Tips inför lässommaren (mina bästa böcker hittills i år)!

Sommaren är snart över oss med all lästid och läslust vi drömt om (hoppas jag)! Jag har gått igenom min läsning från första delen av 2021, plockat russinen ur kakan (egentligen hatar jag russin och önskar att jag hade en bättre metafor att komma med, jag kanske har plockat ut guldkornen istället…) och levererar dem härmed som mina bästa tips till dig i planeringen av stundande sommarläsning.

Deckare

The nature of the beast av Louise Penny
Supersorglig och bra bok i serien om kommissarie Gamache i Three pines.

The night hawks av Elly Griffiths
Senaste delen i serien om Ruth Galloway, riktigt bra.

Black summer av M. W. Craven
Oerhört obehaglig (på ett bra sätt) deckare, andra boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw.

Dagen är kommen av Ninni Schulman
Sjunde och avslutande deckaren i Hagfors-serien.

Konferensen av Mats Strandberg
Undvik bara om du planerar semester i stugby i sommar.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Förstklassig deckare och relationsroman.

Feelgood och feelbad

Sambo på försök av Beth O’Leary
Gullig och fin feelgood.

En allvarsam lek av Sally Sharpe
Ljuvlig komedi om hatkärlek på förlag.

I går av Agota Kristof
Långsam och grå vardagsskildring som inte släpper taget.

Last night av Mhairi McFarlane
Må bra-bok på det nattsvarta sättet.

Fantasy

Drowned country av Emily Tesh
Förunderligt vilsam ljudbok.

The wicked king och The Queen of nothing av Holly Black
Fe-fantasi av mästaren själv.

Fakta och biografi

Fem kvinnor. Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie Rubenhold
Socialhistoria när den är som allra bäst.

Nästan bra på livet av Conny Palmkvist
Vacker igenkänning om livet till ett autistiskt barn.

Säg inget av Patrick Radden Keefe
Totalt uppslukande och upplysande om Nordirland-konflikten.

Serier

Nikki av Malin Skogberg Nord
Stärkande uppväxtskildring i serieform

Bild från Pixabay

Säg inget av Patrick Radden Keefe

Trots att jag växte upp med rapporter om oroligheter på Nordirland och minns mycket tydligt när fredsavtalet slöts så måste jag inse när jag läser Säg inget att jag har noll koll på vad som verkligen hände.

Patrick Radden Keefe tar avstamp i bortförandet av tiobarnsmamman Jean McConville i december 1972, när ”The troubles” rasade som värst. Därifrån försöker han reda i vad som hände henne, hon kom nämligen aldrig hem, och för att göra det behöver hela berättelsen om IRA och vissa nyckelpersoner berättas.

Det finns framförallt två saker jag fastnar för och som i sig bevisar hur himla lite jag vet om sånt jag tror jag har koll på. Det första är graden av misär som rådde i Nordirland under tiden som beskrivs (60, 70 och 80-tal främst). Här växte jag upp i min trygga värld av stabilt samhällsbygge och där blev barnen mördare för att överleva, typ. Misären verkar ha varit utbredd också kring dem som inte blev mördare, de kämpade på, eller dog.

Det andra är Gerry Adams. Jag har sett honom som en snubbe med ruffigt förflutet som blev politiker och betydde mycket för fredsprocessen. Det gjorde han förstås, men herregud det där förflutna han förnekar att han har…

Det här är en uppslukande bok, en sorts informativ thriller med sjukt höga insatser. Det står väldigt klart att och varför Nordirland är en krutdurk än i dag och varför Brexit är såväl en fara som en möjlighet beroende på vem man pratar med.

Jean McConville då? Jo, vi får veta vad som hände henne även om flera pusselbitar och den slutgiltiga rättvisan inte faller på plats. Men i sådana här frågor finns inte rättvisa tror jag, det är alldeles för trassligt. Hennes barn borde vara sår för de ansvariga att bära, det som gjordes mot dem är det värsta man läser i den här boken och det vill verkligen inte säga lite.

SÄG INGET. EN SANN HISTORIA OM MORD OCH TERROR PÅ NORDIRLAND
Författare: Patrick Radden Keefe
Förlag: Albert Bonnier förlag (2020)
Översättare: Bengt Ohlsson