftfull oavsett om han beskriver HBTQI-liv, kvinnovardag, barns världar, samhällskonflikter eller historiska myter.
Jamaica Kincaid borde prisas eftersom hon är så himla cool, i såväl sitt sätt att vara och kasta åsikter omkring sig som i sitt skrivande. Hon har ett helt eget sätt att se på och beskriva världen och det borde lyftas fram och hyllas.
Men mest av allt hoppas jag som vanligt på en för mig okänd författare som jag ska vilja lära känna och som kan öppna en ny värld för mig, gärna någon av de där poeterna som jag har så dålig koll på.
Linda: Sanningen är att jag börjar tröttna på Svenska Akademien och alla intriger. Droppen blev förra årets Nobelpris till Peter Handke som mest kändes som en barnslig protest mot dem som försökt styra genom en utökad Nobelkommitté. Det märks också att intresset för priset är mindre än det brukar. Inte lika tidig vadslagning. Inte lika många spekulerande texter. Jag ger de aderton (eller sexton) en chans till och hoppas att de gör ett bra val.
Om Ngũgĩ wa Thiong’o ska vinna priset någon gång så måste det nog bli i år, eller i alla fall snart. Inte just för att han är gammal, utan för att Per Wästberg är det och jag kan tänka mig att just Wästberg är hans största förespråkare. Lite känns det dock som att det är dags för en poet i år, för nej, Bob Dylan räknas inte. Även om jag egentligen inte önskar mig en pristagare från Nordamerika eller Europa håller jag en tumme för fantastiska Anne Carson och drar också till med den kinesiske poeten Bei Dao. Två väldigt olika poeter från olika delar av världen, som båda har en personlig och speciell röst.
Nu har jag tippat tre gamlingar men lite kul hade det varit med någon yngre (i alla fall med nobelprismått mätt) författare med en samtida röst. Kanske japanska Yoko Ogawa kan vara något? Jag har visserligen bara läst en bok av henne, men senaste boken The Memory Police verkar mycket intressant och har dessutom nominerats till Man Booker International Prize. Eller varför inte Hiromi Itō, en spännande poet, också hon från Japan, som är en av de mest karismatiska författare jag någonsin lyssnat till. Att gubbarna i Svenska Akademien skulle ge priset till en kvinna som skriver dikter om kvinnlig identitet och sexualitet känns dock lite väl långsökt.
Helena: I år har jag faktiskt funderat mindre på det här med möjliga nobelpristagare i litteratur än jag brukar, jag har inte heller koll på vadslagningslistor eller så. Jag hoppas som vanligt på att årets pristagare ska vara någon som kanske är en ny bekantskap och som öppnar helt nya världar för mig, senast det hände var med Louise Glück (som jag verkligen älskar!). Om det skulle slumpa sig så att det blir en författare jag faktiskt har läst så önskar jag ett pris till Jamaica Kincaid (för att hon är tuff och bestämd som få) eller Colm Toíbín (för att han tvärtom är mjuk och inkännande och ger mig hopp om mänskligheten).
Anna på Och dagarna går: Nobelpriset är nobelpriset är ändå nobelpriset och det är spännande att fundera över vilket författarskap som kommer att komma i ropet imorgon. Jag har genom åren försökt läsa något verk av prisvinnaren och därför önskar jag lite själviskt att det blir en författare som skriver texter som lockar mig till läsning. Om jag får önska så skulle islänningen Jón Kalman Stefánsson gärna få priset eller varför inte den indiska författaren Jhumpa Lahiri? Om hon kan tänkas vara för ung så är Anita Desai ett annat tips och både hon och den turkiska Elif Shafak skriver så väldans bra. Slänger in ett sista tips och det är brittiska Jeanette Winterson. Hennes böcker är fantastiska!
Linda på Enligt O: Jag har inte heller hunnit fundera så mycket i år och faktiskt tycker jag att Nobelpriset mist något av sin glans efter alla skandaler. Trots detta kommer jag att sitta klistrad när avslöjandet kommer och sedan, mest troligt, bli besviken. Egentligen är det kanske roligast om den som vinner är en författare jag inte läst, men som verkar intressant nog att läsa något av. En sådan författare är fransyskan Annie Ernaux som brukar nämnas som en tänkbar kandidat. Det är samtidigt roligt om personliga favoriter tilldelas priset och då håller jag en extra tumme för Jamaica Kincaid, Margaret Atwood eller varför inte Nina Bouraoui. Den senare är kanske för ung för att prisas redan nu, men en fantastisk författare. Troligare är dock att Jon Fosse, Cees Nooteboom eller någon helt okänd (manlig) författare tilldelas priset.